Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Rädda klotet - så hjälper du till

Klimatmötet i Durban före årsskiftet räddade varken världen eller klimatet utan snarare FN:s själva klimatförhandlingar. Synd, eftersom läget för klotet är allvarligt: I Sverige ökade utsläppen med hela elva procent förra året efter flera år av minskningar, och en rapport från SMHI visar att förändringarna i naturen till följd av temperaturökningen går fortare än man tidigare trott. Det är hög tid för oss alla att mobilisera för ett bättre klimat - och du kan också bidra.
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Svenskens köttkonsumtion har ökat de senaste tjugo åren och fortsätter att öka. Vi äter i dag drygt 85 kg kött per person och år, vilket är en ökning med nästan 70 procent sedan 1960-talet. Den kraftigaste ökningen kom efter EU-inträdet 1995.

När maten ligger på tallriken och är färdig att ätas har den stått för 30 procent av hushållets totala klimatpåverkan. Globalt bidrar produktionen av kött faktiskt med mer utsläpp av växthusgaser än transportsektorn.
Att välja något som är både gott och skonsamt för miljön är en utmaning för livsmedelskonsumenten. Den medvetne måste veta både hur tomaten har odlats och transporterats till butiken och i vilken miljö djuret har fötts upp och vad det har utfodrats med. Men det finns ett mycket enkelt, mycket mer effektivt sätt att äta klimatsmart än att försöka hålla sig informerad i djungeln av miljö­märken: ät mer vegetariskt. Det är gott! Du kanske är sugen på att äta grönt flera dagar i veckan, men faktum är att det räcker att byta ut köttet på tall­riken en gång i veckan för att få en positiv effekt på miljön. Genom att välja en god vegetarisk måltid kan du halvera klimatutsläppen.

Att slänga mindre mat sparar också på klimatet. En fjärdedel av allt vi handlar åker i soporna. Här finns det inte bara klimatvinster att tjäna utan också pengar. Och handla ekologiskt: ekologisk produktion ökar mängden växter och djur i naturen vilket gör naturen bättre förberedd att hantera kommande klimatförändringar. Det blir inte dyrare heller eftersom du redan bytt ut köttet någon gång ibland mot billigare grönsaker.

Att göra av med så lite energi som möjligt är ovärderligt för klimatet. Enligt Energimyndigheten skulle man spara 39 miljarder kWh per år, vilket motsvarar en fjärdedel av hela Sveriges energianvändning, om alla till exempel gick över till lågenergilampor. Lågenergilamporna har dessutom en livslängd som är 6 till 15 gånger större än en vanlig glödlampa. För den som vill minska sin miljöbelastning kan jag rekommendera Naturskyddsföreningens hemsida Top Ten som har listat inte bara marknadens bästa lågenergilampor, utan även vilka kylar, frysar, fönster och tv-apparater som drar minst energi.

Lågenergilampor får ibland kritik för att de innehåller kvicksilver. Tyvärr är kvicksilver en förutsättning för att kunna göra lågenergilamporna energieffektiva, men i takt med utvecklingen av lågenergilampor kommer halten kvicksilver i lamporna att minska. Och faktum är att just användningen av den effektiva lågenergilampan kan minska vår exponering för kvicksilver.  Det går åt mycket mindre energi för en lågenergilampa att sprida ljus än för en glödlampa - endast tio procent av energin i en glödlampa blir ljus! Det betyder att en övergång till lågenergilampor skulle minska vår elanvändning.

Inom EU är en stor del av elproduktionen baserad på kolkraftverk som bidrar till stora koldioxidutsläpp och utsläpp av kvicksilver. Luftföroreningar har inga gränser och genom att effektivisera bort kolkraftverk i Europa kan nedfallet av kvicksilverföreningar över Sverige minska.

Och vill du bara göra en enda liten enkel sak för miljön i stort: skippa jätteräkan! Det är jättelätt att be att få lax eller avokado på sushin i stället, eller att välja pilgrimsmusslor eller blåmusslor när du ska laga något festligt hemma. Jätteräkorna kommer oftast från räkodlingar i länder i Sydostasien. Där blir räkorna matade med fiskmjöl som kommer från fisk som hade kunnat bli mat till människorna i landet där räkan odlas. I stället mals fisken ner till fiskfoder. I räkodlingarnas spår förstörs ekosystemen, kemikalierna från odlingarna dödar fiskar och gör människorna som jobbar med räkodlingarna sjuka.

