Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Politik väcker starka känslor

Kollega publicerade för en vecka sedan en artikel där vi presenterade vilka personer våra läsare vill se i en kommande regering. Sedan försökte vi göra en rolig grej av det. Bilda en ”drömregering” utifrån läsarnas favoriter. Och dela ut ministerposter utifrån uttalanden som personerna gjort, eller profiler de försöker odla. Humor och allvar synkar inte alltid. Det visar de reaktioner som artikeln genererat.
Linda Svensson Publicerad

Många undrar hur i hela fridens namn Kollega kan vilja se Jimmie Åkesson som a) del i en regering och b) som landsbygdminister. Vissa har även rört ihop Kollega och Unionen.

Det är olyckligt, men förståeligt. Kollega är Unionens medlemstidning, men med en fri och självständig ställning i förbundet. Det innebär att Unionen och dess företrädare inte har något inflytande över tidningens innehåll. Artiklarna bygger på journalistiska principer, och ansvarig utgivare är den som bestämmer vad som passerar nålsögat.

Det är alltså de journalistiska principerna vi måste ha som utgångspunkt när vi diskuterar den artikel som nu är i blåsväder. Jag kan upprepa gång på gång att vår avsikt inte var att ta ställning för eller emot något parti eller någon person. Vi ville belysa vilka personer läsarna känner förtroende för.

Men till slut ekar det lite ihåligt. Jag måste backa en smula. Jag måste fundera över hur vi resonerade när vi bestämde oss för att göra den här artikeln.

Det är valår i år. Kollegas 570 000 läsare utgör ett ganska bra tvärsnitt av Sveriges befolkning. Det kan vara intressant att se hur de resonerar inför valet i september. Det tror jag ingen invänder emot.

Sedan tog vi det hela ett steg till. Att fördela ministerposter utifrån läsarnas favoriter. Måhända var det ett steg för långt.  Politik är allvar. Demokrati är allvar. Humor och allvar går ibland som hand i handske, och ibland inte. I det här fallet kan jag konstatera att min idé missade mål.

Men låt inte ett plumpt skämt skymma sakfrågan. Vem vill vi se i riksdag och regering? Kollega ville ta tempen på det, och det är ledsamt att diskussionen inte kom att  handla om det.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

Därför ska du bry dig om fängslade journalister

Att en svensk journalist fängslas i Turkiet är väl inget som gemene man behöver bry sig om? Jo, i allra högsta grad – det påverkar allas våra demokratiska rättigheter.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 12 maj 2025, kl 06:00
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ingen rök utan eld, brukar man ju säga. Men när det gäller journalisten Joakim Medin som sedan en tid tillbaka sitter i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse så är det faktiskt just så – det ryker helt utan eld. För det enda han har gjort är att ägna sig åt journalistiskt arbete, och det han har skrivit är publicerat inom Sverige. Han har inte brutit mot några lagar som gäller här.

Men nu står han anklagad för brott som kan ge många års fängelse i Turkiet. Det sägs att han varit aktivist och tagit politisk ställning, men det han anklagas för handlar till exempel om att han intervjuat personer från organisationer som fått terrorstämpel. En journalist måste kunna intervjua även sådana människor, det betyder inte att reportern instämmer i intervjupersonens åsikter.

Som Joakim Medin själv skrev på en lapp inifrån fängelset: Journalistik är inte ett brott, inte i något land.

Stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns.

Varför ska du som läser den här spalten bry dig om det här? Är inte det en fråga enbart av intresse för medierna? Nej, för ett angrepp på journalistik är ett angrepp på demokratin. Det är journalister och fackligt aktiva som tystas först i odemokratiska samhällen. Men det stannar inte där, det påverkar yttrandefriheten för alla. Det leder till förtryck av människor som tycker annorlunda än de som styr, vilket i sin tur leder till självcensur.

Vissa skulle invända att det är journalisterna själva som ägnar sig åt censur, eftersom media inte alltid rapporterar om allt. Men där måste man komma ihåg att journalister bara kan berätta sådant som är bekräftat sant, det går inte att skriva när något endast är rykten. Så även om du irriterar dig på medierna ibland, stanna upp en stund och fundera över alternativet – att det fria ordet inte fanns. Ett samhälle av rädsla och tystnad.