Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Studenter behandlade som skräp

Idag 2014 är det inte lätt att komma ut på arbetsmarknaden, speciellt inte som nyutbildad. Jobb efter jobb söks och samma svar ges varje gång ”vi valde en annan person med 3/5 års erfarenhet, men annars var din profil jätteintressant”.
Åsa Frisk Publicerad 3 februari 2014, kl 15:03

 Många med mig kommer under våren att få känna på den bittra verkligheten, vi är inte välkomna. Vi är inte önskade. Detta är en skräck för många studenter som kommer ut med nyfikenhet, hunger och höga ambitioner. Detta är en mardröm, att sitta med studieskulder men ingen inkomst. Jag önskar att företagen kan vakna och se helheten! Jag önskar att företagen ser långsiktigt i större utsträckning!

I samband med att utbildningen går mot sitt slut så söker många studenter examensarbete, många vill göra den på företag vilket gör att många studenter ringer runt och frågar efter samarbetspartners. Många företag besvarar otrevligt. Senaste företaget jag pratade gav en verbal knytnäve i mitt ansikte då receptionisten säger med otrevlig röst ”det ringer hit många studenter varje dag” . Då bli jag ledsen, hur kan man som företag se det som en belastning att många intresserade studenter ringer? Det är väl, om något, ett gott tecken på att företaget gjort något bra? Många företag svarar inte alls, de struntar helt enkelt i studentens ivriga och nyfikna mail. Som student läggs hjärta och själ i val av företag, men företaget svarar kyligt med besvärligt röst. Åter igen, vi är inte välkomna, vi är inte önskade. Jag önskar att företagen kan vidga sina synsätt lite, vara öppensinnade! Jag önskar att företagen kan vara kreativa i sina tankar gällande examensarbete!

Många gånger kan man tänka att det faktiskt är företagens förlust, inte studentens. De nekar något som kan ge en fantastisk upplevelse. En nyanställd kan ge energi och kompetens och ett examensarbete kan ge värdefull fakta. Företagen ser jobbet, inte belöningen. De ser att de är skyldiga till att upprätthålla ett bra samarbete, de ser inte vad studenten bidrar med i tid, engagemang och kompetens. Jag önskar att företagen kan se studentens situation och bara se sin egen spegelbild! Jag önskar att företagen vågar och vill, för jag vet att de kan!
//Therese Wikström

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag till Kollega nummer 4 2024.

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson