Hoppa till huvudinnehåll
Hälsa

Brutet nyårslöfte inget misslyckande

Kanske stod du där på nyårsaftonen och lovade att det skulle bli ändring nu. Att du äntligen skulle få bättre balans i livet, jobba mindre, motionera mer och träffa vännerna lite oftare. Och vad händer? Här ger den mentala tränaren Olof Röhlander sina bästa råd om hur du tar dig över trösklarna och når dina mål.
Anita Täpp Publicerad

Om du lyckats genomföra det du bestämde på nyårsnatten är det bara att gratulera. Men om du redan gett upp eller aldrig kom igång ska du inte känna dig misslyckad för det, menar Olof Röhlander.

- Ett beslut sker i en process över tid och även om du kanske bryter det där nyårslöftet ganska snart så är det inget misslyckande utan bara en del i processen. Om du drar lärdomar av varför du inte kunde hålla löftet den här gången, som att du kanske började röka igen därför att du gick på en fest, så kan du undvika sådant nästa gång du försöker och ha bättre chans att lyckas, säger han.

- Man måste försöka se det som att man kan råka ut för saker på vägen mot målet. Att man har vågat formulera ett mål är ju redan det en styrka i sig. Kan man dessutom vara så modig att man uttrycker det för någon annan så har du både satt större press på dig själv och kan inspirera andra.

Ett sätt att få bättre balans i tillvaron är att först fundera igenom vad som är mest viktigt i livet och sedan försöka klura ut hur man kan prioritera det så ofta som möjligt genom att slå flera flugor i en smäll.

- Om jag kommer fram till att det viktigaste är min hälsa, att familjen mår bra samtidigt som jag gör något karriäraktigt så kanske jag kan gå hem lite tidigare ibland för att ringa några jobbsamtal samtidigt som jag tar med barnen på en promenad där jag också själv får motion. Och har man inte ett jobb där man kan göra så kan man säkert komma på andra lösningar.

En anledning till att man inte kommer igång med de aktiviteter som man vet att man skulle må bra av kan vara begränsningar som man satt upp för sig själv, påpekar Olof Röhlander. Ett exempel är att man kan ha en väldigt bestämd uppfattning om att man måste sova nio timmar varje natt därför att man en gång vaknade utvilad efter att ha sovit så länge.

- Det kan vara en väldigt begränsande övertygelse och det utan att den teorin har blivit testad. Vi är oerhört snabba på att dra den sortens slutsatser utan att egentligen ha testat om de stämmer och är nästan beredda att gå i graven med dem. Men om man vågar pröva hur man mår om man sover åtta, eller kanske sju timmar per natt och mår lika bra av det så får man ju minst en timme till att lägga på motion exempelvis.

- De här begränsande övertygelserna kan också gälla att man fått för sig att man inte kan gå på ett gym och träna därför att man är övertygad om att det finns speglar överallt och att det är ett ställe där man måste visa upp sig för andra. När det i själva verket kan se väldigt olika ut på gymmen, om man bara vill och vågar undersöka det. Vi kan ha satt upp mängder av sådana här begränsningar för oss, ofta för att vi är rädda att göra något nytt.

- Ibland måste man våga utmana sig själv och ifrågasätta vem som egentligen har bestämt att något är på ett visst sätt. Du kanske säger att du inte har tid att träna men det skulle du ju så klart ha om du släpper på något annat. För det handlar om prioriteringar, motivation och vilka mål man har. Man måste röja undan ursäkterna och åtminstone vara ärlig mot sig själv, så man inte gömmer sig bakom saker bara för att göra det bekvämt för sig.

Ett annat hjälpmedel för att få till en önskad förändring, oavsett om det handlar om att börja motionera, utvidga sin umgängeskrets eller något annat är att använda sig av de fem "ursäktsundanröjande" principerna här nedan:

  1. Närhetsprincipen
    Se till att ha så nära som möjligt till det du ska göra, oavsett om det handlar om motion, gå en kvällskurs, träffa vänner eller något annat.
     
  2. Tidsprincipen
    Låt inte det du ska göra ta för lång tid. Om du exempelvis tränar på ett gym som ligger så långt bort att det tar tre timmar innan du är hemma igen kan det bli en enorm tröskel. Se också till att ha olika varianter av träning, som ett träningspass som bara tar en kvart till långpromenader.
     
