Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Unionen måste tänka på livet efter detta

Den som startar egen firma efter pensioneringen saknar skydd på arbetsmarknaden. Det är något som Unionen borde ta tag i.
Jörgen Renhorn Publicerad 22 augusti 2011, kl 11:00
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kristina har arbetat i 30 år som arbetstagare. Som det brukar heta i ekonomiböckerna, har Kristina sålt sin arbetskraft till en arbetsgivare för en ersättning som kallas lön. I den svenska högt utvecklade marknadsekonomin kan Kristina inte klaga, varken över sin löneutveckling under alla åren eller över sina rättigheter som anställd. Nå, hon vet att det hade kunnat vara bättre...och sämre.

Hemligheten är Kristinas medlemskap i facket. Visst har det varit konflikter till och från med olika arbetsledare och chefer. Men då har facket företrätt hennes intressen och det har gått att lösa konflikterna på ett civiliserat sätt, genom kompromisser där parterna funnit lösningar som alla har kunnat leva med.

I år fyller Kristina 67 och hon närmar sig den godtyckliga stupstock som politikerna har satt upp som slutpunkt för hennes arbetsliv.

Dagen då Kristina fyller 67 förlorar hon rätten till arbete. I samma ögonblick får arbetsgivaren rätten att utan vidare göra sig av med henne utan minsta hänsyn till Kristinas önskan, hennes fysiska och psykiska hälsa och hennes kapital i form av kunskaper, yrkeserfarenhet och arbetsförmåga.

Undra på att Kristina känner sig lite illa till mods. Hon är frisk och pigg och hon tycker att hon gott skulle kunna vara med ett tag till. Det är orättvist att hon som pensionär ska behöva leva på kanske mindre än hälften av sin nuvarande lön. Kristina vill dessutom ha något mer än den ynka pensionen när ålderdomen, krämporna och svårigheterna kommer framöver.

Försatt i den situationen väljer Kristina det mest rationella: tar ut pensionen, registrerar en enskild firma och börjar nu sälja sitt arbete som uppdragstagare. Hennes situation har dock försämrats på en väsentlig punkt. Hon står nu helt utan skydd på arbetsmarknaden.

I förhållande till sina motparter, uppdragsgivarna, är hon definitionsmässigt den svaga parten, på samma sätt som de oorganiserade är svaga i förhållande till arbetsgivarna. Kristina har förpassats till en sorts fackligt vegetativt tillstånd med namnet "pensionärsmedlem".

Förutom medlemsbladet och några rabatterbjudanden kan hon inte få någonting från sin fackliga organisation. I synnerhet inte skydd och solidaritet när hennes rättigheter kränks och hennes arbete undervärderas. Till råga på allt kommer inte Kristina att ha ett språkrör som för fram hennes speciella behov och villkor i samhällsdebatten.

Det är inte bara Kristina som drabbas. De anställda, fackets medlemmar, drabbas också när hennes svaghet på arbetsmarknaden tvingar henne att sälja sitt arbete till ett allt lägre pris. Det behövs inte mycket fantasi för att förstå på vilket sätt de anställda drabbas.

Mot detta kan anföras att Kristina kan bli medlem i Unionen Eget. Det kan hon naturligtvis bli, men det ändrar inte på Kristinas situation. Bland de tjänster som Eget erbjuder står ingenting om skydd och solidaritet. I tvister kan hon i bästa fall få rådgivning. Det är långt till vad Kristina kan komma att behöva på en arbetsmarknad som alltmer liknar allas krig mot alla.

Det skulle vara lätt för Unionen att hjälpa Kristina. En ny medlemskategori alternativt en särskild avdelning eller klubb skulle kunna erbjuda henne det hon har gått miste om och ge henne hjälp när så behövs av våra kompetenta ombudsmän.

Det blir allt fler Kristinor på denna jord, både manliga och kvinnliga. Så det börjar bli dags att Unionen tar sig an det nya, som i detta fall är de som inte längre är så gamla. De vill ha ett liv -- inte minst arbete, gemenskap och solidaritet -- också efter pensionen.

