Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Företagshälsan larmar: Skador och besvär av hemarbete

Många har fått besvär i nacke, rygg eller axlar som en följd av att jobba hemifrån. Det här oroar företagshälsovården, experter och forskare, som menar att besvären kan bli kostsamma för både individ och samhälle på sikt.
Oscar Broström Publicerad
Henrik Montgomery/TT
Ökade besvär av att jobba hemifrån kan bli kostsamt på sikt. Henrik Montgomery/TT

Lena Bohlin är systemförvaltare i Stockholm och har, som så många andra, jobbat hemma under coronapandemin.­

Hennes upplevelse av hemarbetet är tudelad: Å ena sidan mindre stress, å andra sidan betydligt sämre fysisk arbetsmiljö.

– Man sitter sämre än på kontoret. Man rör sig ju inte på samma sätt nu, så på så vis har man fått sämre hälsa. Jag har börjat gå ut med en kompis två gånger i veckan, för att få motionen, men den delen har ju blivit sämre, att man rör sig mindre.

Hur märker du det i kroppen?

– Jag får ont i ryggen och rumpmuskler om jag sitter fel och det kan jag känna nu, när jag jobbar hemma. Man har bättre stolar på jobbet och bättre bord som går att höja och sänka.

Fler får besvär

Lenas upplevelse delas av många andra.

Det här märks i företagshälsovården, dit många vänder sig när kroppen börjar säga ifrån till följd av ens arbete.

– Vi ser en ökning och har sett en gradvis ökning under pandemin. Det handlar om de klassiska besvären med rygg, nacke, bröstrygg och armar. Och mycket av det kommer från dem som jobbar hemma, säger Peter Munck af Rosenschöld, vd på Sveriges företagshälsor.

Anna Bladini, fysioterapeut och ergonom på företagshälsan Avonova, instämmer i bilden att problemet har blivit större.

– Vi märker att efterfrågan har ändrats. Medarbetare hör av sig, chefer hör av sig. Vi ser att flera klagar över den fysiska arbetsmiljön och att man börjar få besvär, säger hon.

– Något man såg som en tillfällig lösning blev långvarigt. Kanske har man inte gjort så stora insatser i hemmet gällande den egna arbetsmiljön för att man tänkt att det snart ska vara förbi.

"Satt utmaningarna på tapeten"

Linda Widar är doktorand på avdelningen för arbetshälsovetenskap vid Gävle Högskola och skriver sin avhandling om just distansarbete.

I tidigare forskning om distansarbete har de positiva effekterna ofta lyfts fram: Det gör dig mer fri, minskar stress och ökar välbefinnande. Men innan coronapandemin byggde distansarbete på premissen att det var frivilligt och ett alternativ till kontorsarbetet.

Det har ändrats det senaste dryga året, då hemmet blivit den enda möjliga arbetsmiljön. Under coronapandemin har riskerna och utmaningarna av hemarbete blivit tydligare, vilket forskarna nu tittar närmre på.

– De utmaningar vi såg innan, när distansarbete var frivilligt, har koncentrerats under den här påtvingande, långvariga perioden. Coronapandemin har också inneburit att branscher som aldrig distansarbetat tidigare har tvingats in i det arbetssättet, vilket innebär många oerfarna och ovana distansarbetare. Det har satt de här utmaningarna på tapeten och gjort att intresset har ökat. Man måste hitta kunskap för att underlätta arbetet för de ovana individerna, vars behov av stöd och hjälp är större än de som har vana och erfarenhet, säger Linda Widar.

I en Novusundersökning beställd av Kollega svarade 527 distansarbetande Unionenmedlemmar på frågan ”Har du fått kontorsutrustning av din arbetsgivare?”. 45 procent svarade ja, men 55 procent svarade nej.

När Kollega ringer upp några av de svarande i undersökningen säger dock de flesta att arbetsgivaren har erbjudit medarbetaren att ta hem kontorsutrustning, men att de själva avböjt. Anledningarna kan vara flera: Det finns inte plats, kontorsstolen är ful eller man trodde inte att hemarbetet skulle pågå så länge.

