Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Jag sorterar artiklar om ekonomin i två högar. En för dem som varnade för en jättelik global kris. En annan för dem som lovade stark tillväxt, låg arbetslöshet och med decimalprognoser om räntor och inflation. Den "gladhögen" blev stor. Där förutspåddes "business as usual" av tunga bedömare: regeringen, dess ekonomiska råd, konjunkturinstitut, riksbank, internationella organ, bankerna men också av facket. Med facit i hand vet vi att den unisona jubelkören hade totalt fel. Aldrig har så många spått så fel om så mycket och orsakat så stor skada!
I min tunna hög med varningar fanns fria ekonomer som professor Robert Shiller vid Yale, de vid tankesmedjan CEPS i Bryssel och Levy Institutet i USA. Inga svenska rapporter fanns där (frånsett några av mina egna artiklar som dock såg en mer begränsad kris framför sig).
Shiller, CEPS och Levy gav en dyster bild med en ohållbar fastighetsbubbla i USA och i Europa. Klipska personer som årets nobelpristagare i ekonomi, Paul Krugman, insåg också att bubblan var på väg att brista. Nu säger många, särskilt svenska banker och den svenska regeringen, att krisen kom som en blixt från klar himmel. Det är inte sant - varningarna fanns där för den som ville se.
Krisen orsakar ofantliga kostnader. 10 000 miljarderkronorsfrågan är varför ingen ansvarig brytt sig om varningarna. Regeringar och medias ekonomfavoriter verkar bara ha tagit till sig varandras ryggkliande harmonibudskap. Vi bankkunder betalar mångmiljardbelopp för tusentals extremt högavlönade så kallade analytiker. Varför sa de ingenting om den egna bankens vettlösa cirkus i Baltikum och Islands heklautbrott?
Regeringsförslaget att skapa jättelika buffertfonder för nya kriser bygger på teorin om blixtnedslag som slår blint. Ingen antas kunna förutse kriser och vi måste betala höga premier i förväg.
Men de riktiga prognoserna visar att det är möjligt att förutsäga även finanskriser och skaffa sig "åskledare". Utmaningen ligger i att skapa ett samhälle där även kritiska röster hörs. Regeringar, fackliga fondförvaltare och medlemmarna måste få höra andra röster än bankernas. Då minskar riskerna för sådana rekordförluster som nu drabbat konfliktfonder, pensionsfonder och privata ekonomier.
Ett första steg vore om Unionen och andra stora fondförvaltare etablerar ett samarbete och stöd till de institut som hade rätt om dagens kris. Ingenting garanterar att de har rätt också i framtiden men oddsen talar för att det är bättre än att spendera stora belopp på Carnegie med flera som säkert är skickliga på att räkna räntemarginaler och göra tjusiga Power Points. Men i det långa loppet är sådant ointressant jämfört med att de har missat den djupaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet!När vi på Medlingscentrum frågade chefer kring hur de uppfattar konflikter på jobbet svarade 80 procent att konflikter på arbetsplatsen påverkar både dem själva och verksamhetens resultat negativt.
Konflikter är inte något som bara ska undvikas – de kan bli en drivkraft för förändring och förbättring, om de hanteras rätt. Att skapa en kultur där konflikter ses som en naturlig del av arbetslivet och där chefer har rätt verktyg och för att agera tidigt, är nyckeln till framgång.
Passiva chefer skapar en känsla av otrygghet
Forskning visar att passivt ledarskap ofta leder till kränkningar och mobbning på arbetsplatsen. Enligt Arbetsmiljöverket upplever många medarbetare att passiva chefer skapar en känsla av otrygghet och förvärrar konflikter. Chefer som agerar tidigt i en konfliktsituation minskar stress och förbättrar arbetsmiljön, vilket i sin tur påverkar verksamhetens resultat positivt.
Forskaren Matthew Lieberman från UCLA har visat att hjärnan reagerar på sociala hot, som konflikter, på samma sätt som den gör på fysiska hot. Detta gör konflikthantering till en central del av arbetsmiljöns psykiska hälsa.
Konflikter som inte hanteras i tid kan eskalera och leda till sämre produktivitet, högre sjukfrånvaro och till och med att medarbetare slutar. Det finns en tydlig koppling mellan chefernas förmåga att hantera konflikter och verksamhetens framgång.
