Hoppa till huvudinnehåll
Jobbrelationer

Så skriver du minnesord när en kollega dör

Vem ska skriva minnesordet när en medarbetare avlider? Högsta chefen eller närmaste kollegan? Och vad ska man skriva i dödsrunan egentligen?
Johanna Rovira Publicerad
Fredrik Sandberg/TT
Ett minnesord över en medarbetare ska inte vara ett cv över den avlidnes karriär. Fredrik Sandberg/TT

Att en kollega dör händer ju ibland, och speciellt kanske nu under coronatider. Ofta finns det rutiner på arbetsplatsen för hur dödfallet ska hanteras, det är oftast chefens uppgift att samla kollegorna och informera. Och många gånger är det också chefen som åtar sig att skriva minnesord över den döda, menar Eva Hellberg, som jobbade som familjeredaktör på Uppsala Nya Tidning, UNT, under tio år.

Men att chefen skriver eftermälet som publiceras i lokaltidningen, är inte alltid bäst, enligt Eva Hellberg.

– Ett minnesord får aldrig vara ett cv, vilket det gärna blir om chefen skriver. Att rabbla hela karriären kan lätt bli tradigt, även om man vill göra personen ifråga rättvisa.

Den bästa minnesrunan är enligt Eva Hellberg, den som försöker levandegöra den avlidne genom att tar upp personliga sidor – vad hen betytt vid fikabordet, vilka avtryck hen gjort bland arbetskamraterna, vad hen hade för passioner och intressen på fritiden.

– Som kollega kan man ha haft en närmare relation till personen och kan därför vara mer personlig, tillföra detaljer eller gärna en anekdot som kan ge färg åt minnesordet. Även om jobbet är en så stor del av våra liv finns det så mycket annat som formar en.

– Ett bra minnesord är en text som även den som inte kände den döde ska ha behållning av.

Det finns inget som hindrar att kollegorna skriver sin egen runa. Men tidningarna har ofta en gräns för hur många minnesord som ska publiceras – i UNT:s fall max två och Eva Hellbergs råd är att man talar ihop sig om vem som ska skriva eftermälet och sedan skriver under det tillsammans.

– Men tänk på att längden på minnesrunan också är begränsad, så ett tips är att undvika alltför många underskrifter och långa titlar, så inte en femtedel av artikeln upptas av en lista namn. Det räcker med att skriva kollegorna på xx genom xx.

Undvik även långa titlar i ingresserna, alltså inledningen på runan. Den brukar vara hårt mallad – där står vem som dött och vilka den döde lämnar efter sig. Men inget hindrar egentligen att man är mer kreativ i ingressen, menar Eva Hellberg.

– Jag har stött på en del ingresser som frångår mallen – då brukade jag klämma in lite av det andra också som bör stå med.

Man behöver inte skriva vad personen i fråga dött av, men det finns inget som hindrar att man gör det, menar Eva Hellberg. Särskilt inte om man vill undvika spekulationer. Däremot bör man inte vänta alltför länge med att skriva dödsrunan.

– En familj i sorg behöver få ro och vila ut i sorgen. Ingen ska behöva öppna lokaltidningen oförberedd flera månader senare och få sorgen uppriven, säger Eva Hellberg.

Tips på dödsruna:

  • Gå ihop flera stycken och utse den som uttrycker sig bäst att skriva runan.
  • Undvik långa titlar – det räcker med "Vår käre kollega …"
  • Skicka med ett fotografi – helst ett hyfsat nytaget, inget ungdomsfoto alltså. Gärna ett foto som avspeglar den aktiva människan.
  • Skriv om den avlidne, inte om dig själv. Samma sak gäller för övrigt tal på födelsedagar och bröllop.
  • Om du inte får minnestalet publicerat, skriv det ändå och läs det på begravningen och ge det till kollegans familj efteråt.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Jobbrelationer

Separationen tvingade Marcus att byta jobb

Marcus Linder levde rallarliv som hissmontör. Efter en separation tvingades han säga upp sig för att bli den pappa han ville vara. Men nystarten blev tuff.
David Österberg Publicerad 30 september 2026, kl 06:00
Marcus Linder jobbar som besiktningsingenjör. Står i Kiwa-märkta arbetskläder och skyddshjälm framför en hjullastare i en mörk bergtäkt.
Marcus Linder bytte från hissmontör till besiktningsingenjör efter en separation. Det nya jobbet är lättare att kombinera med papparollen. Johanna Fond

Marcus Linder älskade livet som hissmontör. Majoriteten av veckans dagar tillbringade han på fältet och han sov oftare i en hotellsäng än i sin egen. Men för fyra år sedan blev Marcus pappa, och ett halvår senare var separationen ett faktum. 

– Det var tufft, konstaterar Marcus. 

Efter separationen blev det uppenbart att det skulle bli svårt att få ihop arbetslivet med pappalivet. 

– Jag reste hela tiden och var nästan alltid borta måndag till torsdag. Jag trivdes väldigt bra med det, jag träffade mycket folk och jobbet var kreativt med mycket problemlösning. Men som pappa kunde jag inte fortsätta med det. 

Yrkesbytet blev en tuff omställning  

Marcus Linder började leta efter något annat och fick kontakt med besiktningsföretaget Kiwa. Företaget utför bland annat besiktningar och certifieringar i allt från byggindustrin till fastigheter och jordbruk. Anställningen inleddes med flera utbildningar – och den första tiden blev tuff. 

