Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Bevara eller begrava alkoholmonopolet...

Frågan om gårdsförsäljning innebär att politikerna nu på allvar måste bekänna färg i alkoholpolitiken. Ska den baseras på folkhälsa eller inte?
Susanna Odin Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Enligt riksdagen är alkoholmonopolet en viktig hörnsten i alkoholpolitiken och måste försvaras. Majoriteten av svenska folket håller med - mer än hälften vill behålla Systembolaget. Det är klokt, för utan det skulle folkhälsan ta rejält med stryk.

Trots att både politiker och opinionen stödjer alkoholmonopolet står vi nu vid ett vägskäl i alkoholpolitiken. Det stavas gårdsförsäljning.

Argumenten för att alkohol ska få säljas på tillverkningsstället har främst handlat om att stärka glesbygden. Enligt förespråkarna skulle det leda till ökad turism och fler jobb. Men stämmer det verkligen?

Många av förespråkarnas argument grundar sig på antaganden och spekulationer. Turister som redan befinner sig i området kanske skulle köpa en flaska vin om den möjligheten fanns, men inget tyder på att försäljningen i sig skulle locka fler turister. I Finland har man inte sett någon ökning av turismen. Tvärtom har försäljningen gått så dåligt att var fjärde gård tvingats stänga. Idag skapar gårdarna knappt 100 tjänster varav de flesta kommer av tillverkning, inte försäljning.

Finland införde gårdsförsäljning innan EU-medlemskapet och fortfarande pågår processen med EU-kommissionen. Det är med andra ord direkt fel att påstå att gårdsförsäljning är tillåtet i vårt grannland, det har i själva verket inte avgjorts än.

En första utredning kring gårdsförsäljning presenterades för två år sedan. Den konstaterade att gårdsförsäljning inte är förenligt med EU-rätten. Finland har fått utgöra exemplet i debatten om att det går att kombinera gårdsförsäljning med ett alkoholmonopol. Ytterligare en utredning tillsattes för att utreda hur gårdsförsäljning skulle kunna kombineras med EU-rätten, Systembolaget och folkhälsan.

Den andra utredningen kom sent förra året och föreslog att en gård, bryggeri eller destilleri ska få sälja vin, öl och sprit från alla EU-länder. Helt plötsligt öppnas möjligheten att etablera en försäljningskanal, som dessutom är vinstdrivande, bredvid Systembolaget.

Det handlar om regelrätta alkoholbutiker som kan öppnas av både svenska och utländska aktörer i centrala Göteborg och Stockholm. De flesta tillverkare finns nämligen i storstäder och tätorter.

Volymrestriktioner av försäljning har föreslagits, likväl innebär förslaget en ökad tillgänglighet av alkohol. Vi vet av erfarenhet att ökad tillgänglighet leder till ökad alkoholkonsumtion.

Monopolet innebär en diskriminering enligt EU-rätten, men har godkänts av folkhälsoskäl. Hur ska vi den dagen då EU-domstolen knackar på vår blågula port, motivera att EU inte får ta bort vårt monopol när vi själva luckrar upp det inifrån?

Utredningens förslag står i klar kontrast mot vad gårdsförsäljningen handlade om från början, det vill säga egenproducerat vin på några få gårdar. Det handlar om en omfattande utvidgning av begreppet, som därmed tappat sin legitimitet.

Den ansvariga ministern för frågan, Maria Larsson, har uttryckt sig klart på denna punkt: "Det här kan inte inkluderas i vår tankevärld som gårdsförsäljning".

Det är nu upp till våra politiker, och framförallt Maria Larsson, att avgöra frågan; ska vi bevara en framgångsrik alkoholpolitik eller begrava Systembolaget och ta folkhälsan med ned i graven?

