Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Skidlandslagets färgval

Det går skrönor om varför det svenska skidlandslaget i längd tävlar i vita kläder. Att till exempel landslaget för trettio fyrtio år sedan inför en tävling hade glömt de blågula dräkterna hemma och helt enkelt fick köra i kalsongerna. Men det är inte sant.
Eva Karlsson Publicerad

Per-Åke Yttergård, nationell chef för det svenska skidlandslaget i längd, säger att det började med att Per Erik Hedlund från Särna kom till OS i St Moritz 1928 i vita tunna kläder som damerna på hans hemort hade sytt upp åt honom.

På den tiden hade man grå vadmalskläder som var tjocka och tunga. När Särna-Hedlund kom till start i sina vita sa ledarna att han inte fick åka i dem.

- Det blev en rejäl dispyt. Men eftersom han var den stora stjärnan sedan Sven Utterström från Boden hade fått feber fick han till slut åka.

Vårsolen var stark den här dagen och åkarna plaskade fram i femmilsspåret. Särna-Hedlund vann stort och tog hem Sveriges första medalj i en vinterolympiad.

- När han kom i mål sa han till en av ledarna: "Nu dög dräkten va, gubbjävel."

Sedan dess har tävlingsdräkten varit vit, med undantag för några säsonger då åkarna skidade i blått och gult.

Vad tycker skidåkarna om sina kläder?

- De är jättenöjda. Kläderna är individuellt anpassade, vi mäter till och med hur var och en av åkarna transporterar bort fukt och värme, berättar Johan Sares, längdchef och marknadsansvarig.

En ny modell designas vartannat år och åkarna får tre tävlingsuppsättningar till varje säsong.  

Vad gör de med sina gamla kläder?

- De får oftast behålla dem men ibland har vi samlat in dem för att vi behövt extra till olika evenemang som juniorlandslagskamper. Vi har också haft utlottning någon gång på sociala medier men då har det mest handlat om en mössa eller en nummerlapp.

  

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Kvinna sitter på huk och tittar på en hund, som tittar tillbaka på henne
Hundträning kan räknas som friskvård, men arbetsgivaren gör bedömningen. Emmelie Tilly får bidrag för att träna hunden Exa på Botkyrka Brukshundklubb. Foto: Anders G Warne

Det är en halvsolig dag när Kollega möter upp teamledaren Emmelie Tilly och hennes ena hund, schäfertiken Exa, på Botkyrka Brukshundklubb. I dag ska matte och hund träna brukslydnad, som ingår i hundsporten bruksspår.

Bruksspår innebär att hunden lär sig följa en människodoft i terräng och hitta apporter, alltså utplacerade föremål. Emmelie Tilly har även hönsehunden Ebbe som hon tränar hundsporten specialsök med. Den går ut på att hunden söker efter och markerar en specifik doft i olika miljöer, exempelvis rum, fordon eller utomhusområden.

Hundträningen ger både motion och återhämtning

Emmelie Tilly, porträttbild
Emmelie Tilly. Foto: Anders G Warne.

Emmelie Tilly och hennes hundar tränar två , tre gånger i veckan. Delar av kursavgiften finansierar hon med sitt friskvårdsbidrag.

– Att träna med sin hund är klockren friskvård och jag kan verkligen rekommendera hundägare att använda bidraget till hundsport.

– Man rör sig mycket, är ute i naturen och det är mentalt väldigt avstressande eftersom du bara fokuserar på hunden och kommunikationen er emellan.

Men hon har inte alltid kunnat använda friskvårdspengen på det här sättet. På sin tidigare arbetsplats fick hon avslag till att träna sina hundar. Varför hon blev nekad fick hon aldrig reda på, men hon tror att en anledning kunde vara att arbetsgivaren själv inte kände till sporten eller hade hund.

Förra jobbet sa nej, nya arbetsgivaren sa ja

När Emmelie Tilly i höstas bytte arbetsgivare och hamnade på en hundvänlig arbetsplats var det inga problem att få friskvårdsbidraget hon önskade.

Det var genom sin lokala hundklubb som hon fick reda på att man kunde ansöka om friskvårdsbidrag för att träna sina hundar.

– Det finns en mängd träningsformer man kan göra med sin hund men jag tror att agility (där hunden springer en hinderbana, red:s anm) är vanligast att få friskvårdsbidrag för då det har stått på Skatteverkets specifika lista länge, till skillnad från andra hundsporter.

Skatteverkets lista är borta, men reglerna finns kvar

Listan med exempel på godkända friskvårdsaktiviteter avskaffades dock av Skatteverket för några år sedan. Ansvaret att bedöma vad som räknas som friskvård flyttades från myndigheten till arbetsgivarna. Det enda kravet nu är att det måste handla om motion, kostrådgivning, hälsofrämjande eller avstressande aktiviteter/behandlingar.

Men fullt så enkelt är det alltså inte. Olika aktiviteter kan tolkas på olika sätt beroende på arbetsgivare.

– Så ska det såklart inte vara. Hundsporter är friskvård, det borde varje arbetsgivare förstå, säger Emmelie Tilly.

Regler för friskvårdsbidrag

• Arbetsgivaren bestämmer – utifrån den praxis och lagstiftning som finns – om personalen ska erbjudas ett friskvårdsbidrag.

• Alla i personalen ska erbjudas samma villkor.

• Du får använda friskvårdsbidraget till aktiviteter med inslag av motion eller för behandling som är avstressande eller motverkar ömhet och stelhet.

• Du kan också använda det till kostrådgivning och rådgivning i samband med rökavvänjning.

• Du får inte använda friskvårdsbidraget för att hyra eller köpa utrustning, för medlemsavgifter, teorikurser, diplom, hälsovård, sjukvård eller skönhetsvård.

• Bidraget är på maximalt 5 000 kronor per år.

• För aktiviteter utan inslag av motion, till exempel massage, får aktiviteten kosta maximalt 1 000 kronor per tillfälle för att vara av mindre värde och skattefritt.

Källa och mer info: Skatteverket