Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Det finns fler vetenskapliga teorier vid rekrytering

Att påstå att enbart Big Five har vetenskapligt stöd bortser från forskning och validerade metoder. Det viktigaste i rekryteringssammanhang är att använda tester med hög pålitlighet, skriver Johan Ljungberg i en replik.
Publicerad
Små trägubbar står i grupp
Det finns fler tester än "Big Five" som är pålitliga vid rekrytering, skriver Johan Ljungberg. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Replik: I Kollega 1/2025 påstod Johnny Hellgren att "det är bara Big Five-teorin som har någon vetenskaplig evidens i rekryteringssammanhang". Detta ger en förenklad och missvisande bild av psykologiska testmetoder inom rekrytering.

På mitt företag har vi utvecklat och förfinat personlighetstester i över 30 år och använder oss av den rationella teorin, en annan väletablerad och vetenskapligt förankrad metod. Vi är inte ensamma om detta: stora och välkända aktörer som SHL och Aon bygger även sina personlighetstester på denna teori. Till detta erbjuder vi också tester utifrån en Big Five-model till våra kunder. 

Grundantagandet inom den rationella modellen är att personlighet och drivkrafter kan skilja sig åt mellan arbetsliv och privatliv. Vi beter oss ofta olika i olika sammanhang – vi är inte nödvändigtvis samma personer på jobbet som vi är en lördagskväll med vänner. Den rationella modellen har hög validitet och reliabilitet och är erkänd av psykologiska institutioner både i Europa och globalt. Det finns alltså flera teorier utöver Big Five som har lika stark vetenskaplig evidens i rekryteringssammanhang.

Vi är inte samma personer på jobbet som vi är en lördagskväll med vänner

Big Five utvecklades på 90-talet som en statistisk modell för att förstå personlighet på ett förenklat sätt. Det är inte en modell som ursprungligen utvecklades för rekrytering, men den har blivit vanlig inom området eftersom den erbjuder ett lättfattligt ramverk för att beskriva personlighet. Nackdelen är dock att fem faktorer inte alltid är tillräckliga för att fatta välgrundade anställningsbeslut. Exempelvis kan Big Five visa hur extrovert en kandidat är, men den säger inget om hur kandidaten uttrycker sina åsikter, hur lyhörd personen är eller hur hen påverkar andra. Modellen saknar också insikter om hur personer hanterar problem och samarbetar.

Att påstå att enbart Big Five har vetenskapligt stöd bortser från betydande forskning och validerade metoder som används framgångsrikt världen över. Det viktigaste i rekryteringssammanhang är att använda normativa tester med hög reliabilitet och validitet, oavsett vilken teoretisk grund de bygger på. Ipsativa tester, som Myers-Briggs, bör dock undvikas då de saknar tillräcklig vetenskaplig grund för att vara tillförlitliga i rekryteringsprocesser.

Rekrytering är en komplex process där valet av testverktyg spelar en avgörande roll. Genom att erkänna bredden av vetenskapliga teorier som kan tillämpas i rekryteringssammanhang kan vi säkerställa att organisationer får de bästa verktygen för att fatta välgrundade beslut.

/Johan Ljungberg, Clevry.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Jag hoppade av och valde friheten

Efter nio månader skrev jag ut mig från Arbetsförmedlingen. Meddelade a-kassan att tack, men nej tack. Det var inte ett enkelt beslut. Varken ekonomiskt eller mentalt. Men alldeles, alldeles livsnödvändigt.
Åsa Hanell Publicerad 3 februari 2026, kl 09:15
Arbetsförmedlingens app i mobilen
Att söka hundratals jobb utan att någonsin komma fram till micken och berätta vad jag kan bidra med är tärande på självkänslan, skriver Åsa Hanell.

Foto: Magnus Lejhall/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

När jag efter en avgångslösning från mitt fasta journalistjobb sedan 25 år tillbaka, började söka jobb på allvar, var jag övertygad om att det inte skulle vara helt lätt att få ett nytt jobb – men inte omöjligt. Så fel jag hade.

När ”lönen” slutade betalas ut skrev jag in mig på Arbetsförmedlingen och kontaktade a-kassan. Då drogs de första skruvarna åt. Samtidigt som gigantiska hål i vårt välfärdssystem blev synliga.

Åsa Hanell arbetslös

Villkor som jag inte trodde var möjliga uppdagades. Eftersom jag tidigare arbetat med författarverksamhet tvingades jag skriva under en försäkran för att få ersättning från a-kassan. För att jag ska ha rätt till ersättning måste min författarverksamhet upphöra definitivt, det går nämligen inte att avgöra när en författare är arbetslös eftersom det inte finns något som kan styrka eventuellt arbete.

Vad som definierar författares arbete framgår dock inte på blanketten som de vill att jag ska skriva under för att försäkra att jag inte bedriver någon författarverksamhet.

Så jag ringde och frågade.

– Hej, är det ok om jag i tanken har en bokidé som jag planerar att någon gång i framtiden göra verklighet av?

Det blev tyst i luren.

– Är det okej att jag går på Bokmässan?

– … Du menar som privatperson?

– Ja.

– Det är nog bäst att du kollar med oss först.

Efter mycket om och men fick jag i alla fall fortsätta bedriva verksamhet i min enskilda firma. Trots att a-kassan vid flera tillfällen sa att det inte var möjligt, att jag skulle tvingas avveckla den eller allra minst lägga den vilande. Jag hade lagen på min sida.

Jag kände mig rättslös och chanslös

Det absolut ingen upplyste mig om var däremot att i samma sekund som jag valde att fortsätta driva företag så förlorade jag min SGI. Inte heller det trodde jag var möjligt, så jag kontaktade en SGI-specialist på Försäkringskassan, som i sin tur undersökte saken. Det var ingen som ställt frågan före mig.

Det visade sig att ”Den som fortfarande arbetar i ett eget företag kan inte betraktas som delvis arbetslös, bland annat eftersom arbete i eget företag inte på samma sätt kan vara avtalat att ske i någon viss omfattning.”

Och jag som trodde att det var exakt det jag och a-kassan kommit överens om. Moment 22.

Jag kunde överklaga beslutet. Men jag orkade inte. Jag kände mig rättslös och chanslös. Och eftersom min enskilda firma drar in minimalt med pengar kommer jag aldrig mer ha råd att vara sjuk.

Så jag stämplade och sökte jobb. Hundratals. Utan att komma fram till micken, utan att för en enda levande människa få berätta om vad jag kan bidra med.

Så jag stämplade och sökte jobb. Hundratals. Utan att komma fram till micken.

Att gå från uppskattad välutbildad anställd till persona non grata från i princip ena dagen till den andra. Ofattbart. Kompetensdumpningen är total. Och måste, misstänker jag, även vara en nationalekonomisk katastrof.

Arbetsförmedlingen ville att jag skulle söka fler jobb längre bort inom andra yrken och jag undrade stilla i mitt inre om jag skulle få det där jobbet som socionom i Kiruna.

De ville att jag skulle gå en arbetsmarknadsutbildning. Jag hittade en som var relevant och klickade på länken ”Mer info”. Den funkade inte. Jag mejlade utbildaren, men fick inget svar. Jag sket i det.

OM jag deltagit i en arbetsmarknadsutbildning hade jag dessutom förlorat ett antal tusenlappar varje månad eftersom jag var inskriven under de gamla villkoren, men skulle skrivas in under de nya när utbildningen var klar. Efter några veckor.

Det var nu jag på allvar började fundera på att skriva ut mig från Arbetsförmedlingen. Sa jag att jag betalat in till a-kassan i 42 år utan att ta ut en endast dag förrän nu?

Det blir inte fett men fritt

Men jag kände mig jagad, övervakad och misstrodd. Stämplad som lat och för gammal. Jag höll på att fastna i ett system som begränsade mig, dödade min kreativitet och gjorde mig till någon jag inte är.

Så jag skrev ut mig. Axlarna sjönk. Andningen blev lugnare. Känslan av att vara jagad försvann. Det blir inte fett men fritt. Jag klarar mig.

Väl medveten om att alla inte har den möjligheten utan tvingas hunsas runt i ett system där kraftigt försämrade villkor ska göra arbetslösa mindre lata. Om vi inte genast ser till att reparera vårt skyddsnät har vi snart inga skyddsnät kvar – bara övervakningssystem.

Det är inte värdigt Sverige 2026. 

/Åsa Hanell