Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Joel Lundqvist: ”Det har varit utmanande tider”

Den 9 februari lyfts alla coronarestriktioner. Det får många branscher att jubla, till exempel ishockeyn som nu kan välkomna publiken tillbaka.
– Det är väldigt roligt och skönt att allt återgår till det normala, säger Joel Lundqvist, lagkapten i Frölunda.
Oscar Broström Publicerad
Joel Lundqvist och Frölundasupportrar i Scandinavium.
Joel Lundqvist gläds över att publiken nu kan komma tillbaka till Scandinavium, efter att pandemirestriktionerna hävts. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT och Tommy Holl/TT

Under torsdagsförmiddagen kom beskedet: Regeringen släpper alla restriktioner från och med den 9 februari, vilket bland annat innebär att krogar kan hålla öppet som vanligt, biografer kan fylla salongerna – och ishockeyklubbar kan göra detsamma i arenorna.

Joel Lundqvist, som blir 40 år i mars, är en av SHL:s mest erfarna och välkända spelare med fyra SM-guld och tre VM-guld på meritlistan. Kollega ringde upp honom för att fråga hur det känns att publiken återigen kommer fylla Frölunda HC:s hemmaarena Scandinavium.

– ­Det har varit utmanade tider – för oss alla – så att det nu släpps känns väldigt bra, säger han.

”Det handlar inte bara om vår idrott”

Svensk elitidrott är en av de branscher som drabbats hårt under coronapandemin. När pandemin bröt ut för två år sedan, ställde SHL in slutspelet. Hela förra säsongen spelades utan eller med kraftigt begränsad publik.

Under hösten var publiken sedan tillbaka, först i begränsad kapacitet innan det blev fulla lador.

Hur har de här åren varit?

– Det var en superstor omställning när vi blev utan publik helt. Sedan blev det bitvis tillbaka, då var man tacksam för det. Sedan var det fullt hus och då känner man verkligen hur stor skillnad publiken gör och hur mycket den ger till vår sport. Att få de här matcherna med extra adrenalin och energi, som publiken skapar, det betyder verkligen mycket.

Hur var det då när det återigen blev restriktioner innan årsskiftet?

– Det är klart att det var tufft, men samtidigt handlar det här om något större. Det handlar inte bara om vår idrott och vår publik. Det är en pandemi som påverkat hela världen och samhället, så man har fått sätta det i ett större perspektiv och bara acceptera och följa med. Man har fått zooma ut och vara tacksam för de fans som har kunnat gå, men självklart är man jätteglad nu när det släpps helt.

Vad betyder publiken?

– Publiken skapar ju det här extra adrenalinet och energin i matcher. Sedan är det också viktigt för oss aktiva att få känna närheten till alla fans och medlemmar, men också roligt att de får komma tillbaka till sina lag och till arenorna igen.

”Att kunna ses och uppleva saker tillsammans”

Joel Lundqvist säger att han de senaste två åren inte gjort särskilt mycket annat än att idrotta och att vara med sin familj.

– Man har ju varit restriktiv som alla andra. Vad är vardag egentligen nu framöver? Det är lite svårt att greppa nästan vad det kommer att innebära. Det är nya rutiner har satts under de här två åren, som säkert kommer följa med även nu när restriktionerna hävs, säger han, men tillägger att det givetvis är väldigt glädjande att livet blir mer normalt.

– Det skapar en annan frihet och en tro på framtiden. Det vi håller på med handlar om underhållning och att möta människor. Det är klart att det är det som har varit en stor begränsning för många, att kunna ses och uppleva saker tillsammans. Det är väl det alla känner, att det är en viktig del och att man vill ha in i det i sitt liv igen.

Många hockeyspelare med i facket

  • Sedan 2008 har Unionen har ett samarbete med Sico, Sveriges ishockeyspelares centralorganisation, som företräder anställda hockeyspelare.
  • Sico tillvaratar medlemmarnas idrottsliga, ekonomiska och sociala intressen, medan Unionen sköter arbetsrättsliga frågor och företräder spelarna i tvister.
  • I dagsläget är runt 300 spelare i SHL medlemmar i facket.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från prostitution till övervakning - Carl avslöjar den svenska kontorshistorien

Dåtidens hybridjobb, fattiga gatflickor och hatade trälhav. Carl Cederström är aktuell med boken Kontoret.
– Det är fortfarande en löftesrik plats, där man kan bli befordrad, eller förälskad, säger han.
Elisabeth Brising Publicerad 30 oktober 2026, kl 06:01
Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Män och kvinnor syns vid skrivbord.
Så här såg det ut på Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Foto: Svenska Dagbladet, Herman Ronninger (1895-1976)

Varför ville du skriva de svenska tjänstemännen historia? 

