Avtalsrörelsen pågår för fullt och i mitten av oktober håller Unionen kongress. Då samlas förbundets högsta beslutande organ för att bestämma vilka frågor som är viktigast att driva under kommande år.
Samtidigt ska arbetsgivare och arbetstagare försöka komma överens i diskussionerna om nya avtal och årets avtalsrörelse ser ut att bli tuff. Arbetsgivarna hänvisar till den ekonomiska nedgången och vill på så vis bädda för lägre löneökningar. Men arbetstagarnas representanter kan med eftertryck hänvisa till att svensk industri rullar på bättre än hos konkurrentländerna. Det borde naturligtvis märkas i lönekuverten hos alla anställda under denna avtalsrörelse.
En av de viktigaste frågorna i avtalsrörelsen för Unionens medlemmar är förstås lönen. Hur ser det ut i ert fikarum på din arbetsplats? Diskuterar ni vad ni tjänar? Få samtalsämnen brukar engagera människor så mycket som lönen. Oavsett om du är nöjd med din lön eller inte så påverkar din lön ditt liv.
Den kan vara en morot till att stanna kvar på din arbetsplats eller en belöning för att du har gått en utbildning. Den kan också vara ett påslag du får då du har fått större ansvar på ditt jobb. En sak är dock klar. En god löneutveckling kan göra att du väljer att stanna kvar längre på din arbetsplats. Är löneökningen dålig är det bästa tipset i stället att du ser dig om efter ett nytt jobb. Forskning visar nämligen att bästa sättet att höja sin lön är att byta jobb.
I detta nummer har vi träffat Unionen-medlemmarna Cristina Svensson och Agneta Ahlström på Telia i Farsta utanför Stockholm (läs mer på sidorna
20-21). De berättar om hur de ser på sitt avtal och sin löneutveckling.
Ett av problemen som Cristina Svensson belyser är problematiken med en långsam löneutveckling efter många år på samma företag. Hon menar att hur hon än gör så anses det vara hennes eget fel att löneökningen är långsam. Så ska det naturligtvis inte vara.
Dessvärre är Cristina Svensson på Telia knappast ensam om sitt problem. Dessutom finns det fortfarande oskäliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Förra året var skillnaden mellan könen i genomsnitt 14,3 procent. Trots att gapet har minskat under det senaste året så kvarstår faktum att det är en bra bit till mållinjen.
Även om hänsyn tas till arbetstid, ålder och utbildning så blir den så kallade oförklarade löneskillnaden i snitt 5,9 procent. Här finns en utmaning för fackförbunden i att se till att något händer. För självklart ska det vara kompetensen som avgör lönen, inte om du är man eller kvinna.
