Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Farligt med drömjobb ...

Jag har precis börjat på drömjobbet. Det är i alla fall enligt mig det enda rimliga sättet att beskriva tjänsten som chefredaktör för Sveriges största fackförbundstidning.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 2 oktober 2019, kl 14:08
Christopher Hunt
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare. Christopher Hunt

En fri fackförbundsjournalistik som för medlemmarnas skull bevakar och granskar arbetsmarknaden är en viktig del av vår demokrati. Här kan du göra din röst hörd. Tveka inte att ta kontakt och berätta vad du vill läsa om!

Såklart är inte varje arbetsdag rosenskimrande. Själv har jag vid två tillfällen genom åren varit nära att bli sjuk av jobbet. En gång då att göra-listorna blev meterlånga och jag försökte ha koll på allt trots för hög belastning. En annan gång när uppdraget var otydligt och tilliten brast.

Att älska sitt jobb kan paradoxalt nog bli farligt. Så var det för Rickard. Bara 26 år gammal kollapsade han av stress. Och han är inte ensam – enligt forskare ökar utbrändheten mest bland unga.

Läs mer: "Jag älskade mitt jobb"

Vi sitter fast i en struktur som leder till ett sorgligt slöseri med människor och pengar. Vi måste bryta mönstret, och arbetsgivarna behöver gå först – de ska enligt lag förebygga stress i arbetslivet. Ingen borde som Rickard behöva gå från drömjobb till mardröm.

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.