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: ”Vuxendagis” är ett systemfel – inte leverantörernas ovilja

När arbetsmarknadsinsatser upplevs som ”vuxendagis” handlar det sällan om bristande ambition hos leverantörerna. Det är ett resultat av ett system som premierar kontroll och närvaro framför utveckling och faktiska steg mot arbete, skriver Aralia Eriksson.
Aralia Eriksson Publicerad 27 januari 2026, kl 09:15
Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsprogram
Ingen ska behöva uppleva arbetsmarknadsinsatser som meningslösa eller förnedrande, skriver Aralia Eriksson. Foto: Johan Nilsson/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Ett reportage om arbetssökande som "skulle rustas för jobb men fick fika och sortera skruvar” väcker berättigad kritik. Ingen ska behöva uppleva arbetsmarknadsinsatser som meningslösa eller förnedrande. Men bilden av leverantörer som oambitiösa och okontrollerade riskerar att dölja det verkliga problemet: ett system som styr mot kontroll och närvaro i stället för faktisk utveckling mot arbete. 

Aralia Eriksson

Som leverantör av Arbetsförmedlingens insatser verkar vi under omfattande tillsyn. Oanmälda besök, kontroller av legitimationer, utbildningskrav och behörigheter, granskning av lokaler, dokumentation och närvaro ned på timnivå är vardag. 

Regelverken är detaljerade och efterlevnaden följs upp systematiskt. Att leverantörer skulle verka utan kontroll stämmer helt enkelt inte. Problemet är istället vad kontrollsystemet fokuserar på.

Allt mer tid går åt rapportering, avvikelsehantering och formella processer

I dag premieras närvaro och administration, inte kvalitet, innehåll eller faktisk utveckling. Allt mer tid går åt rapportering, avvikelsehantering och formella processer. Den tiden tas direkt från kärnuppdraget: att stötta människor, stärka språket, bygga självförtroende och skapa vägar till praktik och arbete.

Kravet på ett visst antal närvarotimmar, oavsett individens behov eller förutsättningar, är ett tydligt exempel. Av rädsla för att deltagare annars ”inte gör något” har systemet byggts kring fysisk närvaro. Resultatet blir en tidshets där människor måste vara på plats även när innehållet inte är individanpassat. Det är här känslan av ”vuxendagis” uppstår.

Målgruppen inom dessa insatser är långt ifrån homogen. Många deltagare har komplexa behov kopplade till hälsa, rehabilitering, språk eller tidigare misslyckanden på arbetsmarknaden. För dem sker utveckling sällan i stora språng. Framstegen kan vara förbättrad svenska, ökad stabilitet eller stärkt självkänsla. Avgörande steg som i dag varken mäts, efterfrågas eller ges tillräcklig tid.

Problemet är vad kontrollsystemet fokuserar på

Samtidigt är kopplingen till arbetsgivare avgörande. För att deltagare ska kunna ta nästa steg krävs att arbetsgivare är beredda att öppna sina dörrar för målgruppen genom praktik och anställning. Det förutsätter resurser, stöd och lägre trösklar än i dag. Här behöver Arbetsförmedlingen i högre grad upphandla och följa upp insatser utifrån faktiska resultat, inte bara aktivitet.

Samarbetet mellan myndighet och leverantörer behöver också utvecklas. I dag utför vi uppdrag enligt detaljerade krav, men med begränsat inflytande över hur tjänsterna utformas. Konsekvensen blir att välkända problem upprepas, trots att de är tydliga för dem som möter deltagarna varje dag.

När arbetsmarknadsinsatser upplevs som ”vuxendagis” handlar det sällan om bristande ambition hos leverantörerna. Det är ett resultat av ett system som premierar kontroll och närvaro framför utveckling och faktiska steg mot arbete.

Vill vi att fler människor ska närma sig arbetsmarknaden måste vi förändra hur insatser utformas, mäts och följs upp. Annars riskerar vi att fortsätta kritisera ett resultat som systemet självt producerar.

/Aralia Eriksson, VD AKG Sverige