Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Kontantfritt inget hot mot integriteten

Vi i Finansförbundet driver en långsiktig kampanj "kontantfritt.nu" för att avskaffa kontanterna i samhället. Oftast är reaktionerna mycket positiva - men med tillägget: "Går det verkligen?"
Leif Karlsson Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Men under rubriken "Lämna oss i fred" pläderade DN den 20 juli för att medborgarnas integritet inte ska kränkas genom att kontanter avskaffas som betalmedel. De som dagligen riskerar att drabbas av brutala rån mot bank eller butik (110 respektive 3?000 rån 2008, plus ett otal personrån) väger där lätt mot att vi kan få våra alkoholvanor registrerade när vi betalar med kort på Systemet. Principer går då före realiteter och man har inte försökt förstå vad ett upplevt rån innebär i ofta livslångt trauma för den drabbade.

Det feltänkta i DN är att integritetskränkande registrering och användning av kundregister måste hanteras under alla förhållanden. Där har politikerna en oerhört viktig roll att via adekvat lagstiftning minimera riskerna för integritetskränkande eller illegal hantering. Detta måste vara både angeläget och möjligt, vilket framhölls av Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholm universitet, på Finansförbundets seminarium i Almedalen 2009.

Den svarta ekonomin - bland annat via de kriminella gängen - hanterar två av tre kontanta kronor i samhället. Hur många "vanliga" medborgare har behov av, eller har ens sett en 1?000-kronorssedel? I Almedalen konstaterade Stockholms länspolismästare Carin Götblad att avskaffandet av kontanter skulle vara den största enskilda åtgärden för att motarbeta den tunga kriminella verksamheten. Detta måste också vägas mot kravet på att inget får inskränka den personliga integriteten.

Att minska kontanthanteringen lite grann i bank och butik och ändå behålla möjligheten att handla kontant för de som så vill hjälper inte. Ett rån mot Seven Eleven-butiken på kvällen blir inte mindre sannolikt för att kassan innehåller fem tusen kronor i stället för femtio tusen. Många rånare är bara ute efter snabba pengar för angelägna behov - ofta i form av drogmissbruk. Bankerna har redan insett problemet och avskaffar kontanthanteringen på allt fler bankkontor.

Att vänja sig vid tanken på ett kontantfritt samhälle kräver fantasi och öppenhet för en nödvändig attitydförändring. Det senare tar tid - det inser vi också. De som redan i praktiken avskaffat kontanterna som betalmedel och använder sig av kort är de yngre - paradoxalt nog många gånger samma personer som mest av alla protesterar mot integritetskränkande inslag i samhället.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: ”Vuxendagis” är ett systemfel – inte leverantörernas ovilja

När arbetsmarknadsinsatser upplevs som ”vuxendagis” handlar det sällan om bristande ambition hos leverantörerna. Det är ett resultat av ett system som premierar kontroll och närvaro framför utveckling och faktiska steg mot arbete, skriver Aralia Eriksson.
Aralia Eriksson Publicerad 27 januari 2026, kl 09:15
Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsprogram
Ingen ska behöva uppleva arbetsmarknadsinsatser som meningslösa eller förnedrande, skriver Aralia Eriksson. Foto: Johan Nilsson/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Ett reportage om arbetssökande som "skulle rustas för jobb men fick fika och sortera skruvar” väcker berättigad kritik. Ingen ska behöva uppleva arbetsmarknadsinsatser som meningslösa eller förnedrande. Men bilden av leverantörer som oambitiösa och okontrollerade riskerar att dölja det verkliga problemet: ett system som styr mot kontroll och närvaro i stället för faktisk utveckling mot arbete. 

Aralia Eriksson

Som leverantör av Arbetsförmedlingens insatser verkar vi under omfattande tillsyn. Oanmälda besök, kontroller av legitimationer, utbildningskrav och behörigheter, granskning av lokaler, dokumentation och närvaro ned på timnivå är vardag. 

Regelverken är detaljerade och efterlevnaden följs upp systematiskt. Att leverantörer skulle verka utan kontroll stämmer helt enkelt inte. Problemet är istället vad kontrollsystemet fokuserar på.

Allt mer tid går åt rapportering, avvikelsehantering och formella processer

I dag premieras närvaro och administration, inte kvalitet, innehåll eller faktisk utveckling. Allt mer tid går åt rapportering, avvikelsehantering och formella processer. Den tiden tas direkt från kärnuppdraget: att stötta människor, stärka språket, bygga självförtroende och skapa vägar till praktik och arbete.

Kravet på ett visst antal närvarotimmar, oavsett individens behov eller förutsättningar, är ett tydligt exempel. Av rädsla för att deltagare annars ”inte gör något” har systemet byggts kring fysisk närvaro. Resultatet blir en tidshets där människor måste vara på plats även när innehållet inte är individanpassat. Det är här känslan av ”vuxendagis” uppstår.

Målgruppen inom dessa insatser är långt ifrån homogen. Många deltagare har komplexa behov kopplade till hälsa, rehabilitering, språk eller tidigare misslyckanden på arbetsmarknaden. För dem sker utveckling sällan i stora språng. Framstegen kan vara förbättrad svenska, ökad stabilitet eller stärkt självkänsla. Avgörande steg som i dag varken mäts, efterfrågas eller ges tillräcklig tid.

Problemet är vad kontrollsystemet fokuserar på

Samtidigt är kopplingen till arbetsgivare avgörande. För att deltagare ska kunna ta nästa steg krävs att arbetsgivare är beredda att öppna sina dörrar för målgruppen genom praktik och anställning. Det förutsätter resurser, stöd och lägre trösklar än i dag. Här behöver Arbetsförmedlingen i högre grad upphandla och följa upp insatser utifrån faktiska resultat, inte bara aktivitet.

Samarbetet mellan myndighet och leverantörer behöver också utvecklas. I dag utför vi uppdrag enligt detaljerade krav, men med begränsat inflytande över hur tjänsterna utformas. Konsekvensen blir att välkända problem upprepas, trots att de är tydliga för dem som möter deltagarna varje dag.

När arbetsmarknadsinsatser upplevs som ”vuxendagis” handlar det sällan om bristande ambition hos leverantörerna. Det är ett resultat av ett system som premierar kontroll och närvaro framför utveckling och faktiska steg mot arbete.

Vill vi att fler människor ska närma sig arbetsmarknaden måste vi förändra hur insatser utformas, mäts och följs upp. Annars riskerar vi att fortsätta kritisera ett resultat som systemet självt producerar.

/Aralia Eriksson, VD AKG Sverige