Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Sjukskrivningar borde bli valfråga

Det är en skandal att sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa fortsätter att öka. Det borde bli en valfråga, tycker Kollegas chefredaktör Helena Ingvarsdotter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Snart är det val och en hel del frågor kopplade till arbetslivet har poppat upp på den politiska agendan. Till exempel nivån på a-kassan, möjligheter till omställning och kompetensutveckling, storleken på milersättningen för den som måste köra bil i jobbet.

Andra ämnen som rör arbetet har svårare att ta plats som tydliga valfrågor, de är liksom chanslösa från start. Antingen för att de är för komplexa eller för politiskt känsliga. Eller både och.

Jag tänker till exempel på sjukskrivningarna på grund av psykisk ohälsa – som bara ökar för varje år. Det är en skandal tycker jag.

Arbetsgivare är skyldiga att se till att anställda trivs och mår bra i organisationen, om det inte funkar är risken hög för dåligt arbetsklimat och stress. Här finns mycket att ta tag i för chefer och arbetsgivare.

Ett faktum är att kvinnor löper mycket större risk att bränna ut sig

Men ansvaret ligger också på samhället och politikerna. För problemen finns inte bara på enstaka arbetsplatser, utan det är ett mönster. Ett faktum är att kvinnor löper mycket större risk att bränna ut sig och bli sjukskrivna för psykisk ohälsa.

En del av mönstret är att kvinnor tar ut merparten av föräldraledigheten – stannar hemma längre eftersom männens inkomster är högre. Som i sin tur leder till att kvinnors löner inte kommer ikapp männens. Därför fortsätter kvinnogenerationerna att upprepa mönstret, inklusive att utföra större andel av hushållsarbetet och vara familjens projektledare. Vilket ökar risken för utmattning i kombination med yrkesarbete.

Det här önskar jag att politikerna vill diskutera inför valet. Men innan vi kommer så långt vill jag önska en riktigt fin sommar. Kollega fortsätter förstås att jobba på här på webben men papperstidningen tar semester – nästa nummer kommer i slutet av augusti. Ta vara på värmen!

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.