Den meriten saknade hon. I det andra fallet skulle hon arbeta i en miljö där det fanns katter. Hon var dess värre kattallergiker. Den tredje arbetsgivaren önskade anställda en man. Men kvinnan var ju kvinna.
Hon sökte därför inte något av de anvisade jobben. Arbetsförmedlingen såg då till att a-kassan drog in hennes ersättning, enligt hennes egen insändare i detta nummer av Lön&jobb.
Detta är ett av många vittnesmål om hur okänsligt arbetssökande, men även sjukskrivna, behandlas av myndigheter nuförtiden. En kultur av misstänksamhet har tryckts på handläggarna, främst från politiskt håll.
Ungefär samtidigt som insändaren landade i redaktionens postlåda offentliggjorde försäkringskassan två rapporter om hur myndigheten agerat vid avstängningar av sjukersättning. De drabbade personerna har i allmänhet känt sig kränkta av behandlingen. Försäkringskassans handläggare har i de flesta fall varken sökt personlig kontakt med dem eller tagit sig tid att förklara beslutet.
De som drabbas är sjukskrivna av läkare, men dessa intyg underkänns av försäkringskassans handläggare. De drabbade ska ut och jobba trots sina sjukdomar och läkarnas bedömningar är inget värda.
Särskilt allvarligt är försäkringskassans agerande när personen har fast anställning och arbetsgivaren inte kan erbjuda ett arbete som passar mot sjukdomen, enligt kassans krav. Då förekommer det att myndigheten kräver att den anställde säger upp sig för att kunna ta arbete på annat ställe. HTF har påpekat att myndigheten sätter sig över anställningsskyddet i dessa fall.
Vad exemplen ovan visar är att en obehaglig attityd sprids i myndighetsvärlden. Signalen är att ingen egentligen inte ska ta emot ersättningar från trygghetssystemen med gott samvete. De som har makt slutar lyssna till individer, utan misstänkliggör dem istället.
Men i verkligheten är de flesta människor utrustade med en helt annan karaktär. Efter över 20 år som arbetsmarknadsjournalist har jag otaliga exempel på hur viktigt ett arbete är för individen och hur angelägna arbetslösa är att skaffa nytt arbete.
Ett minne som etsat sig fast är när Goodyear lade ner sin däckstillverkning i Norrköping på tidigt 1980-tal. Då mötte jag som alldeles färsk reporter äldre tjänstemän som med tårar i ögonen berättade om hur de skulle förlora sina jobb och hur deras unika yrkeskunskaper i gummiblandning inte längre ansågs vara något värda. Fast enheten gav vinst till ägarna skulle tillverkningen flyttas utomlands.
Mellan denna händelse och mitt möte med en arbetslös HTF-medlem ute på Härjarö i Uppland för ett par veckor sedan går en över 20-årig rak linje. Den kvinna som jag då mötte berättade också om hur självkänslan kördes i botten när hon som arbetslös såg andra, nyanställda gå till hennes gamla arbetsplats. Hon berättade om dagar då hon satt hemma i soffan och tårarna rann nerför kinderna.
På arbetsmarknaden pågår nu en kamp om vilken människosyn som ska råda. På ena sidan står de som hävdar att individen själv är skyldig till sin arbetslöshet och arbetsoförmåga. Höjda avgifter till a-kassan och hårda påtryckningar mot dem som arbetar i branscher med hög arbetslöshet eller är sjukskrivna ska pressa dem att ta jobb.
På den andra sidan står de som tror människor om gott och som ser trygghetsnäten som ett system som stödjer människor under en svår period i livet (det är ju inte den enskilde som avgör om en arbetsgivare ska anställa honom). Detta synsätt utgår från hur viktigt arbetet är för självkänslan och den personliga utvecklingen.
Det är ur det här perspektivet man ska se HTF:s och andra fackförbunds protester mot de förändringar som genomförs i trygghetssystemen och HTF initiativ till en gemensam facklig opinionsbildning mot försäkringskassornas förändrade tolkningar av sjukskrivningar.