Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Joel Lundqvist: ”Det har varit utmanande tider”

Den 9 februari lyfts alla coronarestriktioner. Det får många branscher att jubla, till exempel ishockeyn som nu kan välkomna publiken tillbaka.
– Det är väldigt roligt och skönt att allt återgår till det normala, säger Joel Lundqvist, lagkapten i Frölunda.
Oscar Broström Publicerad
Joel Lundqvist och Frölundasupportrar i Scandinavium.
Joel Lundqvist gläds över att publiken nu kan komma tillbaka till Scandinavium, efter att pandemirestriktionerna hävts. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT och Tommy Holl/TT

Under torsdagsförmiddagen kom beskedet: Regeringen släpper alla restriktioner från och med den 9 februari, vilket bland annat innebär att krogar kan hålla öppet som vanligt, biografer kan fylla salongerna – och ishockeyklubbar kan göra detsamma i arenorna.

Joel Lundqvist, som blir 40 år i mars, är en av SHL:s mest erfarna och välkända spelare med fyra SM-guld och tre VM-guld på meritlistan. Kollega ringde upp honom för att fråga hur det känns att publiken återigen kommer fylla Frölunda HC:s hemmaarena Scandinavium.

– ­Det har varit utmanade tider – för oss alla – så att det nu släpps känns väldigt bra, säger han.

”Det handlar inte bara om vår idrott”

Svensk elitidrott är en av de branscher som drabbats hårt under coronapandemin. När pandemin bröt ut för två år sedan, ställde SHL in slutspelet. Hela förra säsongen spelades utan eller med kraftigt begränsad publik.

Under hösten var publiken sedan tillbaka, först i begränsad kapacitet innan det blev fulla lador.

Hur har de här åren varit?

– Det var en superstor omställning när vi blev utan publik helt. Sedan blev det bitvis tillbaka, då var man tacksam för det. Sedan var det fullt hus och då känner man verkligen hur stor skillnad publiken gör och hur mycket den ger till vår sport. Att få de här matcherna med extra adrenalin och energi, som publiken skapar, det betyder verkligen mycket.

Hur var det då när det återigen blev restriktioner innan årsskiftet?

– Det är klart att det var tufft, men samtidigt handlar det här om något större. Det handlar inte bara om vår idrott och vår publik. Det är en pandemi som påverkat hela världen och samhället, så man har fått sätta det i ett större perspektiv och bara acceptera och följa med. Man har fått zooma ut och vara tacksam för de fans som har kunnat gå, men självklart är man jätteglad nu när det släpps helt.

Vad betyder publiken?

– Publiken skapar ju det här extra adrenalinet och energin i matcher. Sedan är det också viktigt för oss aktiva att få känna närheten till alla fans och medlemmar, men också roligt att de får komma tillbaka till sina lag och till arenorna igen.

”Att kunna ses och uppleva saker tillsammans”

Joel Lundqvist säger att han de senaste två åren inte gjort särskilt mycket annat än att idrotta och att vara med sin familj.

– Man har ju varit restriktiv som alla andra. Vad är vardag egentligen nu framöver? Det är lite svårt att greppa nästan vad det kommer att innebära. Det är nya rutiner har satts under de här två åren, som säkert kommer följa med även nu när restriktionerna hävs, säger han, men tillägger att det givetvis är väldigt glädjande att livet blir mer normalt.

– Det skapar en annan frihet och en tro på framtiden. Det vi håller på med handlar om underhållning och att möta människor. Det är klart att det är det som har varit en stor begränsning för många, att kunna ses och uppleva saker tillsammans. Det är väl det alla känner, att det är en viktig del och att man vill ha in i det i sitt liv igen.

Många hockeyspelare med i facket

  • Sedan 2008 har Unionen har ett samarbete med Sico, Sveriges ishockeyspelares centralorganisation, som företräder anställda hockeyspelare.
  • Sico tillvaratar medlemmarnas idrottsliga, ekonomiska och sociala intressen, medan Unionen sköter arbetsrättsliga frågor och företräder spelarna i tvister.
  • I dagsläget är runt 300 spelare i SHL medlemmar i facket.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Våga fråga om självmordstankar