Mitt sista tips är att gå med i Naturskyddsföreningen. Den allra största skillnaden för världens tillstånd kan våra politiker göra med hjälp av olika styrmedel och vi jobbar stenhårt för att påverka politikerna att fatta beslut som främjar klimatet och vårt klot. Och du behövs! Dina val påverkar också.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Nyfikenhet har en gräns – vi behöver prata mer om inkludering på jobbet

Jag är inte intresserad av att vara representant för en grupp bara för att jag är normbrytande, skriver Sandra Helgöstam.

Publicerad 9 december 2025, kl 09:15
Pappersgubbar som håller varandra i handen
För en stund blir jag reducerad till en skillnad. Jag är inte längre bara kollegan utan ”hon som har en tjej”, skriver Sandra Helgöstam. Foto:Colourbox/privat
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

På många arbetsplatser märker jag hur samtal om relationer kan forma kulturen. Plötsligt blir vissa med normbrytande identitet ”representanter” för hela gruppen, medan andra bara får vara sig själva. Det fick mig att reflektera: varför är det fortfarande så, och hur påverkar det oss i vardagen på jobbet?

Att börja på en ny arbetsplats innebär alltid ett visst pirr – att lära känna kollegor, förstå jargongen och hitta sin plats i gruppen. Samtidigt märker jag att frågor om privatlivet ofta dyker upp snabbt. När någon förstår att jag lever med en tjej kommer frågorna. Inte elaka, inte dömande, men många. Hur vi träffades. Hur våra familjer tog det. Hur vi fick barn. Och vem som bar barnet.

För en stund blir man reducerad till sin skillnad. Man är inte längre bara kollegan – man är ”hon som har en tjej”.

När någon förstår att jag lever med en tjej kommer frågorna

Jag förstår att nyfikenheten oftast är välmenad, ibland kommer den av okunskap. Men på många arbetsplatser visar detta hur lätt det är för personer med normbrytande identitet att hamna i rollen av ”representant”, medan andra kan vara neutrala utan att bli ifrågasatta.

På de flesta arbetsplatser talas det om inkludering. Vi har policys, värdeord och utbildningar. Men verklig inkludering handlar inte om dokumenten – den märks i vardagen, vid fikabordet, i småpratet och i hur vi bemöter varandra.              

Normer lever i detaljerna. De visar sig i antagandet om att kollegans partner är av motsatt kön, att alla vill ha barn eller att familjelivet ser ut på ett visst sätt, att alla automatiskt kan bli föräldrar, och därför frågas om när det är dags för barn, trots att familjebildning kan se väldigt olika ut och ibland vara en utmaning för både kvinnor och män. De visar sig i att en kvinna som inte dricker alkohol på afterwork antas vara gravid, och i att någon, oavsett kön, kan ses som tråkig om hen tackar nej till alkohol. De visar sig dessutom i skämten som sägs ”på skoj” och i vilka frågor som känns självklara att ställa medan andra tystnar innan de når läpparna.

Normer lever i detaljerna

Jag tror inte att lösningen är att sluta vara nyfiken. Tvärtom, nyfikenhet kan bygga broar. Men den behöver vara medveten. Innan vi ställer våra frågor behöver vi fråga oss själva:

Varför undrar jag det här? Handlar det om genuint intresse för personen, eller om att jag inte är van vid olikheten? Vem gynnar det, och vem sätter det i centrum?

Inkludering handlar om att kunna vara kollega utan att behöva representera något. Att få vara just kollegan, inte ett exempel på mångfald. Som ledare eller kollega kan du göra stor skillnad genom små handlingar. Reflektera över vilka normer som styr samtalen. Tala öppet om hur ni kan skapa trygghet i teamet. Och var den som visar vägen genom att bemöta människor med respekt snarare än antaganden.

 Nyfikenhet kan bygga broar. Men den behöver vara medveten

För i slutändan handlar det inte om att undvika frågor, utan om att förstå vilket ansvar vi alla bär för tonen på arbetsplatsen. Inkludering börjar inte i ett policydokument. Den börjar i mötet mellan människor – i hur vi pratar, lyssnar och är nyfikna på varandra.

Så nästa gång du möter en kollega – ny eller etablerad: var gärna nyfiken. Men fundera på om din nyfikenhet öppnar en dörr, eller riskerar att stänga en.

/Sandra Helgöstam