Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Hemliga listan med lediga fas 3-platser

Vad sysslar egentligen politiker och myndigheter i detta land med - jo förnedra arbetslösa och utförsäkrade svenska medborgare.
Publicerad

Vad sysslar egentligen politiker och myndigheter i detta land med - jo förnedra arbetslösa och utförsäkrade svenska medborgare. Det är människor som har haft otur i livet, ungdomar, fubktionsnedsatta, deprimerade, cancersjuka, funktionsnedsatta. Det är ren medeltid och stupstock trots att vi lever i 2000 decenniet! Moderaterna och Alliansen har grävt sin egen grav för all framtid. Sverige vakna!

http://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/default.aspx?articleid=5646691

Hemliga listan med lediga fas 3-platser
Folkbladet har tagit del av arbetsförmedlingens sekretessbelagda lista över lediga fas 3-platser i Norrköping i april. Där har anordnarna även beskrivit de sysslor fas 3-deltagarna får utföra på respektive plats.

Arbetslivsupport: Arkivering av material från föreningar, lära äldre datorer mm

Bosniska-Hercegovinska Riksförbundet i Sverige: Allt-i-allo, administratör

Brandkårsmuseet: Inventering, katalogisering

Breviksstiftelsen: Diversearbete, utomhus

Cafeföreningen 137:an: Cafésysslor och administration

Chile Unido (Salvador Allende kommité):

Föreningsledare. Ansvarig för ungdomsverksamhet.

Eneby Bollklubb: Kansli, medlemsregister, aktiviteter för ungdomar

Fyrby koloniträdgårdsförening: Allt-i-allo

Föreningen Sultan: Diverse föreningsarbete

Föräldrakooperativet Björklunda: Hjälp i köket, extra hand i barngrupper

Föräldrakooperativet Kolmårdstrollen: Extra resurs i barngruppen vid olika aktiviteter

HAMpunkten AB: Reparation av möbler, café

HC Vita Hästen: Kansli, medlemsregister, aktiviteter för ungdomar

IOGT NTO Söderköping: Projekt möjligheternas hus

Jobbfabriken: Kreativt projektarbete, reklam, turism mm

Johnny Nilsson: Projekt: Hålla skogsmarker öppna för allmänheten

Kolmårdens församling: Arkivering av noter

Kooptima: 1. Cykelverkstad 2. Estetisk verksamhet

Kuddby IF: Allt-i-allo

Kulturmiljövårdsföreningen Yxskaftet: Bygga upp ett smidescentrum, museum mm turism

Kvarsebo idrottsförening: Bygg - anläggningsarbete

LTB Kompetens Jobbsmedjan**: Projektarbete, fjärde storstad och ungdomar till arbete

Marieborgs Går: Utearbete, restaurering av äldre byggnader mm

MCL Sysselsättning: Second handverksamhet, packning, sömnad, renovering mm

Norrk. Shitoroyu karate klubb: Reception, städning, engagemang i kursverksamhet

Norrköping Panthers: Föreningsverksamhet

Norrköpings gymnastikförening: Administration, allt-i-allo

Norrköpings kommun: Vård, omsorg eller skola, förskola

Prio1: Secondhandbutik, varierande butikssysslor

Släktforskarna i Norrköping: Projekt-ekonom, sekreterare

Smedby AIS: Kanslist

Somaliska ungdomsföreningen: Kanslist

Sverige Amerika-centret: Dataregistrering, dokumentation

Vittra Röda stan: Klassmorfar

Vårt nya Ättetorp: Boendemiljö, café, gym, datacafé, second hand

Åby IF: Allt-i-allo

Östergötlands Arkivförbund: Registrering

¦ ¦*Totalt finns cirka 200 fas 3-anordnare i Norrköping, Söderköping och Finspång

¦ ¦**LTB Kompetens Jobbsmedjans fas 3-verksamhet stoppades förra veckan
//Arbetsförnedring och skitregering

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson

Insändare

Mer bonus till folket!

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går dåligt och med stora förluster. Gör de likadant med chefernas bonusar?
Publicerad 11 augusti 2016, kl 11:51

Samtliga fackföreningar inom Vattenfall har godkänt att bonusen för vanliga arbetstagare ska slopas då företaget går så dåligt och med stora förluster.

Samtliga fackföreningar har godkänt att alla chefer ska få bonus då de är viktiga i det kommande arbetet för att få företaget på fötter igen.

Om Vattenfall fortsätter att blöda, kommer man då att återkräva bonuspengarna av cheferna?

//Tja vadå

 

Insändare

Fackföreningsrörelsen arbetarnas röst

Känslan av främlingskap sprider sig i det svenska folkhemmet i takt med den tilltagande centraliseringen på snart sagt alla områden. Kraven på effektivitet och produktivitet i utnyttjandet av de offentliga resurserna i spåren på den ekonomisering som pågått sedan 1990-talet har resulterat i fusioner och sammanslagningar och lett till att allt färre av medborgarna känner sig delaktiga i de beslut som påverkar vardagen.
Publicerad 16 mars 2016, kl 13:22

Känslan av främlingskap sprider sig i det svenska folkhemmet i takt med den tilltagande centraliseringen på snart sagt alla områden. Kraven på effektivitet och produktivitet i utnyttjandet av de offentliga resurserna i spåren på den ekonomisering som pågått sedan 1990-talet har resulterat i fusioner och sammanslagningar och lett till att allt färre av medborgarna känner sig delaktiga i de beslut som påverkar vardagen. Bolagisering och resultatenheter inom den offentliga sfären liksom alltför långtgående privatiseringar av den gemensamma sektorn försvårar insyn nu när besluten fattas i stängda styrelserum.

 I ställningskriget mellan vänster och höger, i de svenska samhället, har de nyliberala strömningarna haft alltför stor påverkan. Istället för att utgå ifrån medborgarnas behov utgår man uteslutande från att verksamheterna måste rymmas inom budgetramar som i regel är alltför snäva. Istället för att utgå från medborgarnas behov tvingas invånarna acceptera undermåliga trygghetssystem. Istället för att med hänsyn till det faktiska behovet ordna finansiering för vår gemensamma välfärd reducerar vi välfärdsamhället och accepterar att den svenska modellen krackelerar.

Det  är viktigt att fackföreningsrörelsen åter blir arbetarnas röst på den allt hänsynslösare arbetsmarknaden. Den lokala tillgängligheten måste ökas så att känslan av främlingskap bryts och så att medlemmarna åter kan känna sig delaktiga i kampen för bättre villkor på den egna arbetsplatsen. De folkrörelseägda företagen och verksamheterna måste återta sin roll i samhället. En återuppbyggnad och nystart för konsumentkooperationen med kunden i centrum kanske vore på sin plats. Kooperation måste åter bli en prisdämpande kraft, ett reellt alternativ till de privatägda företagen och som ett behövligt komplement till den politiska demokratin.

Kari Parman