Generellt sett är det betydligt vanligare med kollektivavtal i norra Sverige. Skillnaderna är stora. Mellan Norrbotten, där det är vanligast, och Stockholm där det är minst vanligt skiljer det cirka 30 procentenheter.

Ännu tydligare blir det när det gäller IT- och telekombranschen. På IT- och telekomföretag där det finns medlemmar i Unionen ligger skillnaden mellan Norrbotten och Stockholm på nästan 50 procentenheter.

Att en större andel IT-företag i Norrland än landet i övrigt har kollektivavtal förvånar inte Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet.

– Det ligger i linje med det vi vet sedan tidigare. Det beror på de fackliga traditionerna. Det går långt tillbaka till den tid när Norrland industrialiserades. Det blev en annan tradition här som också slår igenom i nya branscher som IT. Många av de här företagen är ganska unga. Det kan mycket väl vara så att de som startat företagen har en bakgrund i familjer där det anses vara vettigt att vara med i facket.

Av en rapport som Arbetsmarknadsekonomiska rådet publicerade i vintras framgår ett antal anledningar till att företag väljer att ha kollektivavtal.

– Den visade att många företag skaffar avtal för att det är bra för deras anseende och rykte. I en omgivning där det allmänt anses att man ska ha avtal blir det ju ännu viktigare för anseendet. Det här är en region med starka fack. Då ligger det nära till hands att teckna avtal, säger Anders Kjellberg.

Ett IT-företag som har avtal är Bnearit i Luleå. Företaget har 35 anställda och skaffade avtal för 16 år sedan.

– Det gjorde vi av två skäl: vi ville förenkla och minska administrationen, och vi ville vara ett schyst företag både mot kunder och arbetstagare, berättar marknadschefen Anders Hermanson som däremot inte känner igen sig i pratet om ”det röda arvet”.

– Nej, inte alls. Det stämmer att bland de lite äldre som är födda på 1970-talet och tidigare så är det vanligt att vara med i facket, men bland de yngre är man inte alls med på samma sätt.

Kollektivavtalet må ha gjort många saker enklare, men har också fört med sig en nackdel.

– I konkurrens om ny personal kan vi känna oss förfördelade. Folk kan komma och säga att andra företag har mycket bättre förmåner för att de inte vet att kollektivavtalet innehåller saker som tjänstepension och föräldralön. Det gör att vi får ägna en del tid åt att förklara varför avtalet är bra, säger Anders Hermanson.

Ett annat företag med avtal är Agio System och Kompetens med 75 anställda. Företaget har haft avtal sedan starten 2003. Det var ett självklart val, säger vd:n Richard Jonsson, enligt vilken det i grunden handlar om att företaget vill vara en bra arbetsgivare.

– Det är jättemånga frågor som redan är reglerade i avtalet, vilket gör att man inte behöver tänka på dem som företagare. Här finns lösningar på frågor man ställs inför. Det handlar om sådant som pensioner, lönerevisioner och restidsersättningar. Det ger oss en trygghet att falla tillbaka på.

Enligt Richard Jonsson har dock kollektivavtalet aldrig varit till hjälp vid en upphandling eftersom några krav på avtal aldrig ställts. En nackdel har han upplevt med avtalet. När äldre personal rekryteras kan de omfattas av en förmånsbestämd pensionslösning.

– Det har hänt att pensionskostnaderna har stuckit iväg för mycket och vi därför tvingats avstå från att anställa. Men jag ändå aldrig ångrat att vi har kollektivavtal. Jag tycker att det känns rättvist åt alla håll och kanter.