Författaren Carl Cederström.
Carl Cederström. Foto: Karl Nordlund

– Jag slogs av att det inte finns någon ordentlig svensk kontorshistoria. Om du tittar på arbetares historia så får man en bild av första majtåg, stridigheter och protester, säger säger Carl Cederström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och författare. 

Tjänstemännen var från början skeptiska till fackföreningar. 

– De hade kamratföreningar där man spelade schack och hade danser. 
I dag är det omvänt, fler tjänstemän är anslutna till facket än arbetare. Det beror på de enorma strukturförändringar som skett i arbetslivet de senaste 100 åren.

Vad förvånade dig mest när du dök ner i tjänstemännens historia?

– Att de från 1600-talet till 1900-talets början arbetade i två pass med en lång paus däremellan. På 1600-talet började man på morgonen klockan 06-10 sedan gick man hem och åt dagens viktigaste mål mitt på dagen och vilade några timmar. Sedan gick man tillbaka och jobbade klockan 14-17. Uttrycken äta middag och sova middag kommer därifrån. 

Låga löner och dyra kläder drev prostitution 

– Men det kom en debatt under andra delen av 1800-talet om att det blivit för krångligt att äta hemma och gå tillbaka. Lars Johan Hierta introducerade nymodigheten quick lunch från USA, för att fler skulle orka jobba klockan 09-17 på kontoret och hålla sig pigga. 

Vissa kvinnor på 1890-talet prostituerade sig för att ha råd att jobba kvar på kontor. Varför?

– Lönerna var låga. På 1890-talet visade en studie av hur kvinnor hade det på de första kontoren att lönerna inte täckte kostnaderna för de kläder som krävdes för att vara stilig och tjusig – som man förväntades vara på kontoren. Många av de anställda kvinnorna hade pengar hemifrån (eftersom de flesta var ogifta och bodde hemma reds. anm.), men en del hade inte samma förutsättningar. För dem fanns bara alternativet att jobba på natten som prostituerande också.

Carl Cederström
Carl Cederström är författare till Kontoret - en historia om arbetsplatserna som format Sverige. Foto: Karl Nordlund/Bonnier

När du tittar tillbaka – finns det något som är sig likt? 

– Vissa saker är konstanta: Kontoret är fortfarande löftesrikt, en plats där något kan hända. Man kan bli befordrad, eller förälskad. Samtidigt är det en plats som är mördande tråkig. De samexisterar på ett väldigt förvånande och konstant sätt genom historien. Kontoret har också alltid varit en plats där man hoppas göra en klassresa. 

Något som verkar återkomma är raseriet mot öppna kontorslandskap, varför?

– Det har aldrig drivits av de som ska jobba där, utan av andra, arbetsgivare som vill spara pengar. När man förde in arbetssalarna kallades de trälhav, och det blev stora protester, som när SJ i Tomteboda skulle slå ut alla väggar 1926. 

Starka protester fick arbetssalar att dö ut 

– Personalen såg inget annat syfte än att spara och övervaka personalen ännu mer. Protesterna blev så starka att salarna dog ut och det blev fler mindre kontorsrum i korridorer på 1940-50-talet. 

Vad stör oss mer genom tiderna på kontoret? 

– Andra människor, som alltid. Att inte få utföra jobbet som man vill. Övervakningen, att känna att man inte är betrodd i att man gör ett bra jobb. Långa resvägar, om man har det. Att bli tillsagd att man måste jobba på ena eller andra stället. 

Du säger att till och med hybridjobb funnits förr?

– Ja, man gick in till jobbet och hämtade papper och gick sedan hem och arbetade i fred. Att jobba nio till fem, fem dagar per vecka blev cementerat först på 1960-talet och på 1970– och 80-talet när kvinnor klev in i arbetslivet på allvar. Nu är det vanligt att ta med jobbet hem igen, men då har man hittat på ett nytt namn för det.  

Vilket av alla kontor du studerat skulle du vilja besöka?

– Det hade varit underbart att åka tillbaka i tiden. Till Kreugerpalatset när det var nybyggt med sina påkostade direktörsrum. Eller den västra flygeln i slottet Tre kronor, där Kammarkollegiet höll till på 1600-talet. Men det var nog fruktansvärda arbetsplatser, med mörka, kalla och dragiga rum. I dag är många av de sämre kontoren ändå bättre att arbeta i.

Svenskar på kontor
Drygt två miljoner svenskar arbetar i branscher och yrken på ett kontor, enligt SCB. Det gör att en stor del av landets drygt 5 miljoner sysselsatta har kontoret som arbetsplats. Öppet kontorslandskap dominerar arbetsmiljön.