Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Våga vara ledig!
Var fjärde tjänsteman vågar inte ta så mycket semester i sommar som hon eller han egentligen skulle vilja. Anledningarna är chefens förväntningar och kollegornas arbetsbelastning.
Ska du vara ledig i sommar? Ska du ha fyra veckors ledighet? Tar det någon dag eller två innan du känner dig helt avkopplad? Ibland en hel vecka innan du helt kan koppla av jobbet?
Om du svarar ja på alla dessa frågor tillhör du samma grupp som majoriteten av dem som svarats på Kollegas undersökning om avkoppling och semester (Läs mer om undersökningen på sidan 26).
Och visst är det glädjande att tre av fyra tjänstemän känner att de kan ta så lång semester som de önskar i sommar, men desto mer beklämmande är att var fjärde tjänsteman inte vågar vara ledig i den utsträckning hon eller han skulle vilja.
Den främsta anledningen till att inte våga ta ut mer semester är att anställda anser att deras arbetsgivare förväntar sig att de ska vara på plats, uppger de som svarat på Kollegas undersökning. Var tredje anger också som anledning att mer semester skulle göra att kollegorna får en högre arbetsbelastning.
Tjänstemännens arbetsvardag består således av outtalade höga krav på närvaro sommartid på arbetsplatsen. Därutöver verkar många arbetsplatser bestå av så slimmade organisationer att kollegorna sätts i klistret om man tar så mycket semester som man egentligen skulle önska.
Frågan alla bör ställa sig är hur detta påverkar tjänstemännens hälsa på längre sikt? Att år efter år ta kortare semester än vad man behöver kan naturligtvis påverka hälsan negativt. Likaså kan oron över kollegornas högre arbetsbelastning när man själv är ledig lägga sordin på semesterstämningen och göra det svårare att koppla av.
En annan grupp som har det extra tufft sommartid är de som saknar arbete. Av de arbetssökande som svarat på frågorna uppger mer än hälften att de inte känner att de kan vara lediga i sommar. Att ständigt söka arbete och stå till arbetsmarknadens förfogande är självklart svårt att förena med semester. Exempelvis gör både en sämre ekonomi och kravet på att när som helst kunna hoppa in och börja jobba att det blir mycket svårt att resa.
Kanske är det också den ekonomiska krisen och den allt tuffare arbetsmarknaden som gör att var tredje tjänsteman i undersökningen säger att de har svårare att koppla av i dag än vad de hade för några år sedan.
För att kunna få en avkopplande ledighet i sommar bör du alltså ha ett jobb, en förstående chef och en organisation med tillräckligt många anställda så att du verkligen kan ta ut den semester du önskar.
Hur ser det ur för dig? Mejla mig och berätta!
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Är bäst-före-datum passerat?
Få vill skylta med sin åldernoja, men i slutna sällskap pratar folk i min generation om rädslan för att inte längre räknas på arbetsmarknaden. Jag tror att det är dags att prata mer öppet om oron.
Kanske har du fnissat åt skämt i stil med ”arbetsgivaren letar efter någon som är 25 år, har 15 års erfarenhet och utflugna barn”. Lite raljerande förstås, men åldersfixeringen på arbetsmarknaden är ett faktum.
När du är ung, kanske med en splitter ny utbildning på cv:t, hindras du av brist på erfarenhet. När du fått erfarenhet saknar du ungdom och färsk utbildning. Eller så stöter du på patrull för att den som rekryterar befarar att du vill styra och ställa för mycket. Eller kräva för hög lön.
Själv är jag 55 år, älskar mitt jobb och vill gärna fortsätta: uppdraget är meningsfullt, kollegorna roliga och arbetet utvecklande. Det finns ingen annan anställning jag går och suktar efter – jag stortrivs i nuet.
Men jag tvingas ändå tänka ett antal år framåt. För om vi ska vara ärliga tickar klockan mot den punkt när det är betydligt svårare att bli toppkandidaten i en rekrytering. Vissa skulle till och med säga att bäst-före-datum är passerat. Så kanske är det så här krasst för folk i min ålder: leta nytt jobb nu eller bestäm att det här är din arbetsplats till pensionen. Det är såklart inte fel att stanna när man trivs, men ska man verkligen behöva avgöra det när det fortfarande återstår mer än tio år av arbetslivet?
Jag märker att många jämnåriga diskuterar detta, att utsikterna till ytterligare en sväng i jobblivet har krympt. Men det sägs i slutna sällskap – ingen vill väl skylta med åldersnoja. Fast det handlar ju inte om rädsla för att få rynkor och grått hår, utan om oron för att inte längre räknas på arbetsmarknaden. Den oron borde vi prata mer öppet om.
Vi borde också glädja oss åt de goda exempel som trots allt finns. Till exempel kan du här inspireras av Margareta Hallin som blev uppsagd efter ett långt arbetsliv, vid 57 års ålder, men hittade en helt ny väg.
