Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Vem räknas som fattig?

Får någon som har råd med ett bloss och en varm jacka kalla sig fattig? EU har satt mått på fattigdomen: 116 miljoner personer eller nästan var fjärde EU-medborgare levde 2010 i risk för fattigdom.
Eva Karlsson Publicerad 25 januari 2013, kl 10:39

EU har som mål att till år 2020 minska den stora gruppen som riskerar fattigdom eller social utestängning med minst 20 miljoner invånare, rapporterar Statistiska Centralbyrån.

För att mäta fattigdom använder EU tre kriterier: Risk för fattig­dom, allvarlig materiell fattig­dom samt låg arbets­intensitet.

Låg arbetsintensitet tar fasta på vilka som hör till hushåll där de som är i arbetsför ålder har arbetat mindre än 20 procent av möjlig arbetstid.

Räkningen gjordes 2010 och då hade irländarna det överlägset sämst, mycket beroende på att Irland var ett av de länder där finanskrisen slog hårt mot sysselsättningen. När det gäller de andra två kriterierna låg landet däremot nära EU-genomsnittet.

Cypern hade högst sysselsättning, följt av Luxemburg, Island, Sverige, Tjeckien och Rumänien.

Risk för fattigdom definieras som att leva på en dispo­nibel in­komst som under­stiger 60 pro­cent av median­inkomsten i landet. Här ingår alla typer av in­komster, även bidrag. Individen jämförs med andra i sitt land och det behöver nödvändigtvis inte innebära att han eller hon har låg levnadsstandard.

I Bulgarien och Rumänien var risken som störst för att drabbas av fattigdom eller social utestängning. Som minst var den i Tjeckien, Sverige och Holland. I Sverige var drygt var sjunde person utsatt.  

Allvarlig materiell fattig­dom mäts genom att under­söka om personer kan betala oförut­sedda ut­gifter, har råd med en veckas semester per år och en mål­tid med kött, kyckling eller fisk var­annan dag, har till­räcklig upp­värm­ning av bostaden, har kapital­varor som tvätt­maskin, färg-tv, telefon eller bil samt kan betala skulder. Allvarlig materiell fattig­dom definieras som oför­mågan att kunna betala för minst fyra av posterna.  

Andelen personer i allvarlig materiell fattigdom var som lägst i Luxemburg, Sverige, Island, Norge, Holland, Danmark och Finland och som högst i Bulgarien, Rumänien, Lettland, Ungern och Litauen.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.