Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Vinnare och förlorare

Varför gnälla? Den nyvalda regeringen ska väl genomföra sin politik? Att alliansens planer för a-kassan var kända före valet hindrar inte att de fackliga organisationerna står fast vid sin kritik. Fram till riksdagsbeslutet 20 december finns chans att påverka.
Publicerad
Inte heller det datumet är en stoppskylt. Protesterna kan komma att fortsätta vad än arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin tror.
Ministern har ett mantra. Han säger att poängen är hundra procent av en arbetsinkomst, inte 80, 70 och 65 procents arbetslöshetsersättning. Men så länge näringslivet utvecklas kommer företag att avvecklas eller minska på personalen. Människor kommer att mista sina jobb och behöver då trygghet i omställningen.
De fackliga ledarna har trovärdigt visat att regeringens "arbetslöshetsförsäkring för arbete" inte kommer att få de positiva effekter på sysselsättningen som avses.
A-kassan blir för det första inte mer försäkringsmässig av att den ska betalas två gånger: först av arbetsgivarna och de försäkrade själva, sen av försäkringstagarna (medlemmarna) en gång till via den förhöjda finansieringsavgiften. Det är en extra skatt på tio miljarder för att statskassan ska kunna dela ut några hundralappar i månaden i ett jobbavdrag. Nettot för en lågavlönad sifare är cirka 200 kronor plus.
För det andra försvagas karaktären av omställningsförsäkring när förmånerna minskar och det blir svårare att ta sig in i försäkringen. Fler stängs ute än bjuds in i värmen på grund av hårdare arbetsvillkor. Kan man bita sig kvar på ett jobb där man egentligen vantrivs är det nog säkrast att stanna, blir logiken.
Det mest intressanta i regeringens politik för fler i arbete är matchningen av arbetssökande och lediga jobb. Här borde alla krafter sättas in! Det råder redan brist på systemutvecklare, säljare och bilmekaniker. Tyvärr är matchningen det sköraste benet i alliansens politik. Det är lättare att jaga förmodade fuskare än att underlätta för arbetsgivare att anställa. Nystartsjobb och sänkta arbetsgivaravgifter har prövats tidigare i olika skepnader. Då som nu anställer företag folk som de faktiskt behöver, inte som de får till rabatterat pris.
Verkligheten för många arbetslösa är att de dränker företagens personalavdelningar i ansökningar som ingen orkar läsa. Det vore bättre att företagen fick in färre och mer träffsäkra ansökningar. Alltså matchning av rätt kompetens för rätt jobb. Prioritera den uppgiften!
Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin är en hederlig politiker. Därför medger han att förlorarna på a-kasseförslaget är de som befinner sig i utanförskapet (DN 18/11). Förlorarna utgör mellan en och en och en halv miljon människor - enligt alliansens egen definition av utanförskapet. Deltidsarbetande kvinnor är också förlorare. TCO kommer därför att anmäla regeringen till EU-kommissionen för indirekt diskriminering.
Tillhör du förlorarna? I så fall vill du säkert veta vad regeringens jobb- och utvecklingsgaranti kan göra för dig, om du blir utförsäkrad. Garantin införs dock inte förrän 1 juli 2007 och Littorin vet i dag inte vad den ska erbjuda. Det ska utredas! Vågar vi tro på något bättre än den hårt kritiserade s-märkta agan (aktivitetsgarantin)? Och hur blir det med fortbildningen i arbetslivet - avgörande för att jobbmatchningen ska lyckas?
BJÖRN ÖIJER

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.