Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Fler unga vill ha trygghet och kollektivavtal

Oron för att bli av med jobbet ökar bland unga, som allt oftare söker trygga villkor. De senaste åren har kollektivavtal och tjänstepension blivit allt viktigare för dem, visar en ny undersökning.
Niklas Hallstedt Publicerad
Shutterstock
Andelen som tycker att det är viktigt att starta eget har minskat drastiskt. Shutterstock

För två år sedan, när analysföretaget Ungdomsbarometern gjorde motsvarande undersökning med namnet Workforce, var det 19 procent av de svarande, personer i åldern 25-35 år, som oroade sig för att bli arbetslösa. När den nya undersökningen gjordes i somras hade andelen stigit till 28 procent. Däremot hade andelen som känner oro för arbetslöshet på längre sikt minskat något.

Det är naturligtvis svårt att inte koppla ihop siffrorna med coronapandemin.

– Vi går igenom en svår period just nu, men man tänker sig nog att vi kommer att ta igenom det här och att det kommer att bli bättre. De flesta är ändå positiva till framtiden, säger Pelle Ahlin Olofsson på Ungdomsbarometern.

Ett genomgående drag i undersökningen är dock att åldersgruppen tenderar att bli mer trygghetssökande. Jämfört med för fyra år sedan har andelen av dem som tycker att det är ganska eller mycket viktigt att resa eller bo utomlands minskat från 40 till 24 procent. Även andelen som tycker att det är viktigt att starta eget har minskat drastiskt.

Under de senare åren har i stället har suget efter villkor som ger trygghet på sikt ökat. Det gäller exempelvis kollektivavtal, kompetensutveckling och tjänstepension och sjukvårdsförsäkring.

De förändringarna beror troligtvis inte enbart på pandemin.

– Det är en trend som vi såg redan från 2016, när vi gjorde den första undersökningen av det här slaget, till 2018. Coronan har förstärkt det mönstret, säger Pelle Ahlin Olofsson.

– Kollektivavtal signalerar att det finns en grundtrygghet på arbetsplatsen, det vet de unga i dag. Däremot kan uppsvinget för sjukvårdsförsäkringen vara mer av en coronaeffekt. Nu ser man hur viktig det är att få bra sjukvård.

En bidragande del i detta är i sin tur att gruppen 25-35 åringar fylls på underifrån. Tanken är att de som sett jobb försvinna under tidig ungdom även blir mer måna om att sin grundtrygghet.

– I tidigare undersökningar hade de mellan 25 och 35 vuxit upp i en tid som var väldigt säker, de såg världen som sin arbetsplats. Nu börjar de som vuxit upp med finanskrisen komma in i gruppen.
 
Även facken har gynnats av det oroliga läget på arbetsmarknaden visar undersökningen. Sex av tio som nyligen blivit medlemmar uppgav att deras beslut var delvis eller helt motiverat av corona. Endast sju procent har dock tagit hjälp av sitt fack.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen

Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Sandra Lund Publicerad 22 januari 2026, kl 06:01
Arend Stührmann står mot en grå vägg och blickar in i kameran. Han bär svarta glasögon och svarta kläder, och ser allvarlig ut.
Arend Stührmann har arbetat i dataspelsbranschen i över 15 år och i flera länder. Efter upprepade utköp vill han nu stanna i Sverige – men överväger att lämna branschen. Foto: Åke Ericson

Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.

– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.

Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.

Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt. 

Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.

Utköpt för andra gången 

Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.

Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.

I början av året var det dags igen. 

Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.

Välfärd lockar många i dataspelsvärlden

Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.

– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.

Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.

Nu har det mattats av.

 

 

Arend Stührmann i lång svart läderrock promenerar ut ur bild. I bakgrunden syns en tegelvägg med stora fönster.
Arend Stührmann har jobbat i dataspelsföretag i hela världen, och mönstret med att bli uppsagd när produkten är klar är globalt. Nu vill han stanna i Sverige. Foto: Åke Ericson

Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.

Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.

Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar

Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.

På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.

– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.

Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.

Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.

– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.

 

Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.

Kan man säga nej till att bli utköpt?

– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.