Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Joel Lundqvist: ”Det har varit utmanande tider”

Den 9 februari lyfts alla coronarestriktioner. Det får många branscher att jubla, till exempel ishockeyn som nu kan välkomna publiken tillbaka.
– Det är väldigt roligt och skönt att allt återgår till det normala, säger Joel Lundqvist, lagkapten i Frölunda.
Oscar Broström Publicerad
Joel Lundqvist och Frölundasupportrar i Scandinavium.
Joel Lundqvist gläds över att publiken nu kan komma tillbaka till Scandinavium, efter att pandemirestriktionerna hävts. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT och Tommy Holl/TT

Under torsdagsförmiddagen kom beskedet: Regeringen släpper alla restriktioner från och med den 9 februari, vilket bland annat innebär att krogar kan hålla öppet som vanligt, biografer kan fylla salongerna – och ishockeyklubbar kan göra detsamma i arenorna.

Joel Lundqvist, som blir 40 år i mars, är en av SHL:s mest erfarna och välkända spelare med fyra SM-guld och tre VM-guld på meritlistan. Kollega ringde upp honom för att fråga hur det känns att publiken återigen kommer fylla Frölunda HC:s hemmaarena Scandinavium.

– ­Det har varit utmanade tider – för oss alla – så att det nu släpps känns väldigt bra, säger han.

”Det handlar inte bara om vår idrott”

Svensk elitidrott är en av de branscher som drabbats hårt under coronapandemin. När pandemin bröt ut för två år sedan, ställde SHL in slutspelet. Hela förra säsongen spelades utan eller med kraftigt begränsad publik.

Under hösten var publiken sedan tillbaka, först i begränsad kapacitet innan det blev fulla lador.

Hur har de här åren varit?

– Det var en superstor omställning när vi blev utan publik helt. Sedan blev det bitvis tillbaka, då var man tacksam för det. Sedan var det fullt hus och då känner man verkligen hur stor skillnad publiken gör och hur mycket den ger till vår sport. Att få de här matcherna med extra adrenalin och energi, som publiken skapar, det betyder verkligen mycket.

Hur var det då när det återigen blev restriktioner innan årsskiftet?

– Det är klart att det var tufft, men samtidigt handlar det här om något större. Det handlar inte bara om vår idrott och vår publik. Det är en pandemi som påverkat hela världen och samhället, så man har fått sätta det i ett större perspektiv och bara acceptera och följa med. Man har fått zooma ut och vara tacksam för de fans som har kunnat gå, men självklart är man jätteglad nu när det släpps helt.

Vad betyder publiken?

– Publiken skapar ju det här extra adrenalinet och energin i matcher. Sedan är det också viktigt för oss aktiva att få känna närheten till alla fans och medlemmar, men också roligt att de får komma tillbaka till sina lag och till arenorna igen.

”Att kunna ses och uppleva saker tillsammans”

Joel Lundqvist säger att han de senaste två åren inte gjort särskilt mycket annat än att idrotta och att vara med sin familj.

– Man har ju varit restriktiv som alla andra. Vad är vardag egentligen nu framöver? Det är lite svårt att greppa nästan vad det kommer att innebära. Det är nya rutiner har satts under de här två åren, som säkert kommer följa med även nu när restriktionerna hävs, säger han, men tillägger att det givetvis är väldigt glädjande att livet blir mer normalt.

– Det skapar en annan frihet och en tro på framtiden. Det vi håller på med handlar om underhållning och att möta människor. Det är klart att det är det som har varit en stor begränsning för många, att kunna ses och uppleva saker tillsammans. Det är väl det alla känner, att det är en viktig del och att man vill ha in i det i sitt liv igen.

Många hockeyspelare med i facket

  • Sedan 2008 har Unionen har ett samarbete med Sico, Sveriges ishockeyspelares centralorganisation, som företräder anställda hockeyspelare.
  • Sico tillvaratar medlemmarnas idrottsliga, ekonomiska och sociala intressen, medan Unionen sköter arbetsrättsliga frågor och företräder spelarna i tvister.
  • I dagsläget är runt 300 spelare i SHL medlemmar i facket.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Läkare utan gränser: Vi har ansvar för kollegorna i Gaza

Två år av hat och hot och hemska vittnesmål. Anställda på Läkare utan gränser i Sverige har aldrig tidigare haft det så tufft som under katastrofen i Gaza. Samtidigt dör deras kollegor i Gaza.
Johanna Rovira Publicerad 4 november 2025, kl 06:01
Tre medarbetare på Läkare utan gränser
Jonathan Bryskhe, Mia Hejdenberg och Linnea Carlsson Pettersson på Läkare utan gränser Sverige vittnar om två supertuffa år på grund av katastrofen i Gaza. Foto: Anders G Warne

En morgon i början av oktober stod ett gäng anställda vid Läkare utan gränser och väntade på bussen i en zon i Gaza som av Israel pekats ut som säker. Samtliga bar västar som visade att de var humanitär medicinsk personal. Trots det blev de beskjutna av israeliska styrkor. En dog omedelbart, en annan några dagar senare. Flera andra skadades allvarligt. 

– Det var vår fjortonde och vår femtonde kollega som fått sätta livet till i Gaza, säger Linnea Carlsson Pettersson, sociala mediespecialist på Läkare utan gränser Stockholm, men också huvudskyddsombud. 

– De var på väg till jobbet för att rädda liv och blev av med sina egna. 

Ett annat gäng anställda har samlats i en betydligt tryggare del av världen, konferensrummet Islamabad på Läkare utan gränsers kontor i Liljeholmen. De är här för att summera de senaste två åren och berätta om sin arbetsmiljö. 