– Jag har alltid velat ha barn och var jätteglad för att jag hade blivit pappa. På det viset var det inget svårt val att byta yrke. Men det var otroligt omvälvande till en början. Jag var duktig på mitt förra jobb och det var en del av min identitet. Nu skulle jag plötsligt plugga föreskrifter och kom hem och kände att jag inte hade gjort någon nytta. 

Nya jobbet går att kombinera med pappalivet 

Men till slut, med fint stöd från de nya kollegorna, kom han in i jobbet och nu är han ute på fältet igen. 

– Som besiktningsingenjör hamnar man i väldigt häftiga miljöer; allt från gruvor till vindkraftverk. Ju längre jag jobbar med det här, desto mer trivs jag. Jag kan fortfarande sakna delar av mitt förra jobb, men jag saknar inte livet utan barn. 

Det bästa av allt är att jobbet går så bra att kombinera med livet som pappa. 

– Det blir en del resor även nu, men jag har stor frihet att planera själv. Bortajobb kan jag lägga under de veckor som jag inte har min dotter. Livet föll på plats till slut. 

Jobbrelationer

Psykologen: ”Så hanterar du jobbet under en skilsmässa”

Berätta för chef och kollegor – och använd inte jobbet som ett sätt att hantera ångest. Här är psykologen Caroline Erkers tips för att ta dig ur skilsmässan helskinnad.
David Österberg Publicerad 29 september 2026, kl 06:30
Psykologen Caroline Erkers bredvid en bild av ett samtal mellan två personer, där den ena bär uniform.
Psykologen Caroline Erkers råder den som går igenom en skilsmässa att informera chefen om arbetet påverkas, men att sätta gränser för vad som delas med kollegorna. Colourbox/Pressbild

– En skilsmässa är väldigt tuff, pågår länge och kan dessutom vara väldigt byråkratisk, säger Caroline Erkers, psykolog och grundare av mottagningen Svea KBT. 

Hon berättar att det för många kan vara jobbigast när man börjar tänka tanken att man inte längre vill leva ihop med sin partner.  

– Det väcker många frågor: Ska jag ge upp det liv jag har byggt? Måste jag flytta till en etta? Ska jag bara träffa mina barn varannan vecka? Den här perioden kan vara allt från några månader till några år. När man väl har fattat beslutet tycker många att det känns lättare.

Berätta för chefen om skilsmässan

Enligt Caroline Erkers påverkar en skilsmässa jobbet mycket, och hennes råd är att berätta för sin chef om separationen.   

– Jag förstår att en del inte vill prata om sitt privatliv på jobbet, men det blir tungt att låtsas som att allt är bra när det inte är det. 

Ska man berätta för sina kollegor? 

– Om man brukar dela sin vardag med sina kollegor, så tycker jag att man ska göra det. Men man kan ju också berätta utan att berätta allt. Man kan nöja sig med att säga att man går igenom mycket i privatlivet och kanske inte kan fokusera fullt ut just nu. 

För det gäller också att dela på en lagom nivå.  

– Alla uppskattar kanske inte att alla lunchraster ägnas åt en persons skilsmässa. Dessutom riskerar man att förgifta den trygga zon som jobbet kan vara om man hela tiden pratar om sin skilsmässa även där. Om man behöver prata, vilket man gör, rekommenderar jag en psykolog. Då kan man få strategier att använda sig av som man inte kan få från kollegor eller vänner.

Svenska skilsmässor i siffror

Antal skilsmässor 2025: 21 561

Äktenskapens medellängd vid skilsmässa: 12,8 år

Vanligaste åldern att skilja sig: 40-44 år

Så många har skilt sig sex gånger eller mer: 262 personer 

Vanligaste skilsmässomånaden: oktober

Jobbet kan bli en frizon under skilsmässan 

En del av dem som skiljer sig kan behöva söka vård och även bli sjukskrivna. För den som mår riktigt dåligt kan sjukskrivning på heltid vara rätt om tiden används till sådant som får en att må bättre, som att träna eller umgås med vänner, menar Caroline Erkers. 

– Men min rekommendation brukar vara sjukskrivning på deltid. Annars finns risken att skilsmässan blir hela ens liv. I bästa fall kan jobbet bli en frizon där man för en stund kan tänka på något annat.

Använd inte jobbet för att fly från ångesten

Efter en skilsmässa ställer många med barn om till varannan-veckas-liv. För vissa passar det att jobba lite mer de veckor man inte har barnen och tvärtom, om arbetsgivaren godkänner det. Men det gäller att se upp, tycker Caroline Erkers. 

– När man väl har landat i alla förändringar kan det, om möjligheten finns, vara bra att jobba lite mer varannan vecka och lite mindre varannan. Men man ska också skilja på lustdrivet och ångestdrivet arbete. Om det är så att du stannar länge på jobbet för att du inte vill gå hem till en tom lägenhet har du ett problem. Då lär du dig inte att hantera din ångest.

Psykologens råd när du skiljer dig

  • Berätta för chefen om situationen påverkar ditt arbete.
  • Dela med kollegorna på en nivå som känns trygg och rimlig.
  • Sök professionellt samtalsstöd om du behöver mer hjälp än kollegor och vänner kan ge.
  • Låt gärna jobbet vara en stabil punkt i vardagen.
  • Var uppmärksam på om du arbetar mer för att slippa jobbiga känslor.
  • Diskutera din arbetssituation med arbetsgivaren om familjelivet förändras.

    Källa: Caroline Erkers