Snart är det val och en hel del frågor kopplade till arbetslivet har poppat upp på den politiska agendan. Till exempel nivån på a-kassan, möjligheter till omställning och kompetensutveckling, storleken på milersättningen för den som måste köra bil i jobbet.

Andra ämnen som rör arbetet har svårare att ta plats som tydliga valfrågor, de är liksom chanslösa från start. Antingen för att de är för komplexa eller för politiskt känsliga. Eller både och.

Jag tänker till exempel på sjukskrivningarna på grund av psykisk ohälsa – som bara ökar för varje år. Det är en skandal tycker jag.

Arbetsgivare är skyldiga att se till att anställda trivs och mår bra i organisationen, om det inte funkar är risken hög för dåligt arbetsklimat och stress. Här finns mycket att ta tag i för chefer och arbetsgivare.

Men ansvaret ligger också på samhället och politikerna. För problemen finns inte bara på enstaka arbetsplatser, utan det är ett mönster. Ett faktum är att kvinnor löper mycket större risk att bränna ut sig och bli sjukskrivna för psykisk ohälsa.

En del av mönstret är att kvinnor tar ut merparten av föräldraledigheten – stannar hemma längre eftersom männens inkomster är högre. Som i sin tur leder till att kvinnors löner inte kommer ikapp männens. Därför fortsätter kvinnogenerationerna att upprepa mönstret, inklusive att utföra större andel av hushållsarbetet och vara familjens projektledare. Vilket ökar risken för utmattning i kombination med yrkesarbete.

Det här önskar jag att politikerna vill diskutera inför valet. Men innan vi kommer så långt vill jag önska en riktigt fin sommar. Kollega fortsätter förstås att jobba på här på webben men papperstidningen tar semester – nästa nummer kommer i slutet av augusti. Ta vara på värmen!