Någon tar sig tid och visar runt dig och självklart blir du tillfrågad om du vill gå med och äta lunch. Den trilskande kaffemaskinen blir inget problem när din nya rumsgranne visar dig hur den fungerar och var den laktosfria mjölken finns.

Din första känsla när arbetsdagen är slut är att du har blivit varmt välkomnad.



Precis så ska det också kännas när du som ny medlem bestämt dig för att gå med i Unionen. Under de senaste tre åren har medlemmarna blivit fler och fler och Kollegas upplaga har ökat från runt 500 000 när jag anställdes till 570 000 exemplar som det nummer du håller i din hand har tryckts i.



Unionen har som få andra förbund lyckats med att locka till sig fler medlemmar i den hårdnade kampen om förtroendet på arbetsmarknaden. Genom satsning på hjältereklam, inkomstförsäkringar och löften om allt från rådgivning till juridisk hjälp har Unionen visat att man kan tränga igenom bruset och bli det självklara valet för de stressade tjänstemännen. 

Nu återstår att se om förbundet lika framgångsrikt klarar av att ta hand om de medlemmar man värvat.


Genom sin massiva tillväxt tvingas Unionen att bli lite som serietidningsfiguren Bamse i uttrycket "Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll". Här blir förbundets vägval gentemot övriga fackförbund viktigt. Kommer Unionen att vilja vara den snälle storebrodern som solidariskt ställer upp för sina mindre småsyskon, eller att ta rollen ensam är stark?



Klart är att sagan om Unionen är framgångsrik och tidningen Kollegas likaså. När arbetsmarknadsjournalistiken är satt på undantag i de alltmer slimmade dagstidningarna, fyller fackförbundstidningarna en allt viktigare roll i sitt uppdrag att bevaka medlemmarnas vardag, rättigheter och situation på arbetsplatser runtom i landet. I detta är medlemstidningen oumbärlig och alltid på medlemmarnas sida i en värld som kantas av allt tuffare krav från arbetsgivarna.



Under de tre år jag har fått förmånen att vara chefredaktör för Kollega har jag glatts åt alla de läsarmejl jag har fått av er där ni har tackat för den journalistik som redaktionen förser er med. Ni har varit observanta och kunniga och det har varit en ynnest att få uppleva er feedback efter våra artiklar om allt från mobbning till sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Många av er har tackat för att vi gör medlemmarnas röster hörda och vi är glada och ödmjuka över ert gensvar.



När det nu är dags för mig att gå vidare mot nya utmaningar önskar jag alla er läsare att ni ska mötas av en sådan värme på era arbetsplatser som jag beskriver i början av denna ledare. Jag önskar tf chefredaktör Linda Svensson en lika spännande och fantastisk tillvaro som jag har haft under den här tiden.

Tack för mig!