Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Unionen: ”Märket” fortfarande ohotat

Kommunals och Pappers avhopp gör LO-samordningen lite svagare. Men det påverkar inte den konkurrensutsatta industrins möjligheter att bestämma löneökningarna även i fortsättningen, anser Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt.
Niklas Hallstedt Publicerad
Izabelle Nordfjell & Maja Suslin/TT
Izabelle Nordfjell & Maja Suslin/TT

De båda LO-förbunden Kommunal och Pappers beslutade häromdagen att lämna centralorganisationens samordning inför avtalsrörelsen.

För Kommunals del var det frågan om hur satsningarna på lågavlönade ska gå till, medan Pappers tidigare har flaggat för att man anser att deras industri tål fyra procents löneökning, vilket är långt mer än vad nivån brukar hamna på.

För dem som försvarar Industriavtalet – modellen där det är den konkurrensutsatta industrin som avgör löneökningarna för hela arbetsmarknaden, det så kallade märket – är det givetvis negativt.

– Vår linje är att det är bra om det finns en LO-samordning som omfattar alla. Nu blir samordningen lite svagare, men det hotar inte märkessättningen. Vi är trygga i att industrins parter kommer att klara att sätta märket, säger Martin Wästfelt, som är förhandlingschef på Unionen.

Unionen utgör tillsammans med Sveriges Ingenjörer och LO-förbunden IF Metall, Livs och GS de fack som tillsammans lägger fram krav på lönehöjningar inom industrin.

– Man ska komma ihåg att samordningen på LO-sidan spruckit tidigare. Jag har följt diskussionen om märket sedan 2008, den har alltid funnits men i år är tonläget något högre.

Finns det någonting som skulle kunna få märket att tappa sin normerande roll?
– En risk som man brukar peka på är att det blir fler sifferlösa avtal, det skulle kunna utmana märket. Märket förutsätter ju att det finns siffror i avtalen. Min uppfattning är dock att den trenden har stannat av något.

Det brukar ju anföras att Industriavtalet och märket har lett till reallöneökningar i över 20 års tid. Men de senaste åren har reallöneökningarna varit låga. Är det ett tecken på att facken gått med på för låga löneökningar?
– Nej, vi gjorde en nedväxling 2013. Det var medvetet utifrån att produktivitetsökningarna blivit lägre än de var under en viss period tidigare. Och samtidigt hade inte löneökningstakten i Europa återhämtat sig efter finanskrisen. Men trots nedväxlingen har vi haft reallöneökningar.

Konjunkturinstitutet pekade nyligen på att högre löneökningar än tidigare skulle vara förenligt med inflationsmålet på 2,0 procent. Samtidigt påpekar man att arbetslösheten skulle kunna hållas nere med hjälp av lägre lägstalöner. För Unionens del är det dock inget alternativ.

Läs mer: Högre löneökningar krävs för att klara inflationsmål

– Vi utgår från inflationsmålet, men det är inte vårt jobb att lösa Riksbankens uppgift. Och vi köper inte idén om lägre lägstalöner. Då ska man dock veta att lägstalöner i Unionen inte är särskilt höga, säger Martin Wästfelt.

Sifferlösa avtal

Innebär kollektivavtal som saknar centralt bestämda nivåer för löneökningar. Lönebildningen sker istället lokalt på företaget eller individuellt.

Det första sifferlösa avtalet tecknades 1992 mellan Almega och Ledarna.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtalsrörelse

Så tycker medlemmarna om avtalet: ”Fortfarande lågt”

Bra förhandlat, men arbetstidsförkortningen är för liten. Så säger medlemmar som Kollega pratat med om det nya märket på svensk arbetsmarknad.
Noa Söderberg, Johanna Rovira Publicerad 1 april 2025, kl 11:41
Enligt facken innehåller avtalen även avsättningar för arbetstidsförkortning och delpension samt en lösning för övertidskompensation för deltidsanställda.
Parterna inom industrin är nu överens om ett nytt tvåårigt avtal – med löneökningar på 6,4 procent. Bra förhandlat, men arbetstidsförkortningen är för liten. Det anser medlemmar som Kollega pratat med om det nya märket på svensk arbetsmarknad. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

Tidigt på tisdagsmorgonen kom beskedet: märket på svensk arbetsmarknad ger 6,4 procents löneökningar på två år. Dessutom införs system för arbetstidsförkortning i hela industrin. Unionens ambition är att den ordningen ska spridas till fackets alla kollektivavtal.