Vi skulle aldrig acceptera dåliga verktyg för att genomföra en budgetprocess. Varför gör vi det när det gäller konflikthantering, som påverkar arbetsmiljön och resultaten så mycket?
Hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering
En annan viktig lärdom är att nästan hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering. Att skapa tydliga rutiner och processer är ett enkelt och effektivt sätt att ge både chefer och medarbetare en känsla av trygghet och struktur när konflikter uppstår. När rutinerna saknas, ökar risken för långdragna och destruktiva konflikter som påverkar hela organisationen.
Företagsledningar har en stor möjlighet att göra skillnad.
Att hantera konflikter aktivt och i tid är en central del av ett framgångsrikt ledarskap. Med rätt verktyg och stöd kan svenska chefer vända konflikter till något konstruktivt som stärker både arbetsmiljön och resultaten. Det är hög tid att chefer får det stöd och den utbildning de behöver för att kunna hantera konflikter med trygghet och effektivitet. Konfliktmodiga ledare kommer inte bara öka din lönsamhet, utan också bidra till ett starkare team.
/Tamara Maskovic Wängborg, specialist på konflikthantering på Medlingscentrum
Sverige står inför en osynlig kris: ålderismen. Tusentals kompetenta och erfarna svenskar över 40 år, står utan arbete och möter en arbetsmarknad som bortser från deras erfarenhet. Ålderism, som innebär att diskriminera människor baserat på deras ålder, är ett allvarligt och växande problem.
I september 2024 var 191 969 personer över 40 år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Än mer oroande är att 58 procent av dem hade varit utan arbete i över ett år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Och många av dem som passerat ett år i arbetslöshet, fortsätter att kämpa även andra året. Detta är inte en slump, utan ett tydligt tecken på en arbetsmarknad som systematiskt bortser från erfarna arbetssökandes värde.
Varför händer detta? Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare och rekryteringsbyråer, utan också för att vårt system tillåter det. Arbetsförmedlingen, vars uppgift är att hjälpa arbetssökande tillbaka in på arbetsmarknaden, behandlar ofta de över 40 som om de skulle klara sig själva. I stället för att ge stöd förväntas dessa personer, med åratal av yrkeserfarenhet och utbildning, vara nära arbetsmarknaden och därför inte i behov av hjälp. Det är en farlig och felaktig föreställning. Många av dessa människor är inte bara långt från arbetsmarknaden – de trycks längre bort för varje dag de ignoreras.
Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare
Rekryteringsbyråer förstärker också problemet. I en arbetsmarknad där efterfrågan på arbetskraft är hög, blir de överdrivet selektiva och väljer oftast riskfria, yngre kandidater som de kan sälja in till arbetsgivare. Ålder anses vara en risk, trots att erfarenhet borde ses som en tillgång.
För det första måste Arbetsförmedlingen ta sitt ansvar och erbjuda aktivt stöd till alla arbetssökande, oavsett ålder. Den mentala och fysiska påverkan av långvarig arbetslöshet är väl dokumenterad, och att ignorera äldre arbetssökande är både inhumant och ineffektivt.
När äldre arbetstagare tvingas byta jobb möter de ett system riggat emot dem. Principen “sist in, först ut” slår hårt mot de som vill byta arbete, vilket förvärrar ålderismen då de sitter kvar.
Ålder anses vara en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång
Slutligen behöver vi omfamna den teknologiska utvecklingen. Genom att använda AI och big data kan Arbetsförmedlingen skapa bättre matchningar mellan arbetsgivare och arbetssökande. Att matcha rätt kompetens med rätt arbetsgivare är möjligt, men det kräver ett system som tar hänsyn till alla arbetssökande – inte bara de som är yngre under 40 år.
Så varför tillåter vi att ålderism frodas i Sverige år efter år? Det är dags att stå upp för våra erfarna medborgare och se till att alla, oavsett ålder, får samma möjlighet att bidra till vårt samhälle. Att låta ålderism fortsätta skadar både individer och ekonomin – och det är en kostnad vi inte har råd att betala.
Palle Gustafsson, Initiativtagare till nätverket AddAge