Nyheten om att Förenta Staternas president Bill Clinton haft ett förhållande med den unga praktikanten Monica Lewinsky spred sig som en löpeld i januari 1998.
– Från att ha varit en helt privat person blev jag över en natt offentligt förödmjukad över hela världen, säger hon under sitt framträdande på Skandiabiografen i Stockholm. Jag var den första person som fick uppleva att få mitt rykte förstört på internet. Nyheten hade blivit viral.
”Vilka här har gjort misstag när ni var 22 år?”, frågor hon retoriskt och alla i publiken räcker upp en hand. ”Vilka här har råkat ut för att hela världen fick reda på misstaget?” Ingen räcker upp handen. Den offentliga förödmjukelse Monica Lewinsky råkade ut för hade på den tiden inget namn. I dag råkar såväl barn som vuxna ut för näthat och hot.
– Genom att bli kär i fel man förlorade jag mitt rykte och min värdighet. Ja, nästan mitt liv, säger hon.
Efter skandalen tvingade hennes ständigt närvarande mamma henne att alltid duscha med öppen dörr. Under tolv år slickade Monica Lewinsky i tysthet sina sår, gick igenom alla upptänkliga terapiformer och läste en masterutbildning vid London School of Economics.
Vändpunkten kom 2010. En 18-årig amerikansk student begick då självmord genom att hoppa från George Washington-bron i New York. Han hade hånats och hatats på nätet sedan hans rumskamrat hade smygfilmat honom när han hade sex med en annan man och gjort filmen offentlig. Det var dags för Monica Lewinsky att bryta tystnaden.
– Ju mer skam och hån desto mer klick som i sin tur leder till mer annonspengar. Vi har hamnat i en ond cirkel. Ju mer vi klickar på skvaller om människor desto mindre känner vi för människan bakom, säger hon.
I dag turnerar Monica Lewinsky världen runt och föreläser mot nätmobbing och näthat samt anlitas som ”compassion consult”, medkänslekonsult, av olika företag.
– Med medkänsla kan vi övervinna skammen. Vi ska alla stå upp för detta. Liksom att yttrandefriheten även är ett ansvar.
Text: Cajsa Högberg
