När både företagsledningen och aktieanalytiker tycker att stora personalneddragningar är bra är det väl inget att bråka om? Jo, eftersom empirisk forskning pekar på stora lönsamhetsrisker med att se personalen som en kostnad och inte som företagets största tillgång och potential.

Företag måste naturligtvis anpassa produktionen till den långsiktiga efterfrågan men att behandla personalen som en neutral produktionsfaktor i stil med kontorsytor är kontraproduktivt. Det beror på att signalen "du är utbytbar" drar ner produktiviteten hos de anställda, även de som är kvar efter neddragningen. Detta brukar utryckas som att produktionen per anställd är lika med "kompetens gånger motivation i kvadrat". Dvs om motivationen ökar med 50 procent ökar resultatet per anställd med över 200 procent. Och om motivationen minskar med 50 procent sjunker resultatet med nästan 80 procent.

En omedelbar vinst av att ha motiverad personal är låg personalomsättningen. En av världen största mjukvaruföretag SAS Institute tjänar miljoner på att ha en personalomsättning som är en fjärdedel av konkurrenternas genom att ha något bättre icke lönebaserade anställningsvillkor än konkurrenterna. Det amerikanska företaget Costco - en konkurrent till Wal-Mart - betalar ca 40 procent högre timlöner och har bättre anställningsvillkor än konkurrenten. Trots detta visar finansiella och andra nyckeltal på en skyhög överlägsenhet för Costco: lönekostnaderna var bara 10 procent av omsättningen (Wal-Mart 17 procent), produktiviteten var 50 procent högre och vinsten per anställd var högre än Wal-Marts. IKEA - med devisen "people and business" - är ett annat exempel hur man får högmotiverad personal med synsätt som jämställer personal och finansiella mål.

Varför ser då så många företag sin anställda som utbytbara maskiner?  En förklaring är att de som arbetar med företagsanalyser på kapitalmarknaderna ser företagen som svarta lådor där personal är en av många produktionsfaktorer. Det leder till att de företagsledningar som inser de negativa produktivitetseffekterna av generella personalneddragningar ändå inte vågar avstå från dessa.  Aktiekursen måste med andra ord "vårdas" med kostnadsminskande personalneddragningar trots att detta kan ge negativa effekter på den långsiktiga lönsamheten. Motivationskapitalet hos de anställda anses ointressant på aktiemarknaden. Här har vi uppenbarligen ett - ytterligare - systemfel i det finansiella systemet.