Det är tidig förmiddag i Sundbyberg. Lilla Astrid-Lo skrattar förtjust när fotografen plockar fram kameran och poserar mer än gärna. Den snart 1,5-åriga flickan är inte det minsta skeptisk inför kameran, pappa Gabriel är ju också fotograf.

Det är talande att flickan heter som hon gör. Mamma Marie ville att dottern skulle heta Lo, pappa Gabriel att hon skulle heta Astrid. Så varför inte både och, tänkte de.

Jämställdheten är något som går som en röd tråd genom deras relation. Redan två år innan Astrid-Lo föddes började paret diskutera hur de skulle ha det om de fick barn och tog i hand på att de skulle ha en jämställd relation.

– Att leva jämställt utan barn går ganska lätt. Men barn ställer livet på ända. Det gäller att ha en strategi så att man inte faller in i gammaldags rutiner, säger Marie.

– Det var ett krav från min sida – jag ville vara pappa lika mycket som Marie ville vara mamma. Jag har till exempel följt med till barnmorskan varje gång. När väl barnet är fött vill man få chansen att komma det nära, säger Gabriel.

Hon och han har delat lika på föräldraledigheten också för att inte vara helt bortkopplade från sina arbeten. Fotograf Gabriel driver eget. Marie är projektledare på Bonnierförlagen och jobbar bland annat med marknadsföring av feministisk litteratur. Både hon och sambon älskar sina jobb och ingen av dem ville vara ifrån arbetet på heltid under en längre tid. De skulle sakna stimulansen jobbet ger. Marie tror till och med att hon skulle må psykiskt dåligt om hon enbart var hemma.

Barn ställer livet på ända – det gäller att ha en strategi så att man inte faller in i gammaldags rutiner

– Dels har vi fått en roligare föräldraledighet med både barn och arbete. Dels att vi är två om att få den första nära kontakten med Astrid-Lo. Under föräldraledigheten läggs grunden för hela föräldraskapet. Barn är inte ”mammiga” av naturen, de knyter an till den person de är med. Astrid-Lo är ”föräldrig”, säger Marie.

Och betonar hur viktigt det är att ha en strategi för föräldraskapet. Sedan Astrid-Lo började förskolan jobbar båda föräldrarna 80 procent och turas om att lämna, hämta och vabba.

Även när det gäller hushållet har Marie och Gabriel resonerat sig fram till välfungerande rutiner. Matansvaret – att se till att kylen är full (de handlar mest på nätet) och att göra storkok – har de två veckor i stöten var. Då ansvarar partnern för tvätt och kläder, till exempel inköp till Astrid-Lo eller rena plagg till semesterpackningen. Upplägget kommer sig av att Marie har lätt att ligga steget före Gabriel.

– Jag har fått jobba med att ta av mig projektledarhatten när jag kliver innanför dörren. Det är inte meningen att vi ska kontrollera eller skuldbelägga varandra, eller att Gabriel måste skriva listor bara för att jag gör det. Men i början gick jag och glodde i tvätthögen när det var hans tur, bekänner Marie.

– Vi är olika men nu slipper vi tjafsa. Vårt system kan låta tråkigt, men det förenklar. Det är skönt att veta att den andra har sett till att det finns mat, tillägger Gabriel.

Städningen har de nyligen börjat ta hjälp med varannan vecka, trots ett visst inre motstånd från Marie som tidigare tyckt att städhjälp var ”överklassigt”. Tidigare kallade de in mor- och farföräldrar som barnvakt när de skulle lördagsstäda. Nu kan de i stället umgås med Astrid-Lo.

Harmonin frodas i det Marie kallar familjens jämställdhetsbubbla. Hon ser fram emot att kunna fortsätta vara lika förälskad i Gabriel även efter slitsamma småbarnsår. Och är så nöjd med deras gemensamma kamp att hon nu skriver på en bok om jämställt föräldraskap som kommer ut nästa år.

Deras jämställda liv har även gynnat deras karriärer. Marie var vikarie på bokförlaget när hon i åttonde månaden fick fast anställning. När hon blev gravid berättade hon så gott som direkt att hon var intresserad av att arbeta halvtid redan efter tre månader.

– När jag började jobba sade en del kollegor: ”Är du redan tillbaka?” eller lade huvudet på sned och sade med bebisröst: ”Men hon är ju så liten”. Men min chef har hela tiden stöttat mig. Jag har jobbat 2,5 dagar i veckan, haft autosvar på och kunnat stänga av jobbmejlen. Det har varit extra bra att kunna hålla kontakt eftersom förlaget har genomgått en stor omorganisation, säger Marie.

Gabriel har under tiden som pappaledig tackat nej till en del fotouppdrag, vilket paradoxalt nog har lett till högre inkomster.

– Det blev lättare satt säga nej. Jag har rensat bort lite smågrejer och i stället koncentrerat mig på de större uppdragen. De jag jobbar med har också haft förståelse för att jag inte alltid kunnat lämna bilderna direkt. Det har gått över förväntan.

Hur ska ni göra om ni får ett barn till?
– Med Astrid-Lo funkade amningen först bra, sedan blev det problem när hon var tre månader. Så då löste det sig av sig självt. Om vi får ett barn till vill jag flaskmata efter några månader. Det är jobbigt att känna att bara jag kan ge barnet mat. Drömmen vore att Gabriel flaskmatade några nätter direkt när barnet föds. Då skulle jag vilja ha något lindrigt sömnmedel i tre nätter för att bara kunna sova. En förlossning är ett sådant urblås. I övrigt skulle vi göra likadant, säger Marie.

Cajsa Högberg
cajsa.hogberg@kollega.se