Så vad tycker medlemmarna? Alexandra Koch är IT-konsult och arbetsplatsombud på Unicus i Malmö. Hon säger att löneökningarna inte matchar de ökade kostnaderna i vardagen.

Alexandra Koch
Alexandra Koch Foto: Privat

– Det är synd att vi inte fick igenom våra anspråk. Jag tycker att det fortfarande är lite lågt. Min hyra är redan satt i år, den kommer gå upp 4,9 procent och det är min största utgift.

Hon hoppas att systemen för arbetstidsförkortning blir en del av avtalen även utanför industrin.

– Jag känner inte att det finns någon skillnad mellan en tjänsteman på ett industriföretag och en tjänsteman på ett IT-företag, i vilket jobb som är svårare. Jag tycker personligen att alla ska ha kortare arbetstid.

Hur mycket arbetstid vore rimligt?

– På lång sikt tycker jag man ska jobba mot 6 timmars arbetsdag. Sen tycker jag att alla steg mot det är bra.

Rikard Densloe är IT-tekniker på Aros electronics i Göteborg. Han har engagerat sig i frågan om arbetstidsförkortning och bland annat skrivit en debattartikel i ämnet hos Kollega. Han tycker att det behövs en ”större push” än det som fack och arbetsgivare nu presenterar.

Rikard Densloe
Rikard Densloe Foto: Privat

Det är ett bra första steg. Men med tanke på att vi har haft fem dagars arbetsvecka sedan 70-talet, innan vi ens jobbade med datorer, så kommer det krävas mycket mer.

Han menar att den produktivitetsutvecklingen som skett sedan dess, som nu också påverkas av nya AI-verktyg, gör att alla i Sverige borde kunna jobba fyra dagar i veckan.

Däremot är han nöjd med förhandlingarna om löneökning.

– Med tanke på att erbjudandet först var 7,7 procent på tre år så var det bra förhandlat, säger han och fortsätter:

– Det är ytterligare en ökning, och om två år ytterligare en liten ökning, och så går det runt och runt. Det känns inte som att det är någon större förändring direkt.

”Nivån landade okej”

Martin Nyman, Holmen Iggesund.
Martin Nyman.

Martin Nyman, klubbordförande på Holmen, Iggesund, samt vice ordförande i Unionen Gävleborg  har suttit med i branschdelegationen Industri Industriarbetsgivarna (Gruvor, Massa- & Papper, Sågverk, Stål- och Metall et cetera). Han är på det hela taget nöjd med utfallet.  

–   Jag tycker att nivån landade okej.  Det är klart att man alltid hoppas på högre, men jag tror inte vi hade kunnat gå längre. Strejk är absolut sista utvägen, men vi har en tradition av att reda ut saker även om det är knöligt. 

– Vi har stått långt ifrån arbetsgivarna när det gäller nivån och våra krav på arbetstidsförkortning har gjort förhandlingarna extra utmanande. Att vi fick ett genombrott vad gäller arbetstidsförkortning är viktigt, eftersom det är otroligt uppskattat och efterfrågat av våra medlemmar. 

Hur arbetstidsförkortningen kommer att se ut varierar mellan olika avtalsområden, påpekar Martin Nyman. På hans eget avtalsområde tillämpas så kallat arbetstidskonto (ATK) treval: 

– Vi kan välja mellan ledig tid, mer pension eller pengar, beroende på vilken fas i livet man befinner sig. Själv kommer jag att välja pension.