Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Debatt: Miljontals frivilliga kan få bättre förutsättningar
De stöd som utformats för företag under pandemin fungerar sällan för ideella föreningar, konstaterar Patrik Schröder från intresseorganisationen Forum. För att stärka civilsamhället vill han nu se ett ökat samarbete med bland annat facken.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Det ideella engagemanget i Sverige är påfallande högt och stabilt. Mer än halva den vuxna befolkningen engagerar sig regelbundet ideellt. Dessutom har den tid som människor engagerar sig ökat, från i snitt 15 till 18 timmar i månaden. Det visar den senaste befolkningsstudien från Ersta Sköndal Bräcke högskola som släpptes i oktober.
En av förklaringarna till stabiliteten är civilsamhällets infrastruktur, alltså de ideella organisationer som erbjuder och organiserar engagemanget. Studien visar också att den som är ideellt engagerad i större utsträckning även skänker pengar eller gör informella insatser, som att hjälpa grannar eller vänner.
En del av skapandet av en stark infrastruktur för civilsamhället är alla de anställda som arbetar för att skapa möjligheter för ideella att engagera sig. Men också alla de anställda som i kvinnojourer, stadsmissioner och stiftelser driver verksamheter direkt för personer med behov där av.
Under coronakrisen har vi mötts av nya krav och förhållanden. Inom civilsamhället har parollen varit att vi inte ställer in, vi ställer om. Kreativiteten har varit stor i att utveckla nya verksamheter som fungerar givet nya och skiftande myndighetsrekommendationer och förändrade behov och beteenden hos människor.
Under våren har krispaketen till näringslivet summerats till 100-tals miljarder. Genom påverkansarbete från många av civilsamhällets organisationer har regeringen inkluderat civilsamhället i stöden. Men när ett stöd utformats för företag fungerar det sällan för en ideell förening. Även om det är tillåtet för en förening att söka, så är det inte anpassat på ett sätt som gör det möjligt eller användbart. Då uteblir också stödet.
Mindre skillnader mellan civilsamhällets organisationer och prioriteringar har därmed inte någon betydelse när det ändå är näringslivets agenda som står i fokus och har politikens öra. Vi samarbetar så klart inom civilsamhället efter bästa förmåga för att göra vår röst hörd, men vi behöver ta nya grepp för att verkligen kunna få genomslag.
I fackförbund och arbetsgivarorganisationer, offentligt och privat, är det fullkomligt självklart att samordna frågor om arbetslivet med bransch- och intressefrågor eftersom de i så hög grad överlappar. Unionen har vuxit och utvecklats till att bli ett av de mest tongivande fackförbunden, genom samgåenden med andra organisationer. Det är en utveckling som inspirerar.
Intressepolitik och arbetsgivarfrågor hör ihop, också inom civilsamhället. Istället för att dela upp oss i en rad mindre arbetsgivar- och intresseorganisationer med smalare uppdrag och mindre resurser, behöver vi se mer till vad som förenar oss och fokusera på det.
Genom att samla organisationer som driver de frågor som är viktiga för de idéburna och ideella aktörerna inom en gemensam organisationsmodell kan en långsiktig oberoende finansiering av övergripande intressepolitik för vår sektor skapas.
Det första steget är taget med samgåendet mellan arbetsgivarorganisationerna KFO och IDEA under namnet Fremia som sker vid årsskiftet. Nu arbetar vi vidare med hur vi ska organisera oss för att få genomslag för en stark intressepolitisk agenda för civilsamhället. Det finns betydlig mer som förenar än som skiljer oss åt.
Är det här ett hot eller en möjlighet för alla de engagerade Unionen-medlemmar som finns i många av civilsamhällets organisationer? Jag ser stora möjligheter: vi kan använda resurser på effektivare sätt och vi kan få bättre genomslag i politiken för vår sektor. Vår sektor, som organiserar miljontals frivilliga och 100 000-tals anställda, har unika egenskaper som behöver få bättre förutsättningar.
På så sätt kan civilsamhällets utrymme växa och utvecklas i den svårnavigerade verkligheten mellan det offentliga och marknaden. En sådan utveckling är till nytta också för Unionens befintliga medlemmar, och ger potential till många nya medlemmar i det fall att arbetsmarknaden inom civilsamhället växer.
Arbetsmarknadens villkor styrs ju i den svenska modellen av parterna, arbetsgivarorganisationer och fackförbund, tillsammans. Mycket av det arbete som ligger framför oss kommer med det att involvera samarbete och förhandlingar med Unionen och andra fackliga organisationer.
Jag ser mycket fram emot det arbetet, där vi kan skapa ännu bättre förutsättningar för medarbetare, ideellt aktiva och ideella organisationer att fortsätta utveckla ett civilsamhälle i världsklass.
/Patrik Schröder ordförande, Forum - idéburna organisationer med social inriktning
Tidigare debattartiklar hittar du här
Vill du skriva för Kollega debatt?
Kontakt:
lina.bjork@kollega.se eller niklas.hallstedt@kollega.se
Läs mer: Så skriver du för Kollega Debatt
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Debatt: Chefer måste våga möta konflikter
En välfungerande arbetsplats kan använda konflikter som en möjlighet för utveckling. Men många chefer är för passiva, vilket förvärrar problemen, skriver Tamara Maskovic Wängborg.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
När vi på Medlingscentrum frågade chefer kring hur de uppfattar konflikter på jobbet svarade 80 procent att konflikter på arbetsplatsen påverkar både dem själva och verksamhetens resultat negativt.