Vi måste våga prata om självmord och psykisk ohälsa för att minska stigmat. Våga fråga varandra om hur vi mår. Alternativet är tystnad – och den kan vara livsfarlig. Det menar psykologen Anna Lagerblad.
Petra Rendik Publicerad 10 september 2025, kl 15:00
Psykologen Anna Lagerblad
Många som har självmordstankar eller har försökt ta sitt liv är i arbetsför ålder och går till jobbet trots sitt mående. Därför kan arbetsplatsen vara en viktig arena för att fånga upp medarbetare som inte mår bra, anser psykologen Anna Lagerblad. Foto: Privat /Stina Stjernkvist/TT

Varje år avslutar cirka 1 500 personer sina liv. Ungefär lika många försöker begå självmord men överlever. Många fler tänker tanken. Psykisk sjukdom, depression, ångest och kritiska livshändelser som skilsmässa, uppsägning, ekonomiska svårigheter eller sjukdom ökar risken för suicid.

För den som aldrig drabbats av psykisk ohälsa kan det vara svårt att förstå hur någon självmant vill dö. Önskan att överleva är stark hos oss människor, det krävs mycket för att gå emot den kraften, förklarar Anna Lagerblad, psykolog på Capio Ångest och Depression i Stockholm.

– Men när någon mår så pass dåligt kan självmord uppfattas som en lösning på problemen. Det är den deprimerade hjärnans logik, men det är också en permanent lösning på temporära problem, säger Anna Lagerblad.

Inom psykiatrin pratar man ibland om den suicidala krisens tre O:n. Den psykiska smärtan är så pass outhärdlig att man helt enkelt inte står ut längre.

– Det andra är att problemen känns ofrånkomliga, du ser ingen lösning. Det tredje är att lidandet känns oändligt, du tappar hoppet och ser ingen ljusning i tunneln, säger Anna Lagerblad.

Självmordstankar i arbetsför ålder

Många som har självmordstankar eller har försökt ta sitt liv är i arbetsför ålder. Långt ifrån alla är sjukskrivna, utan man går till jobbet trots sitt mående. Därför kan arbetsplatsen vara en viktig arena för att fånga upp medarbetare som inte mår bra.

– Kollegor följer varandra över tid och kan upptäcka förändringar i beteendet. Vid en depression är det också vanligt att isolera sig. Kanske är arbetskamraterna de enda man faktiskt träffar, säger Anna Lagerblad.

Självmordstankar syns inte på utsidan men det finns tecken att vara uppmärksam på. Kollegan kanske börjar dra sig undan fikaraster, har svårare att klara av sitt arbete, har humörsvängningar och mycket korttidsfrånvaro.

Vad kan man som kollega göra då?

– Fråga: ”Hur mår du? Jag saknade dig på fikat i dag.” Var modig och fortsätt fråga om magkänslan säger att det är något som inte stämmer. Ta dig också tid att lyssna utan att döma eller komma med lösningar, säger Anna Lagerblad.

Rädsla att prata om självmord

Det finns en rädsla att det skulle kunna vara farligt att prata om självmord för att det skulle trigga personen att ta sitt liv. Men det är i själva verket tvärtom, studier visar att det i stället kan förebygga självmord.

– Är man deprimerad smalnar perspektivet av. Att då få sätta ord på sitt mående och formulera sig inför någon utomstående kan ge större perspektiv och distans.

Ska jag fråga om kollegan funderar på att ta sitt liv?

– Det kan vara lite svårt att göra om man inte står varandra nära. Huvudansvaret för det ligger på vården. Har man tankar på att ta sitt liv är det ett tecken på allvarlig psykisk ohälsa som kräver professionell behandling, säger Anna Lagerblad.

Som kollega och ännu mer som chef kan du däremot hjälpa personen att söka vård eftersom det kan vara jobbigt att ta det första steget. Och som chef har du ett ansvar både för att förebygga psykisk ohälsa och för att stötta medarbetare som likt Malin i artikeln här intill återvänder till jobbet efter självmordsförsök och längre sjukskrivning.

Tystnad på jobbet kan vara livsfarlig

Som chef kan du också tänka på vilket klimat som ska råda på arbetsplatsen, tycker Anna Lagerblad. En trygg miljö signalerar att vi är här för att göra vårt jobb, men vi är också människor och livet kan slå hårt mot oss alla. Det är inget skamligt som måste döljas eller tystas ner.

– Chefer behöver bli bättre på att våga ta obehagliga samtal. Det duger inte att som chef vara rädd för att prata om psykisk ohälsa för då uppstår en tystnad som i värsta fall kan vara livsfarlig.