Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Fakta som du förmodligen inte kände till om kontorsstolen serveras i senaste numret av Kollega. Vilket får mig att tänka på ett lite knasigt minne: ett spontant arrangerat kontorsstolsrally under en jobbfest jag var med på. Lokalerna var sådana att det gick att köra runt, runt i en slinga. Rätt så stökigt blev det med pappershögar som rasade när vi skar kurvorna, barnsligt var det kanske – och väldigt roligt. Att ha kul och tramsa med jobbarkompisarna är viktigt. Som min förra chef brukar säga: gladast vinner.
Lek och fantasi främjar inte bara välbefinnande och arbetsglädje utan också vår kreativa förmåga. Och kreativitet är nödvändigt för utveckling och nytänkande.
Psykologen Samuel West, som har forskat om lekfullhet på arbetsplatsen, tycker att vi ska tänka lite extra på det när vi nu planerar för framtidens kontor efter pandemin. I vår intervju höjer han ett varningens finger för hybridkontor som gör det svårare att skämta och skoja med kollegorna.
Apropå glädje. Snart kommer julen och vi vill tindra och glittra ikapp med änglaspel och julgranspynt. Men högtiden blir inte alltid så fröjdefull som vi skulle önska. Viljor behöver jämkas ihop, traditioner ska hinnas med. Kanske är du den enda i släkten med småbarn och ingen annan tänker på att julklappsutdelning vid halv åtta på kvällen är i senaste laget för en fyraåring. Japp, jag har egen erfarenhet av den grejen. Men trots vissa stressmoment älskar jag julen, och har numera lagom många måsten: att koka egen chokladkola och lägga ett julpussel.
Oavsett läge: vare sig du är ensam eller firar med vänner och familj, om du jobbar eller är ledig, så hoppas jag att du får fina och vilsamma helger. God jul och gott nytt år, önskar jag och hela Kollegaredaktionen!
Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.
Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.
Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: ”Journalistik är inte ett brott, inte i något land.”
Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.
Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.
Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.
