Förhandlingschef slutar efter 33 år på SIF

Vid årsskiftet lämnar Isa Skoog tjänsten som SIF:s förhandlingschef, ett jobb hon har haft i sex år. Nästa år ska hon huvudsakligen arbeta på PTK och förbereda SIF-kongressen.

Jobbet du lämnar har kallats katapultstol. Alla har tvingats gå, flera under uppslitande former. Hur frivilligt går du?
- (Skratt) Helt och hållet. Men just med tanke på förhistorien bad jag att få jobbet mandatperiodvis. Det blev två omgångar och det tycker jag kan räcka.
Varför?
– Därför att det är så slitsamt, och därför att jag inte är purung, 56 år.
Du var SIF:s första kvinnliga ombudsman och förhandlingschef. Nu efterträds du av en man. Ordningen återställd. Är jobbet inte lämpat för kvinnor?
- Jo! Det tycker jag verkligen att det är! Men det är slitsamt och det där med bestämda arbetstider kan man ju bara glömma. Jobbet är så pass slitsamt för personer i min ålder att sex år kan vara ganska lagom. Det tar på krafterna.
Men det är ju inte avtalsrörelse för jämnan. Vad är det som är så slitsamt?
- En bra fråga. Man förväntas ställa upp i alla lägen så fort det händer något. Chefskapet och personalansvaret innebär också arbete och ansvar. Med jobbet följer också representation och deltagande i olika styrelser, vilket tar mycket tid. Många sammanträden och många övernattningar.
Var det lite roligt också?
- O ja, annars kan du inte ha ett sånt jobb. Så därför kanske man glömmer bort att man måste vila sig också. Efter förra avtalsrörelsen fick jag nog en backlasheffekt. Då tänkte jag att det fick räcka med sex år.
Har din könstillhörighet lämnat något avtryck på avtalen?
– (Suck) Nej, det har det nog inte. På den punkten är jag lite besviken på mig själv. Jag hoppades att kunna åstadkomma någonting vad beträffar lönediskrimineringen. Så det känns hårt.
Det kvittar alltså vilket kön förhandlingschefen har?
- Nej det tror jag ändå inte. Jag har argumenterat kraftigare för kvinnors löner, men vi är ju två parter… Uppmärksamheten kring kvinnors löner ökar i och med att kvinnor förhandlar.
Nu har vi i gengäld en kvinna som ordförande.
- Och hon är förbundets främste företrädare även i förhandlingsverksamheten. Så jag förlitar mig på att hon tillsammans med Lars Bonny ska fixa det. Så småningom.
Du har gått "den långa vägen", din formella utbildning är kort. Har det ett förfång på förhandlingschefstolen.
- Nej faktiskt inte. Men jag kan tänka mig att det skulle kunna bli det framgent. På motpartssidan har väl de flesta någon form av akademisk utbildning. Är man bara insatt i sakfrågan har den formella utbildningen inte så stor betydelse.
År 2001 går du i avtalspension. Varför redan vid 58?
- När jag går har jag varit 33 år i SIF, sedan 1968. Det tycker jag kan räcka och jag vill gärna göra något annat också. Framför allt ut och resa med min man, som redan nu är avtalspensionär. Och så skulle jag vilja plugga spanska, ett vackert språk, tycker jag.

LISBETH NIEMINEN© siftidningen 1999