Arbetsgivarens ansvar – även i hemmet

På Arbetsmiljöverket har man fått många frågor om just ergonomi och hemarbete under coronapandemin. Och regelverket är egentligen ganska tydligt: Det är arbetsgivarens ansvar.

Det uppstår dock problem under distansarbete när arbetsgivaren får svårt att kontrollera arbetsmiljön i medarbetarnas hem.

– Det är möjligt att det finns människor som inte får den hjälp de behöver för att de inte har kunskapen om vad som är bra ergonomi i hemmakontoret. Det är här det kan bli problem när arbetsgivaren inte har tillgång till arbetstagarens hemmiljö, och kan kontrollera risker på samma sätt som i ett kontor, säger Elin Vidlund på Arbetsmiljöverket.

Läs mer: Jobba hemifrån – tips för att undvika ont

Att få lindriga besvär i nacke och rygg, kan i enskilda fall ses som ett mindre problem, som man tror går över med tiden.

På sikt kan dock besvären bli både kostsamma och funktionsbegränsande.

– Om människor får mer muskuloskeletala besvär – det vill säga värk i muskler och leder – så kan ju det leda till att man får kroniska problem på sikt. Det kan leda till att du får långtgående effekter och slitage som gör att du måste sjukskriva dig. Det blir en samhällskostnad så klart, men det blir det även för individen och arbetsgivaren. Och det får inte bara en effekt på arbetet, utan får du värk av det slaget påverkar det även din livskvalitet i stort, säger Linda Widar vid Gävle Högskola.

Läs mer: Anställda får 1 000 dollar till hemmakontoret

Anna Bladini, fysioterapeut och ergonom på Avonova, understryker vikten av att agera i tid, innan det leder till sjukskrivning.

– En risk och konsekvens om man inte agerar är att det blir långvarigt. Att det blir besvär som inte går över och begränsar och hindrar en från att vara fysiskt aktiv på sin fritid, något som är livsviktigt för hälsan generellt. Att ha smärta är en stress i kroppen som kostar och tar energi. Där ser vi klart negativa konsekvenser.

"Man får inte ignorera det"

De flesta tror att hemarbete kommer vara ett bestående och uppskattat jobbalternativ, även efter coronapandemin. Så vad finns att göra för att undvika ergonomiska besvär och högre sjukskrivningstal av den typen?

De Kollega pratat med kommer både med stora och små förslag, konkreta och mindre konkreta insatser: Det första alla säger är att arbetsgivare och arbetstagare måste sätta ämnet i fokus, både på kort och lång sikt, eftersom många lär fortsätta jobba på distans i någon utsträckning även efter pandemin.

Sedan nämner flera små insatser som är enkla att genomföra, som att ha mer frekventa pauser eller att ha möten utan video, så medarbetarna blir mindre stillasittande.

– Har vi nu en ökad population på arbetsplatsen som ger signaler om ökade besvär från armar och axlar, gör man rätt i att göra en plan för att komma till rätta med det. Man får inte ignorera det. ”Det går nog över”, kan man säga, men det brukar sällan göra det av sig själv. Kanske på individnivå, men inte på gruppnivå, säger Peter Munck af Rosenschöld.

Läs mer: Därför blir du trött av videomöten

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Klart: Nu ska koldioxiden fångas in

Sveriges första och en av världens största anläggningar för att fånga in koldioxid från atmosfären har fått klartecken att byggas. Men den nya tekniken är riskfylld – ett gasläckage kan bli förödande.
Publicerad 16 april 2025, kl 06:01
Underhållsingenjören Jonas Karlsson till vänster, rök stiger ut från kraftvärmeverkets skorsten till höger
Underhållsingenjören Jonas Karlsson är ständigt redo att rycka ut om något fel uppstår inne i kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. En ny anläggning ska fånga in koldioxiden från verkets torn. Foto: Oskar Lind

Med hinken full av verktyg tar underhållsingenjören Jonas Karlsson trapporna de 68 metrarna upp genom pannhuset inuti kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. När han når ända upp visar pulsmätaren 160.

Budskapet går hem. Stockholm Exergis ledning inser att bolaget måste installera hissar i de två höga torn som kommer att resa sig nästan hundra meter mot skyn när den nya anläggningen för koldioxidinfångning är på plats.