Debatt

Debatt: Orolig värld kräver mer av chefen

I en värld av krig, skakiga finanser och en kompetensbrist som hotar många branscher, krävs att chefen styrs av ett värderingsdrivet ledarskap, skriver Per Winblad och Henrik Engstam Phalén.

Publicerad 29 november 2022, kl 06:00
Till vänster Henrik Engstam Phalén och Per Winblad. bakgrund ett moln av rök efter en bomb.
Det krävs mindre av en chef i lugnt vatten än när världen skakar, skriver Henrik Engstam Phalén och Per Winblad. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det nuvarande läget i omvärlden ställer nya krav på dagens ledarskap. Vi tvingas navigera i en orolig verklighet som kantas av pågående krig i Ukraina, ett pressat ekonomiskt läge och rekordstor kompetensbrist inom många yrkeskategorier. Nu, mer än någonsin, behöver vi ge plats för värderingsdrivet ledarskap och uppmärksamma vd:ar som banar väg för ett långsiktigt hållbart näringsliv.

Nyligen utsågs Årets vd 2022, en utmärkelse som, om vi får säga det själva, spelar en viktigare roll än någonsin. Låt oss gå in på varför.

Dagens vd:ar befinner sig i ett oerhört pressat läge. Inte nog med att de ska navigera i en orolig verklighet som präglas av pågående krig, klimatkatastrofer och ett skenande ekonomiskt läge så behöver de parallellt hantera en rekordstor kompetensbrist. I dessa omvälvande tider är en av de absolut största farorna att bli så fokuserad vid själva affären att man missar kärnan i sitt uppdrag – att ge tid för ledarskapet.

Att skapa  engagemang bland medarbetarna är nyckeln

Ska vi tackla utmaningarna i vår omvärld behöver vi komma ihåg vad ledarskap i grund och botten handlar om: att få med sig människor på resan mot destinationen. Att skapa motivation och engagemang bland medarbetarna är nyckeln för att både attrahera och behålla rätt kompetens. Det finns ingen annan väg att gå.

Se bara till förväntansbilden och de ökade kraven på ledarskap bland dagens arbetstagare. Kandidaterna söker en vd som tar ansvar för såväl organisationens välmående som att driva förbättringar i samhället i stort. En ledare som inte bara talar om en god företagskultur, jämställdhet, mångfald och hållbarhet utan också agerar för en positiv utveckling. Med andra ord så räcker det inte att enbart se till resultat och nyckeltal utan det är minst lika viktigt att prioritera mjuka värden som att skapa tillhörighet, mening och trygghet. Vi kallar det ett värderingsdrivet ledarskap och vi menar att den här typen av ledarskap är essentiellt för att uppnå långsiktig lönsamhet och ett hållbart näringsliv.

Det finns i dag en ökad medvetenhet kring korrelationen mellan värderingsstyrt ledarskap och att uppnå lönsamhet. Samtidigt vet vi att det är lätt hänt att ledarskapet brister när vi inte avsätter tillräckligt med tid för att faktiskt leda.  Bra initiativ skapar rum för att stärka det goda ledarskapet på alla nivåer genom att lyfta förebilder att inspireras av. Ledare som visar vägen och som får oss att stanna upp och reflektera över vårt eget ledarskap.

Det är lika viktigt att prioritera mjuka värden som att skapa tillhörighet, mening och trygghet

Att lyfta goda förebilder sätter ljus på ljus på vikten av att faktiskt investera tid i ledarskapet. Nu hoppas vi få fler att ge utrymme för god kommunikation och relationsbyggande. För i dag är det viktigare än någonsin att vi premierar värderingsdrivna ledare som ser människan bakom affären. Låt oss höja blicken och inse vilket kollektivt värde en utmärkelse kan skapa.

/Per Winblad, vd och chefredaktör för Motivation.se, Henrik Engstam Phalén, vd och grundare av Brightmill