Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

TRR:s vice ordförande hade ingen aning om den usla ekonomin

I fredags beslutade TRR Trygghetsrådet om kraftigt försämrade ersättningar till uppsagda tjänstemän.<br />- Vi hade inget val, säger TRR:s vice ordförande, Sifs förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt, enligt vilken uppgiften om den ekonomiska krisen kom som en fullständig överraskning. <br />
Publicerad
Redan i slutet av 2003 sa Lars-Bonny Ramstedt att företagens avgift till TRR borde höjas. Men arbetsgivarna har hela tiden sagt "blånej".
Facket drev inte heller kravet på höjda avgifter i samband med 2004 års lönerörelse.
- Vid den tidpunkten var det inte klart att ekonomin var så under isen. Att budgeten var ansträngd visste vi, men inte att läget var så akut. Vi tyckte att vi hade en verksamhet som rullade runt, säger Lars-Bonny Ramstedt.
- Det hade aldrig föresvävat mig att hela verksamheten stod och vägde.
Enligt honom var det först i höstas som han fick klart för sig hur illa det stod till. Av TRR:s intäkter på cirka 750 miljoner kronor 2004, gick 715 miljoner till avgångsersättningen, AGE. Det betyder att pengarna inte räcker till den övriga verksamheten, stöd för uppsagda att få ny sysselsättning. Bakom de höga AGE-kostnaderna ligger, säger Lars-Bonny Ramstedt, "en galopperande utveckling av att äldre tjänstemän sägs upp".
Om pengarna fortsatte att rinna ut i samma takt skulle man tvingas lägga ner, enligt Lars-Bonny Ramstedt. Beslutet att skära i AGE:n var därför givet.
- Vi måste bibehålla den viktigaste trygghetsverksamheten, att hjälpa medlemmar att hitta nya jobb.
Nästa chans att få arbetsgivarna att gå med på en avgiftshöjning är avtalsrörelsen 2007, enligt Lars-Bonny Ramstedt. Men det är inte givet att frågan kommer upp då heller.
- Visar det sig att det här får negativa konsekvenser kommer den självklart upp. Men blir konsekvensen att allt färre som är över 50 eller 55 år sägs upp blir det kanske inte den här typen av problem.
Lars-Bonny Ramstedt tror att försämringen kan medföra att färre äldre tjänstemän kommer att sägas upp. Med de gamla reglerna var det lättare för de lokala Sifklubbarna att gå med på avtalsturlistor.

NIKLAS HALLSTEDT

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.