Förutom Linnea Carlsson Pettersson, som också är huvudskyddsombud är där klubbordföranden Mia Hejdenberg, medicinsk humanitär rådgivare och Jonathan Bryskhe, enhetschef på kommunikationsavdelningen. 

– Vi är vana att jobba med kriser, men Gaza har tagit saker till en annan nivå. Dels handlar det om intensiteten - det har pågått längre än någon annan katastrof. Men också den starka polariseringen i Palestinafrågan som saknar motstycke, säger Mia Hejdenberg.

Grova påhopp i Gaza-inlägg

Att sprida vittnesmål om det teamen på plats upplever hör till organisationens viktigaste arbetsuppgifter. Flertalet av Gaza-inläggen på sociala medier får hundratals kommentarer, majoriteten kritiska. Ofta grova påhopp. Inte sällan rasistiska. 

– Från dag ett har vi fått kritik från folk som anser vi är vidriga för att vi ger sjukvård till människor som inte har någonstans att ta vägen, säger Jonathan Bryskhe.   

– Vi tycker ju att alla i hela världen borde stötta oss, men man får tycka olika. Men när man börjar kränka folk, där går gränsen, säger Mia Hejdenberg. 

Hon har fått sin beskärda del kränkningar och hat. Eftersom journalister inte släpps in i Gaza har Läkare utan gränser hamnat i fokus. Mia Hejdenberg har i sin roll figurerat mycket på tv och reaktionerna efteråt låter inte vänta på sig. 

– Det har varit alltifrån beröm till ord som jag helst inte vill uttala. Mig veterligen har vi aldrig tagit emot direkta hot, säger Mia Hejdenberg, men citerar i nästa andetag ett meddelande hon fått som utförligt beskriver vad avsändaren anser om henne och ska göra med henne när han väl hittar henne.

Är inte det ett hot? 

– Jo, kanske, men det har kommit på mina privata kanaler, säger Mia Hejdenberg, till synes obekymrad.   

– Vi som jobbar här har blivit lite avtrubbade. Vi nås av så ofattbara vittnesmål att man knappt kan tro dem, säger Jonathan Bryskhe och Linnea Carlsson Pettersson håller med: 

– Jag kan faktiskt bli rädd för mig själv. Det som påverkade mig starkt i början har nästan blivit vardag. Det är en skrämmande insikt.  

Kollegor i Gaza dödas

Fast det är inte de horribla vittnesmålen eller den obevekliga kritiken som utgör den största påfrestningen för teamet, utan det faktum att deras kollegor på plats i Gaza lider och dödas. Den vetskapen finns det ingen chans att vifta bort. 

– Vi har ansvar för våra kollegor i Gaza, det är en otrolig psykisk press att veta hur de har det, säger Jonathan Bryskhe. 

– De kan inte ta sig därifrån. Vi har kollegor som ägnar dygnets lediga timmar med att jaga mat till sina barn.  Ett par kollegor har dött i samband med matleverenser, säger Mia Hejdenberg. 

Teamet i Gaza ständigt i centrum

Kollegorna i Gaza är ständigt i centrum för Läkare utan gränser Stockholm. Men det är kollegorna i teamet och lagandan som fått trion att inte gå sönder under de senaste två åren. 

– Hade jag varit ensam hade jag kraschat på en gång.  Men vi har ett starkt team, vi stöttar varandra till 100 procent, säger Jonathan Bryskhe. 

– Vi har en tillåtande miljö. Vi kan säga ”Jag orkar inte mer, jag måste ta ett steg tillbaka”. Alla respekterar det, säger Mia Hejdenberg. 

Det finns också tydliga regler och strikta gränser för hur mycket man får jobba och man har ändrat rutinerna för hur inläggen på sociala medier modereras. 

Personalen har fått psykosocialt stöd tidigare och nu sneglar man på brandkåren för att se om deras modell med kamratstöd för att bearbeta trauman kan vara något att ta efter. Allt kan bli bättre. Det finns flera förslag på önskelistan. 

”Önskar att Meta tog ansvar”

– Jag önskar att Meta tog ansvar. Jag är innerligt trött på att arbeta med en plattform som väljer att tillåta desinformation och påhopp bortom vad man skulle acceptera i ett offentligt samtal. Det driver på en utveckling i samhället som är otroligt farlig, säger Jonathan Bryskhe. 

– Min önskan är mer tid. Vi får otroligt många vittnesmål och vårt jobb är att få ut även rösterna från andra platser än Gaza. Vi arbetar trots allt i 74 andra länder, säger Linnea Carlsson Petterson. 

Fred står så klart också på önskelistan och knappt en vecka efter intervjun ser det ut som att det kanske, kanske finns en liten chans till det. 

– Vapenvilan ger naturligtvis andrum för människor som levt i ständig rädsla – men efter två år av krig är behoven i Gaza enorma, och vi måste snabbt få in mer humanitär hjälp för att lindra det värsta, säger Mia Hejdenberg. 

Vad är läkare utan gränser?

  • Médecins Sans Frontières, MSF grundades i Frankrike av en grupp journalister och läkare. MSF arbetar för närvarande i 75 länder.
     
  • Läkare utan gränser i Sverige jobbar med insamling, rekrytering,  kommunikation och visst stöd till den operativa verksamheten.
     
  • I Stockholm finns runt 100 anställda, varav 60 är medlemmar i Unionen. 
     
  • 1100 kollegor finns på plats i Gaza. Under de senaste två åren har de tagit emot över en miljon patientbesök.