  3. Tuffhetsprincipen
    Det du ska göra ska inte vara alltför påfrestande. Om det handlar om träning så gäller det att lägga den på en lagom nivå så att den är givande men ändå inte alltför tuff så att man tappar sugen att fortsätta. Om man inte kan förmå sig att åka till gymmet så kan man försöka lura sig själv genom att bestämma att åka dit för att byta om till en början, för att ta sig över tröskeln att ta sig till gymmet. Om man vill öva på att bli mer social så kan man exempelvis bestämma sig för att gå en julfest man brukar undvika men bara stanna i en timme första gången.
     
  4. Motivationsprincipen
    Ta till dig allt som kan ge dig motivation till det du vill göra. Det kan exempelvis vara filmklipp eller något annat du hittar på nätet, en prenumeration på en tidning, att du pratar med människor som är positiva till det du vill göra, oavsett om det handlar om du vill börja motionera, gå en kurs för att bli bättre på historia eller något annat.
     
  5. Räkneprincipen
    Ju mer det går att räkna det du gör, desto enklare blir det att genomföra. Om du har bestämt dig för att gå ner i vikt genom att motionera så kan du exempelvis bestämma dig för att målet ska vara att gå 100 000 trappsteg och sedan dela upp dem på ett antal dagar så att du ska gå exempelvis 150 trappsteg varje dag. Om du bara följer den planen behöver du inte bli nedslagen om du inte får omedelbara resultat på vägen utan kan lita på att de här stegen kommer ge resultat på lite sikt. Om man i stället har som mål att utöka sin umgängeskrets kan man bestämma sig för att tacka ja till minst två nya saker i månaden.

Så får du till en nystart:

1. Fundera igenom var du vill vara om ett år.

2. Sikta gärna högt så når du i alla fall en bit. Det viktigaste är inte att uppnå alla mål utan det som händer i kroppen och vilken energi det ger.

3. Var inte rädd för att formulera ett löfte.

4. Våga uttrycka det, i tal eller skrift.

5. Tänk rätt på vägen mot målet. Vad som än händer så är det positivt. Om du inte kan hålla löftet så inse bara att saker kan hända på vägen mot målet men att det inte är någon fara. Ta nya tag bara.

 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Hälsa

Här tänker jag inte på jobbet: ”Ombord stannar tiden”

Han växte upp långt från hav. Ändå har Urban Fägnell ända sedan barnsben känt en dragning till segling. I dag bor han en stor del av året på sin båt.
Joachim Stokstad Publicerad 3 juli 2026, kl 05:59
Som kapten har Urban Fägnell nytta av seglingen, både i mötet med nya människor och i chefsrollen på jobbet. Foto: David Fägnell/Urban Fägnell

Hur kommer det sig att du blev en inbiten seglare?

– Jag är uppvuxen i Gällivare, 25 mil från havet, men har alltid känt en dragning till hav och segling. År 2000 fick jag jobb i Luleå, och företaget hade en andelsbåt man kunde låna. Det gav mersmak, men det var lite jobbigt att dela, så jag köpte en egen. Där bor jag nu en stor del av året.

Varför bor du på båten?

– För att det får mig att må bra. Jag jobbar hårt och det tar sig olika uttryck, men redan efter någon dag på båten är man som en ny människa igen och redo att ta sig an nya utmaningar på land. Och jag inser varför – livet ombord, där stannar tiden!

– Det är så mysigt att sova och bo på båt. Och vi har en helt fantastisk skärgård här uppe.

Och bekvämligheten?

– Det finns sovplats för sex personer, dusch, två toa, kök med kyl, stor salong, internetuppkoppling. Ungefär som en trerumslägenhet.

Men i regn och blåst – hur kul är det då att vara på båt?

– Då stänger man in sig och slår på värmen. Det är hög mysfaktor!

Så vad är grejen med själva seglingen?

– Frihetskänslan, tystnaden, det är bara du, havet och vinden, som måste samarbeta. Segling är ett sätt att utmana sig själv. Någon har sagt att alla borde göra en segling över Atlanten, för att man blir ödmjuk – det går inte att tävla mot havet.

Utvecklar det dig som chef?

– Definitivt. Jag gillar att ta med folk ut, gärna som inte känner varandra. Det kan bli lite som tv-programmet Renées Brygga, med spännande möten. Kaptensrollen är bra träning i ledarskap. Man bygger team, precis som på jobbet, och måste vara här och nu, lyhörd, trygg. Man trimmar och utvecklar andra sidor hos sig själv och sin besättning. Som skeppare har jag ju ansvar för att seglingen blir bra för alla ombord, att alla känner delaktighet och mår bra, även om det blåser hårt.

Är det mycket arbete med båten?

– Hur mycket som helst. Men det är precis som med ett fritidshus, du avgör själv hur mycket arbete du vill lägga ner. Det tråkiga skrovputsandet brukar jag leja bort till sonen och hans kompisar. Jag fokuserar på att förbättra saker ombord.

Vad är det längsta du har seglat?

– Min längsta tur är från Frankrike till Mallorca, vilket var fantastiskt, men två veckor som kapten i Karibien slog även det med hästlängder. Så otroligt vackert, så varma människor och att få simma bland havssköldpaddor … Nästa dröm är att segla över Atlanten, det har jag bestämt, men jag tänker att det inte nödvändigtvis måste bli med egen båt.

URBAN FÄGNELL

GÖR: Karriärrådgivare för personer som vill byta jobbinriktning. Har tagit Fartygsbefäl klass 8 och får därmed ha betalande passagerare.

BOR: Hus i Luleå och på sin båt.

SEGELBÅT: Jeanneau, en 40 fots (12 meter) fransk båt.

BÄSTA BÅTMINNE: Jag kunde skriva en bok om alla mina seglingsminnen, men att segla i Karibien var makalöst.

TIPS TILL SUGEN NYBÖRJARE: Kontakta det lokala segelsällskapet och förklara läget. Då lär du få följa med någon. Båtägare är ofta entusiaster som älskar att prata om sitt stora fritidsintresse.

Hälsa

En bräda för alla

Ungdomarna har blivit vuxna, men brädan har plockats fram igen. Skejtandet har fått ett uppsving och samlar nya och gamla generationer i glädjen att åka.
Lina Björk Publicerad 30 juni 2026, kl 06:01
Uddevalla Skateboardförening har funnits sedan maj 2020. David Lindeskär är en av grundarna. Foto: Calle Wärnelöv

De syntes på trottoarer och garageuppfarter, parkeringar och vid bensinstationer. Ungarna med brädan under armen och vinden i håret. Nu har skejtarna växt upp, blivit föräldrar – och uppfostrar en helt ny generation åkare.

En av dem som varit med och startat en skejtpark i Uddevalla är försäljningschefen David Lindeskär. Efter ett uppehåll på 20 år åkte brädan fram ur förrådet igen.

– Jag gick till en aktivitetspark och testade lite för fyra år sedan. En grabb i tioårsåldern kom fram och sa att jag var duktig. Det tyckte jag var fint att han berömde en vuxen, säger han.

Sedan dess har en förening växt fram i staden och en ny hall byggts. Här samlas unga och gamla, killar och tjejer, nybörjare och veteraner.

– Det finns faktiskt inte så många ställen i samhället där man möts och har kul över generationsgränserna. Och vill man åka utomhus finns inga träningstider, medlemsavgifter eller krav, man tar bara brädan och drar, säger David Lindeskär.

Vd:n Rasmus Lehnér från Göteborg ser alltid ramper och möjliga hopp i stadsmiljön. Hans öga har tränats sedan barnsben när det inte fanns så mycket annat än guppig asfalt att öva bräda på. Men det har han å andra sidan nytta av i sitt jobb inom innovation och design.

– Mitt jobb handlar mycket om att tänka nytt – och nya idéer föds aldrig ur ett vakuum. När jag åker bräda måste jag vara i ögonblicket, ta in det runtomkring mig och våga testa saker. Det kan jag sedan använda både i mitt jobb och mitt chefskap, säger han.

Även om det är bra träning är båda lite avigt inställda till att se skejtandet som en prestationssport. I stället ska det handla om glädje och lek. Men så har också skejtkulturen en lång historia av att vara motvalls till etablissemanget.

– Det är det intressanta, att skejtboardkulturen kan vara så motsägelsefull: det får vara en konstform, en bedömningssport, mode och en nagel i ögat på samhället på samma gång, säger Rasmus Lehnér.

För den som är intresserad av att börja trots brist på erfarenhet finns det goda möjligheter, anser David Lindeskär. Det enda som behövs är en bräda, hjälm och möjligtvis lite andra skydd.

