Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Förlorarna är de sjuka och arbetslösa

På sociologikurser får man lära sig att sociologer forskar om samhället. I diktaturer förbjuds sådan forskning och genomlysning - det får bara finnas en SANNING i diktaturer - regimens sanning. Fredrik Reinfeldts Allians la ner Arbetslivsinstitutet när de kom till makten och avskaffade på nolltid Göran Perssons arbetsmarknadsåtgärd som gick under namnet plusjobb. Flera hundra forskare, bl a sociologer blev av med sina tjänster och skingrades till olika universitet.
Publicerad

Generaldirektören på arbetslivsinstitutet är numera placerad på Arbetsförmedlingen vilket är raka motsatsen ämnesmässigt - från öppenhet och genomlysning till sluten och kontrollerande organisation. Jag är varken journalist eller forskare så detta är bara mina egna personliga antaganden. Det genialiska är att Fredrik Reinfeldt även såg till att de som hade jobb fick mer i plånboken, jobbskatteavdrag, rot och rut. Förlorarna är de sjuka och de som blev av med jobbet, för denna massa, tiotusentals personer väntade ett system av kränkningar som gick under positiva företecken "jobb och utvecklingsgaranti".

Detta system lever fortfarande kvar. Sossarna har ännu inte lyckats råda bot på det mer än att deltagarna nyligen får några kronor extra i plånboken. Grundersättningen är numera 360 kronor per dag men det kravet är att du deltar i arbetsmarknadsåtgärder t ex går till en anordnare och sitter av tiden varje vardag från kl 8-17. Detta gäller de som har några år eller månader kvar till pension, de som är sjuka och funktionsnedsatta men inte får något stöd från sina läkare.

Det är svårt att få erkännande från läkare och hjälp till rehabilitering i Sverige idag, svårare än någonsin. Det har fuskats för mycket på den fronten anser en del. Politikerna anser att sjukskrivningar ökar alarmerande fort men det hjälper väl inte att att klassa om de sjuka som långtidsarbetslösa placerade hos en Fas 3 anordnare.  Placering hos en Fas 3 anordnare liknar mer ett fängelse än ett riktigt jobb, här finns erfarna och utbildade människor, en del med universitetskurser i bagaget, nu sorterar de inlämnade saker på en loppis eller hjälper till med det administrativa i en förening eller bara sitter av tiden...utan lön, utan semesterrätt, utan motionsbidrag, utan hälsokontroller.

Tack Alliansen som skapade detta förnedrande system och tack Socialdemokrater och vänster som ännu inte lyckats göra något åt förnedringssystemet.

//Loriana

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson