Värdetransportrån betyder hög exponeringsrisk, det är svårt att prångla ut sedlarna, det börjar lätt snackas i kretsarna och den som åker dit får ett långt fängelsestraff. På nätet kan du verka anonymt och snabbt och flytta pengarna på ett sådant sätt att de nästan inte kan spåras. Och skulle du torska är du inte i närheten av ett så långt straff som det som värdetransportrånaren skulle ha fått för samma stulna summa.
Inte för att Lars Minnedal vill ha fler bedragare. Han och hans kollegor på polismyndighetens bedrägerisamordning i Stockholm önskar att de var många fler på avdelningen. För tillströmningen av anmälningar ökar i rasande fart. Bluffakturor är ett av problemen, likaså identitetskapningar som i sin tur genererar många brott. Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) anmäldes 115 000 bedrägeribrott i Sverige under 2011 och under den senaste tioårsperioden har de anmälda bedrägeribrotten ökat med 165 procent.
- På tre dagar i förra veckan fick vi in över femhundra anmälningar mot ett företag som hade skickat ut bluffakturor.
Bedrägerierna utvecklas i takt med samhället. Lars Minnedal säger att de klassiska checkbedrägerierna är gamla utdöda dinosaurier. Numera är de allra flesta bedrägeribrott nätrelaterade på ett eller annat sätt.
- Bedragarna är kunniga och utvecklingsbenägna och testar enkla saker som folk inte har tänkt på. De lyckas förvånansvärt ofta. Många har suttit inne för rån eller liknande tidigare och är sällan rena färskingar. Även organiserad brottslighet som motorcykelgäng och andra etablerade konstellationer jobbar via nätet, men de exponerar sig inte själva. Det får springpojkarna göra.
Hur kan ett bedrägeri gå till?
- Vi säger att jag har en Iphone 5 som jag vill sälja jättebilligt på Blocket. Du ringer och jag svarar att den är kvar. Du vill göra upp affären på ett säkert betalningssätt men jag svarar att eftersom det ringer tjugo personer i timmen så måste du bestämma dig snabbt om du vill ha den. Mig spelar det ingen roll vem som köper. Du slår till, du vill så gärna ha den, men frågar ändå "hur vet jag att du är du?" Jag säger att jag kan mejla en kopia på mitt körkort.
- I Sverige är det jättelätt att skapa en falsk identitet. Vi kan få ut personnummer och adresser via Skattemyndigheten och vi kan köpa kontantkort helt anonymt, och vi kan själva registrera denna nya påhittade person på hitta.se och när du, som vill köpa den billiga splitternya telefonen, kollar mig ser du att namn, adress och telefonnummer stämmer.
... och så slår jag till på annonsen precis som hundra andra som inte heller får någon Iphone för sina pengar?
- Precis. Jag är jättestor motståndare till att vi kan köpa kontantkort utan legitimation. I många länder går det inte alls. Ett annat jätteproblem som vi tampas med är offentlighetsprincipen som är så lätt att missbruka.
I Kollega nr 8/12 (utgivningsdag 5 december) skriver vi om en kvinna som blev sol- och vårad på nätet av en man som utgav sig för att vara amerikansk militär i Bagdad.
- Jag känner igen upplägget med amerikansk militär och svensk kvinna. Antagligen har de kontakt med fem-tio kvinnor samtidigt. De vet hur de ska spela på rätt strängar och hur de ska låta trovärdiga.
- Hos oss går brotten som så kallade Nigeriabrev. Den vanligaste varianten är att lura mottagaren att tro att han eller hon har vunnit pengar eller ärvt några miljoner från en avlägsen släkting. Men innan vinsten eller arvet kan kvitteras ut måste några administrativa kostnader täckas. Det kan vara tiotusen för stämplar, ytterligare tiotusen för att göra dokumentet officiellt. Att mottagaren till slut har sänt iväg ett par hundratusen kronor är inte ovanligt.
Går de att sätta dit?
- Nästan aldrig. Skurkarna använder falska namn och jobbar ofta från ett annat land än det de uppger för offret, och så länge det finns riskfria sätt att ta ut pengarna kommer de att gå fria.
Men man kan väl kontakta banken dit pengarna har gått?
- En bank i ett land som är ekonomiskt instabilt är sällan välvillig mot en polismyndighet i avlägsna Sverige. Varför skulle de vara det? Den värnar så klart mer om sin kunds integritet. En kund som kanske har flera miljoner.
- Det är inte av lathet eller inkompetens men när vi inte har några som helst förutsättningar att få fast bedragaren ska man inte inleda en förundersökning.
Det borde finnas ett moraliskt straff.
- Ja, det känns för jävligt, men rättvisa och moral har inget med varandra att göra.
Är det alltid kvinnor som blir lurade av män?
- När det gäller kärlekshistorier där man träffas på nätet är det nästan bara kvinnor som råkar illa ut. Handlar det däremot om att ärva stora pengar är det oftast män som blir utsatta.
Finns det inget sätt att få fast bedragarna?
- Vi är efter vad gäller teknik och vad gäller lagstiftning. Polisen kommer alltid att vara tvåa. Men det gäller att vara så nära ettan som möjligt.
Hur känns det?
- Det är tufft och väldigt frustrerande periodvis. Samtidigt får man inte glömma att det är mycket tillfredsställande att fånga de här bovarna. Att lista ut andra ingångar att attackera dem på, sätt som de inte har räknat med.
Hur har arbetet på bedrägeriroteln påverkat dig?
- Jag litar inte på någon förutom mina närmaste.