– Det är mycket adrenalin, balans, fart, koordination och bålstyrka. En annan ingrediens är att man ramlar ibland, men det kan vara bra att ramla lite som vuxen och känna att man klarar av det, säger han. ●

Hälsa

Så blir du gladare på bara en dag - oväntat jobbtips

Småprat gör oss snabbt gladare enligt forskare. Ge dig själv en lyckoboost på jobbet genom att småsnacka mer under arbetsdagen. Det hälsotipset ger psykologen Siri Helle.
Elisabeth Brising Publicerad 7 april 2026, kl 06:01
Småprat på jobbet kaffe
Vi tenderar att underskatta hur mycket andra gillar oss. Och vi avslutar samtal tidigare än nödvändigt. Dessutom mår vi bättre samma dag om vi småpratat mycket säger Siri Helle, psykolog och författare. Foto: Colourbox

Ska du testa en supersnabb grej för att bli på bättre humör? Småprata mer. 

Siri Helle
Siri Helle. Foto: Erik Ardelius

– När du står och väntar vid kaffeautomaten – i stället för att ta upp telefonen - ge någon en komplimang för frisyren eller skämta, föreslår Siri Helle, psykolog och författare.

Småprat gör oss nämligen snabbt gladare och det är ett oväntat enkelt sätt att höja vårt välmående. Det visar en stor forskningsöversikt som publicerats i vetenskapstidskriften Nature

Bättre än träning och mindfulness

Enligt studien är småsnack ett säkrare kort än både mindfulness, skogspromenader och träning när det gäller snabb humörhöjning.

– Forskare har sett att ju fler kontakter vi haft under en dag, desto gladare är vi i slutet av dagen. Vi är flockdjur och att småprata är ett socialt smörjmedel. Man känner att man hör till. Det är ett sätt att få kontakt, känna ömsesidig välvilja och få oss ur våra egna huvuden, säger Siri Helle.

När vi inte tänker på något särskilt så är det nämligen vanligt att vi går och grubblar över våra problem, enligt psykologerna. De ytliga kontakterna i vardagen med servicepersonal och kollegor blir en sorts paus från det. 

Att heja på grannar och kollegor, byta några ord om mello, matlådan eller semestern kan såklart inte ersätta våra djupare relationers betydelse. Men med våra nära och kära tenderar vi också att prata mer om problem, klaga och hamna i dilemman och konflikter.

– Man får andra saker av nära relationer, men vi blir snabbt på bättre humör av några små meningsutbyten med enkla och lättsamma ämnen som inte blir emotionellt laddade, säger Siri Helle.

Dyker hellre ner i telefonen

Så varför dyker vi hellre ner i telefonen än lyfter blicken och möter en annans? Jo, vi underskattar trevligheten som väntar. Vi är ganska dåliga på känsloprognoser, att förutsäga hur vi kommer påverkas av olika händelser. 


”Vi tenderar att underskatta hur mycket andra gillar oss” 

– På samma sätt är det lätt att stanna hemma i soffan trots att vi nog blivit gladare av att välja träningspasset eller festen, säger Siri Helle.

Skulle åka tåg med främling

Hon hänvisar till en studie med en grupp som skulle åka tåg och fick i uppgift att småprata med en främling. De flesta tänkte innan: Det kommer bara bli stelt! Men efteråt såg man att båda parter som hade småpratat med varandra blev på bättre humör.

Psykologen förklarar att vi som art har en tendens att fokusera mer på negativ information eftersom det har haft ett överlevnadsvärde. 

– Vi minns bättre den enda gången det gick fel och blev stelt ...

Det finns också ett psykologiskt fejnomen som kallas ”the liking gap”. 

– Vi tenderar att underskatta hur mycket andra gillar oss. Och vi avslutar samtal tidigare än nödvändigt för att vi tänker att vi inte ska vara till besvär.

Ska någon undvika småprat på jobbet? 

– Är man väldigt stressad och prestationsinriktad blir det bara en punkt till på att göra listan. Det här innebär att hitta sitt lekfulla, avslappnande jag, snarare än att bocka av ett leende.

Psykologens tips till blyga och stressade 

Många blyga eller introverta tycker dock att det är väldigt obekvämt att inleda konversationer med halvbekanta. 

Har du några tips till den blyga småpratsundvikaren? 

– Öva, öva, öva. Mängdträna små interaktioner, som att ge någon en komplimang. Säg hej med ett leende – svårare behöver det inte vara.