Konflikter är inte något som bara ska undvikas – de kan bli en drivkraft för förändring och förbättring, om de hanteras rätt. Att skapa en kultur där konflikter ses som en naturlig del av arbetslivet och där chefer har rätt verktyg och för att agera tidigt, är nyckeln till framgång.
Passiva chefer skapar en känsla av otrygghet
Forskning visar att passivt ledarskap ofta leder till kränkningar och mobbning på arbetsplatsen. Enligt Arbetsmiljöverket upplever många medarbetare att passiva chefer skapar en känsla av otrygghet och förvärrar konflikter. Chefer som agerar tidigt i en konfliktsituation minskar stress och förbättrar arbetsmiljön, vilket i sin tur påverkar verksamhetens resultat positivt.
Forskaren Matthew Lieberman från UCLA har visat att hjärnan reagerar på sociala hot, som konflikter, på samma sätt som den gör på fysiska hot. Detta gör konflikthantering till en central del av arbetsmiljöns psykiska hälsa.
Konflikter som inte hanteras i tid kan eskalera och leda till sämre produktivitet, högre sjukfrånvaro och till och med att medarbetare slutar. Det finns en tydlig koppling mellan chefernas förmåga att hantera konflikter och verksamhetens framgång.
Vi skulle aldrig acceptera dåliga verktyg för att genomföra en budgetprocess. Varför gör vi det när det gäller konflikthantering, som påverkar arbetsmiljön och resultaten så mycket?
Hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering
En annan viktig lärdom är att nästan hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering. Att skapa tydliga rutiner och processer är ett enkelt och effektivt sätt att ge både chefer och medarbetare en känsla av trygghet och struktur när konflikter uppstår. När rutinerna saknas, ökar risken för långdragna och destruktiva konflikter som påverkar hela organisationen.
Företagsledningar har en stor möjlighet att göra skillnad.
Att hantera konflikter aktivt och i tid är en central del av ett framgångsrikt ledarskap. Med rätt verktyg och stöd kan svenska chefer vända konflikter till något konstruktivt som stärker både arbetsmiljön och resultaten. Det är hög tid att chefer får det stöd och den utbildning de behöver för att kunna hantera konflikter med trygghet och effektivitet. Konfliktmodiga ledare kommer inte bara öka din lönsamhet, utan också bidra till ett starkare team.
/Tamara Maskovic Wängborg, specialist på konflikthantering på Medlingscentrum
Debatt: Åldersdiskriminering krossar erfarna arbetssökare
När äldre personer tvingas byta jobb möter de ett system som är riggat mot dem. Ålder ses som en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång, skriver Palle Gustafsson.
Kollega Debatt Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Sverige står inför en osynlig kris: ålderismen. Tusentals kompetenta och erfarna svenskar över 40 år, står utan arbete och möter en arbetsmarknad som bortser från deras erfarenhet. Ålderism, som innebär att diskriminera människor baserat på deras ålder, är ett allvarligt och växande problem.
I september 2024 var 191 969 personer över 40 år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Än mer oroande är att 58 procent av dem hade varit utan arbete i över ett år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Och många av dem som passerat ett år i arbetslöshet, fortsätter att kämpa även andra året. Detta är inte en slump, utan ett tydligt tecken på en arbetsmarknad som systematiskt bortser från erfarna arbetssökandes värde.
Varför händer detta? Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare och rekryteringsbyråer, utan också för att vårt system tillåter det. Arbetsförmedlingen, vars uppgift är att hjälpa arbetssökande tillbaka in på arbetsmarknaden, behandlar ofta de över 40 som om de skulle klara sig själva. I stället för att ge stöd förväntas dessa personer, med åratal av yrkeserfarenhet och utbildning, vara nära arbetsmarknaden och därför inte i behov av hjälp. Det är en farlig och felaktig föreställning. Många av dessa människor är inte bara långt från arbetsmarknaden – de trycks längre bort för varje dag de ignoreras.
Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare
Rekryteringsbyråer förstärker också problemet. I en arbetsmarknad där efterfrågan på arbetskraft är hög, blir de överdrivet selektiva och väljer oftast riskfria, yngre kandidater som de kan sälja in till arbetsgivare. Ålder anses vara en risk, trots att erfarenhet borde ses som en tillgång.
För det första måste Arbetsförmedlingen ta sitt ansvar och erbjuda aktivt stöd till alla arbetssökande, oavsett ålder. Den mentala och fysiska påverkan av långvarig arbetslöshet är väl dokumenterad, och att ignorera äldre arbetssökande är både inhumant och ineffektivt.
När äldre arbetstagare tvingas byta jobb möter de ett system riggat emot dem. Principen “sist in, först ut” slår hårt mot de som vill byta arbete, vilket förvärrar ålderismen då de sitter kvar.
Ålder anses vara en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång
Slutligen behöver vi omfamna den teknologiska utvecklingen. Genom att använda AI och big data kan Arbetsförmedlingen skapa bättre matchningar mellan arbetsgivare och arbetssökande. Att matcha rätt kompetens med rätt arbetsgivare är möjligt, men det kräver ett system som tar hänsyn till alla arbetssökande – inte bara de som är yngre under 40 år.
Så varför tillåter vi att ålderism frodas i Sverige år efter år? Det är dags att stå upp för våra erfarna medborgare och se till att alla, oavsett ålder, får samma möjlighet att bidra till vårt samhälle. Att låta ålderism fortsätta skadar både individer och ekonomin – och det är en kostnad vi inte har råd att betala.
Palle Gustafsson, Initiativtagare till nätverket AddAge
