Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Så kan fler våga jobba fackligt

Fackligt engagemang borde ses som kompetensutveckling. Det skulle få fler att våga ta ett fackligt uppdrag.
Susanna Lundell Publicerad

Unionen är ett växande fackförbund. Medlemmarna strömmar till som aldrig förr, men det är långtifrån alla som kan tänka sig att engagera sig utöver att betala medlemsavgiften.

Samtidigt som nio av tio upplever att de kan prata öppet om att de är med i facket, är det svårt att locka unga medlemmar att vilja ta ett fackligt uppdrag. Det visar en undersökning som Novus gjort på uppdrag av Kollega. Undersökningen visar också att de som arbetar fackligt i de allra flesta fall trivs med sina uppdrag. Åtta av tio som i dag har ett fackligt uppdrag uppger att de tycker att det fungerar bra. Mer problematiskt är det att locka dem som inte är engagerade att bli det.

Kanske finns det olika syn på hur mycket tid som är rimligt att lägga på ett fackligt uppdrag? Kanske kan det vara en generationsfråga. För många äldre är det självklart att lägga mycket tid på ett fackligt uppdrag, medan yngre personer inte i samma utsträckning känner att de har den tid, lust eller det engagemang som krävs.

Mer än en tredjedel av dem som i dag inte är fackligt förtroendevalda uppger att de inte kan tänka sig att ta ett fackligt uppdrag. Skälen till detta kan naturligtvis vara många. Tidsbrist, att allting just nu fungerar bra på arbetsplatsen eller en oro över att ta på sig för mycket kan vara anledningar till att tacka nej.  En utmaning för facket blir då att fundera över vad som skulle kunna få fler att engagera sig. Att identifiera dessa nycklar kan vara avgörande framför allt för att få unga att se fackligt engagemang som en möjlighet till att utvecklas i arbetslivet. Kollegas undersökning visar också att det som främst skulle kunna få dem som i dag inte har ett fackligt uppdrag att ändra sig, är att fackliga förtroendeuppdrag skulle räknas som kompetensutveckling. Att se det fackliga engagemanget som ett smörgåsbord och att kunna välja att vara aktiv i vissa delar utan att axla hela ansvaret, är också något som skulle få fler att välja att engagera sig. Likaså att det finns tid och att det går att förena med att samtidigt göra karriär.

Den traditionella bilden av den hårt arbetande fackliga förtroendevalda som tar hand om allt fackligt arbete på arbetsplatsen behöver således revideras om fler ska lockas till engagemang. Kanske kan en person ersättas av en grupp där alla får arbeta med den fråga de brinner mest för? Likaså kan slimmade organisationer och hög tidspress på anställda bli en hämsko för det fackliga engagemanget. Det måste finnas tid att arbeta med frågor som rör arbetsmiljö och arbetsvillkor på arbetsplatsen. I förlängningen ger detta förhoppningsvis bättre arbetsplatser, vilket gynnar både arbetstagare och arbetsgivare. Flexibilitet i såväl arbetsuppgifter som arbetstid och fackligt engagemang är nycklarna till ett bra arbetsliv!

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

När AI särskriver blir jag en bakåtsträvare

Ständig förändring är vår tids mantra. Att testa nytt är bra och nödvändigt, det går inte an att vara en bakåtsträvare. Fast lite kanske?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 3 februari 2025, kl 05:55
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Vi arbetar agilt – är i ständig förändring. Så ska man säga och göra i dagens arbetsliv. Annars framstår man som en bakåtsträvare, och med viss rätt eftersom de flesta branscher förändras snabbt i dessa digitala tider. Ta bara AI-verktygen som redan är en realitet men ändå bara i början av utvecklingen.

Vi testar! Så säger vi när vi ska införa något nytt på jobbet. Och det är ju bra. Men för att på riktigt våga prova måste det finnas utrymme för att misslyckas. Finns det?

Nja, inte av sig självt i alla fall. Det är nämligen djupt rotat i oss människor att undvika att göra fel, vi är rädda att behöva möta skammen. Därför måste vi prata mer om motgångarna. Det tipset ger ledarskapsutvecklaren Loa Lava Brynjulfsdotter och hennes tips inspirerade mig att formulera ett nyårslöfte. Jag brukar egentligen inte ge några längre, förutom ”jag ska använda läppstift oftare”. Men nu har jag lagt till ett för 2025. Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det för att bidra till avdramatisering av motgångar. Välkommen att hänga på om du vill!

Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det

Apropå förändring. Jag läste att cirka hälften texterna på plattformen Linkedin kommit till med hjälp av AI-verktyg, till exempel chatGPT. Nog är det en smula omvälvande att vi snart inte vet vem som skrivit?

Inte ens missarna behöver vara mänskliga. Jag tänkte annars att vi i denna nya tid skulle bli lite glada över grammatiska fel, då vet vi säkert att det finns en människa bakom texten. Men tji fick jag. För nu har stavningskontrollsprogrammen som finns i datorn och mobilen börjat särskriva, alltså dela upp vissa sammansatta ord som absolut inte ska delas upp. Jag tror bestämt att jag känner en liten, liten bakåtsträvan komma krypande.

Ledare

I Karl-Bertil Jonssons fotspår

En del väljer att liksom ge upp om mänskligheten och demokratin när världsläget är mörkt. De börjar tro på konspirationsteorier och sprider felaktiga fakta vidare. Men vi får inte släppa hoppet.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 19 december 2024, kl 10:05
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Snart är det jul och säkert kommer några av er titta på Karl-Bertil Jonssons julafton på tv mellan pepparkakor och paketöppning. Den tecknade sagan handlar om tonåringen som bestämmer sig för att ta rika människornas julklappar och ge till de fattiga och utslagna. Jag säger inte att hans metod är den bästa – jag tänker inte uppmana till stöld – men visst behövs åtgärder som minskar klyftorna och polariseringen i samhället just nu.

För läget är på många sätt mörkt, med krig och konflikter. En av världens största demokratier har valt en president som byggt sin kampanj på att elda på hat och misstro mellan människor. Här hemma blir vardagen tuffare när arbetslösheten når nya rekordnivåer. För många kommer det inte att bli ”en välsignad jul” som Karl-Bertils ömma moder önskar sig.

Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande

Det är svårt att stå ut med eländet. En del väljer att liksom ge upp om mänskligheten och demokratin. De börjar tro på konspirationsteorier och sprider felaktiga fakta vidare, vilket i sin tur ökar polariseringen.

Men den vägen leder bara till cynism och själviskhet. Vi måste göra tvärtom. Välja hoppet och ljuset, trots allt. För vår egen skull – men också för alla andras. 

Det betyder inte att vi ska blunda för verkligheten eller förneka det som är tungt, men vi ska agera. Engagera oss i föreningar, i facket, gå ut och nattvandra, träna ett gäng ungar i fotboll – helt enkelt hugga i där vi kan. Hitta tröst i musik, film och böcker, eller kanske naturen. Det är vår plikt som människor att odla det positiva, som en motkraft. Som den store humanisten Tage Danielsson – han som skrev sagan om Karl-Bertil Jonsson – också sa:

”Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande.
Det kan vara tungt, men man måste försöka.
Om man ger upp och drunknar i sorgen, ökar man världens elände.”