Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Ta chansen att utvecklas

Hör du till dem som har en arbets­givare som peppar dig att utvecklas? Grattis i så fall. Knappt hälften av Unionens medlemmar genomför kompetensutveckling under ett år.
Susanna Lundell Publicerad

Det är självklart inget som säger att du måste utvecklas. Men om du har gått och funderat på att du vill ta ett kliv uppåt eller i sidled, kan det vara en god idé att gå igenom vad du har gjort och vad du kan. Om du ser att du saknar en viss kompetens för att kunna få ett visst jobb, är det klokt att leta efter utbildningar som kan göra att kunskapsluckorna fylls igen. Genast blir du mer attraktiv när du söker nya jobb. Du har också ett betydligt bättre läge i nästa löneförhandling om du kan visa att du medvetet valt att utveckla din kompetens med sådant som arbetsgivaren visat att hon eller han efterlyser.

Vems är ansvaret för att du har den senaste och bästa kompetensen? I grunden är det naturligtvis arbetsgivarens. Men det skadar inte att ligga steget före. Många chefer tar tacksamt emot uppslag på utvecklande insatser för dig eller hela din arbetsgrupp.

Ett vanligt misstag många gör är att vänta på att chefen ska ta första steget och föreslå vilka kurser du bör gå. Det är betydligt bättre att du själv är aktiv i att se dig om efter lämpliga utbildningar. Kompetens är som bekant en färskvara och vem är en bättre expert än du själv på vad du kan tänkas behöva för att utvecklas.

Tiden är en bristvara hos många chefer, så ta chansen och hjälp din chef på traven. Kom väl förberedd till nästa utvecklingssamtal. Berätta om vad du vill utveckla hos dig själv och varför. Lyft fram vilka fördelar det har i ditt dagliga arbete om du får en viss sorts kompetensutveckling. Ta sedan fram ett underlag som du förberett före samtalet med chefen på vilka kurser som finns inom det område du vill fortbilda dig i.

Under samtalet serverar du sedan ditt färdiga smörgåsbord för just din kompetensutveckling för chefen. Det är bara för henne eller honom att välja. Lättare än så kan det inte bli för din chef och hon eller han är säkert mer än tacksam för att du lagt ner allt detta arbete. Du framstår också som tydlig med vad du vill och ditt engagemang kan ingen tvivla på när du förberett dig upp till tänderna. Sedan är det förstås självklart att din arbetsgivare också har en viktig del i din kompetens­utveckling.


Om chefen vill att du ska trivas och stanna kvar på ditt jobb gör han eller hon klokt i att uppmuntra din utveckling på så många sätt de kan. Det är ingen hemlighet att den som känner sig uppmuntrad och uppskattad stannar längre på sin arbetsplats än den som inte uppfattar att det den gör betyder något. Kurser och utbildningar är ett tydligt sätt för arbetsgivaren att visa att de tycker att du är värd att satsa på.

Så ta nu chansen och ge dig själv det du bäst av allt förtjänar. Ett gott och kompetensutvecklande år!

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Är bäst-före-datum passerat?

Få vill skylta med sin åldernoja, men i slutna sällskap pratar folk i min generation om rädslan för att inte längre räknas på arbetsmarknaden. Jag tror att det är dags att prata mer öppet om oron.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 21 oktober 2024, kl 05:58
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Kanske har du fnissat åt skämt i stil med ”arbetsgivaren letar efter någon som är 25 år, har 15 års erfarenhet och utflugna barn”. Lite raljerande förstås, men åldersfixeringen på arbetsmarknaden är ett faktum.

När du är ung, kanske med en splitter ny utbildning på cv:t, hindras du av brist på erfarenhet. När du fått erfarenhet saknar du ungdom och färsk utbildning. Eller så stöter du på patrull för att den som rekryterar befarar att du vill styra och ställa för mycket. Eller kräva för hög lön.

Själv är jag 55 år, älskar mitt jobb och vill gärna fortsätta: uppdraget är meningsfullt, kollegorna roliga och arbetet utvecklande. Det finns ingen annan anställning jag går och suktar efter – jag stortrivs i nuet.

Men jag tvingas ändå tänka ett antal år framåt. För om vi ska vara ärliga tickar klockan mot den punkt när det är betydligt svårare att bli toppkandidaten i en rekrytering. Vissa skulle till och med säga att bäst-före-datum är passerat. Så kanske är det så här krasst för folk i min ålder: leta nytt jobb nu eller bestäm att det här är din arbetsplats till pensionen. Det är såklart inte fel att stanna när man trivs, men ska man verkligen behöva avgöra det när det fortfarande återstår mer än tio år av arbetslivet?

Jag märker att många jämnåriga diskuterar detta, att utsikterna till ytterligare en sväng i jobblivet har krympt. Men det sägs i slutna sällskap – ingen vill väl skylta med åldersnoja. Fast det handlar ju inte om rädsla för att få rynkor och grått hår, utan om oron för att inte längre räknas på arbetsmarknaden. Den oron borde vi prata mer öppet om.

Vi borde också glädja oss åt de goda exempel som trots allt finns. Till exempel kan du här inspireras av Margareta Hallin som blev uppsagd efter ett långt arbetsliv, vid 57 års ålder, men hittade en helt ny väg.