Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Var femte får ingen övertidsersättning

Publicerad

Sedan 1995 går det att avtala bort övertidsersättningen. I gengäld erbjuds ofta en extra semestervecka och en liten lönehöjning.

Enligt Paul Ellemark på SIF:s förhandlingsavdelning har andelen ökat under slutet av 90-talet.
–Det förekommer framförallt i nya branscher och bland unga och välutbildade. Ofta får man skriva på redan vid anställningen.
Att man förhandlat bort rätten till övertidsersättning innebär inte att man måste ställa upp och jobba när helst arbetsgivaren kräver det.
–Arbetsmiljölagen säger att man inte får organisera arbetet så att ohälsa uppstår och enligt ett EG-direktiv får man inte arbeta mer än 48 timmar i veckan. Det går inte att förhandla bort, säger SIF:s arbetstidsexpert Lennart Sjösten.
I praktiken bryts det därför sannolikt både mot arbetsmiljölagen och EG-direktivet på många arbetsplatser i landet, något som dock kan vara svårt att visa.
Sjösten påpekar att det är de anställda som själva måste sätta gränser. Den som märker att han förlorar på avtalet har alltid möjlighet att säga upp det. Sannolikt är det dock något som många drar sig för.
–Grupptrycket gör att man blir väldigt utsatt, säger Lennart Sjösten.
Den som är missnöjd med ett lokalt avtal där övertidsersättningen är borttagen får försöka förmå klubben att säga upp avtalet.
Hur mycket övertid en person får arbeta är inte alldeles solklart.
Arbetstidslagen säger 200 timmar per år, men det centrala avtal som SIF tecknat tillåter 150 timmar per år. Den som tar ut ersättning i ledig tid kan dock jobba över i ytterligare 75 timmar. Finns det synnerliga skäl kan den anställde få arbeta över 150 timmar till, eller sammanräknat 375 timmar per år.
Förhandlar man bort sin övertid sätts både arbetstidslagen och det centrala avtalet ur spel.

NIKLAS HALLSTEDT © siftidningen 2000

Uppemot 20 procent AV SIF:s medlemmar

har avtal som gör att de inte får övertidsersättning. Mer än var tionde har, visar en studie, känt sig tvingade att skriva på. 36 procent av dem som saknar övertidsersättning arbetar över mer än 150 timmar per år.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.