Bild på underhållsingenjör Jonas Karlsson.
Jonas Karlsson. Foto: Oskar Lind

– Säkerheten är a och o. Ingen skulle orka jobba efter att ha gått trapporna hela vägen, säger Unionenmedlemmen Jonas Karlsson när han beskriver det pedagogiska experiment han utförde för några månader sedan. 

Tornen blir den mest synliga delen av anläggningen, som ska fånga in 800.000 ton koldioxid per år. Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut under samma period. Samtidigt har tornen väckt en del protester från närboende.

Beslut om att satsa på att fånga koldioxid 

I slutet på mars kom beskedet: Styrelsen för Stockholm Exergi beslutade att bygga en av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av koldioxid, så kallad bio-CCS. Bygget börjar omgående och målsättningen är att vara i drift under 2028.

Röken som i dag stiger ur kraftvärmeverkets skorsten ska då i stället ledas i ett rör över Lidingövägen och ner till koldioxidinfångningen i den nya anläggningen i Energihamnen, en del av Norra Djurgårdsstaden. 

Den koldioxid som fångas in från biokraftvärmeverket ska komprimeras till flytande form. Från kajen transporteras den sedan med fartyg till permanent lagring under havsbottnen utanför Bergen i Norge. Där mineraliseras koldioxiden och blir en del av berggrunden.

– Koldioxidinfångningen är ett tekniskt pilotprojekt, men även ett pilotprojekt i säkerhetstänk. Tekniken är ny och innebär nya risker, säger Jonas Karlsson när Kollega besöker forskningsanläggningen som varit i gång sedan 2019.

På kajen kommer det att stå åtta cylinderformade tankar på 2000 kubikmeter styck där den flytande koldioxiden kommer att förvaras i väntan på nästa fartyg. I miljötillståndet bedöms risken för läckage som liten men det kommer ändå finnas en skyddsbarriär för att skydda boende i området.

– Skulle det bli ett läckage trycks koldioxiden ut över havet. Den är tyngre än luft och lägger sig ovanpå vattenytan. Är det minsta lilla vind kommer koldioxiden att lösas upp, säger Jonas Karlsson.

Stockholm Exergis forskningschef Fabian Levihn framför forskningsanläggningen för att fånga in koldioxid.
Forskningschef Fabian Levihn framför den lilla forskningsanläggningen. Han vet allt om infångning av koldioxid. Foto: Oskar Lind

Ska leda till negativa utsläpp

Utanför kraftvärmeverket öppnar Fabian Levihn dörrarna till den containerstora forskningsanläggning som visar hur avskiljningen går till. Han är chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi och van vid att lägga orden så att de många besökare bolaget har förhoppningsvis ska förstå, från skolklasser till kungaparet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

Även forskningsanläggningen har två torn, men i betydligt mindre skala. Rökgasen komprimeras och förs in i det ena tornet som fylls upp med rökgas. Från toppen av tornet rinner sedan en vätska som består av kaliumkarbonat löst i vatten. 

Efter en kemisk reaktion förs vätskan vidare till det andra tornet. När blandningen värms till 105 grader separeras koldioxiden från rökgaserna.

– Vi har gjort alla tester som krävs. Men det går att förbättra tekniken och vi kommer att fortsätta med det även efter 2028 när fullskaleanläggningen tas i bruk, säger Fabian Levihn, som i testerna samarbetar med KTH, där han är docent i energisystemens ekonomi och företagande.

Genom att skilja av koldioxid från bioeldad värmeproduktion likt den i Värtan skapas så kallade negativa utsläpp. 

– De behövs eftersom det inte går att minska alla fossila utsläpp. För att vi ska ha en chans att klara Parisavtalet behövs 600 anläggningar av den här typen i världen, säger Fabian Levihn. 

Parisavtalet 

  • Ett globalt klimatavtal som trädde i kraft 2016. 
  • Kärnan i avtalet är att begränsa den globala uppvärmningen genom att minska utsläppen av växthusgaser. 
  • Ett av målen i avtalet är att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 °C och sträva efter att begränsa den till 1,5 °C.

Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket

Kritik från andra forskare

Men satsningen får också kritik. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, anser att försöket i Värtan görs utan tillräcklig diskussion om riskerna:

– Man använder en ny teknik och det finns alltid risker med det. Samtidigt finns det inte riktigt någon plan B. Vad händer om tekniken inte funkar som den ska, kommer målet att ändras i så fall?

Han är också bekymrad över att takten i det övriga miljöarbetet i Stockholmsområdet kan stanna av och att politikernas ambition att minska utsläppen från bland annat biltrafiken och sopförbränningen minskar.

– Politikerna förlitar sig på att koldioxidinfångningen räcker för att klara stadens klimatmål, säger Alexander Olsson.

Även när det gäller lagringen finns en del osäkerhet, menar han.

– Vi vet inte om tekniken fungerar säkert. Just i Stockholms fall är kanske inte lagringen något problem eftersom det är ganska små mängder det rör sig om. Det blir dock ett problem senare när många intressenter vill lagra koldioxid på ett begränsat utrymme.

Är det inte viktigt att någon går före?

– Absolut. Tekniken är av allt döma helt nödvändig, men vi tycker man ska ha en kritisk inställning och se hur koldioxidinfångningen kan påverka den övriga klimatpolitiken.

Exergis vd håller inte med om kritiken

Stockholm Exergis VD Anders Egelrud tillbakavisar kritiken.

– Jag tycker att den har ett för snävt perspektiv. Det är ingen tvekan om att koldioxidinfångning kommer att krävas, men vi behöver också andra tekniker som motverkar klimatuppvärmningen, säger han.

Är det risk att man förlitar sig för mycket på koldioxidinfångningen?

– Stockholms stad har en väldigt ambitiös plan för trafiken och andra områden, men ska vi vara ärliga finns det inte en stad och inte ett företag med höga klimatmål som inte också kommer behöva köpa teknisk kolsänka för att nå sina mål, till exempel genom koldioxidinfångning.

Är du trygg med att det kommer finnas den lagringskapacitet ni behöver?

– Att lagra på det här sättet i porös berggrund med ett fast berglager ovanpå som blir tätslutande är otroligt säkert. 

Bärbara gasvarnare ett måste

En gul liten dosa ligger på en avsats inne i forskningsanläggningen och påminner om risken för gasläckage, en av de främsta arbetsmiljöriskerna i den nya anläggningen. 

– Dosan är ett gaslarm. Alla som jobbar i byggnaden ska ha en dosa på sig, framför allt för att ha koll på koldioxiden. Det kommer även finnas fasta gasvarnare, både inne i anläggningen och utanför, säger Jonas Karlsson. 

Luften vi andas in innehåller 0,04 procent koldioxid. Är halten 10 procent blir du förgiftad på en minut (se ruta).

– Det är en riskfylld verksamhet och vi kommer att vara många på en liten yta under byggnationstiden. När vi bestämmer nivån på den personliga skyddsutrustningen tittar vi även på möjligheten att ha en liten lufttub i fickan på skyddskläderna. Ser du ett vitt moln är det koldioxid och då ska du stoppa tuben i munnen.

Bolagets devis är att jobba säkert eller inte alls. 

– Alla har mandat att stoppa jobb om det skulle behövas av säkerhetsskäl, säger Jonas Karlsson.

Torbjörn Tenfält

Förgiftning vid 10 procent koldioxid 

  • 90 procent av koldioxiden från Värtaverket ska anläggningen fånga in. I dag släpps 18 procent koldioxid ut. Målet är alltså att släppa ut 1,8 procent.
  • I Sverige finns ett 40-tal anläggningar som är lämpliga för koldioxidinfångning. Det handlar främst om pappersbruk och kommunala och privata energibolag. Drygt 20 är i gång och provar tekniken, men Stockholm Exergi har kommit längst.
  • Luften vi andas innehåller 0,04 procent koldioxid, medan den vi andas ut innehåller 3,8 procent. Du kan vara i ett rum instängd med 5 procent koldioxid i max en timme, därefter blir du förgiftad. Är halten koldioxid i rummet 10 procent blir du förgiftad på en minut.

Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket