Sverige borde självklart ha en lag mot diskriminering av äldre, men regeringen har inte ens undertecknat EU:s direktiv som föreskriver att alla behandlas lika i arbetslivet oavsett ålder. Avsaknaden av ett uttryckligt förbud får inte vara en ursäkt för facket att inte arbeta kraftfullt med frågan.

Den svenska arbetskraften åldras, liksom den europeiska. Samtidigt behöver vi arbeta längre upp i åldrarna för att bevara vår välfärd. Sverige har länge varit ett föregångsland i fråga om hög sysselsättning och borde ha ett förbud mot diskriminering av äldre i arbetslivet. Dessvärre har inte ens EU-direktivet undertecknats och det lär dröja till nästa år innan det sker.

Förändra attityder tar tid

Ett diskrimineringsförbud är givetvis inte enda lösningen, men en central del. Därutöver krävs bland annat anpassning av arbetsuppgifter och arbetsmetoder till äldre personers förutsättningar.

Det tar tid när man vill förändra attityder i arbetslivet. För att lyckas krävs stora insatser av information och utbildning. Samhället ställde upp med ekonomiskt stöd på 1970-talet när den arbetsrättsliga lagstiftningen ändrades och bland annat medbestämmandelagen (MBL) infördes. Staten stödde den fackliga utbildningen i de nya lagarna.

Mer engagemang för äldres rättigheter

När lagarna mot diskriminering infördes på 1990-talet sattes inte några liknande insatser in och inget ekonomiskt statligt stöd fanns.

Vi vill att facket diskuterar de äldres rättigheter i arbetslivet med samma engagemang som man till exempel diskuterar de föräldraledigas rättigheter. Facket behöver emellertid få rätt förutsättningar och ekonomiskt stöd från staten. Det betalar sig förmodligen ganska snabbt i form av en bättre och mer dynamisk arbetsmarknad.

Javed Akhter
Sebastian Candia
Unionen i Malmö.