I dag är det ett enormt tryck på arbetsminnet. Samhället förändras hela tiden och blir mer komplext, vi har många olika fönster uppe på vår dator, vi sms:ar och mejlar, vi ser på mer komplicerade tv-program där vi måste följa med i flera parallellhandlingar, många av oss sitter i kontorslandskap där vi ofta blir störda, vi översköljs av mängder med information. Samtidigt har vi i grunden likadan hjärna som stenåldersmänniskorna hade för tiotusentals år sedan. Hur går den ekvationen ihop?

Om detta har Torkel Klingberg skrivit boken "Den översvämmade hjärnan". Torkel är professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet och vet en hel del om hur hjärnan fungerar, men inte allt. Det vet ingen.
- Jag har två budskap. Dels att vi måste vara medvetna om hjärnans begränsade kapacitet och att vi ska använda den på bästa sätt. Fyll inte den med distraktioner, sms:a inte när du har ett möte, omforma den närmaste miljön så att du får lagom information. Det andra budskapet är att kraven samtidigt tränar upp vår hjärna. Därför ska vi bejaka vår lust till stimulans och utmaningar, säger Torkel Klingberg.

Hans forskning gäller arbetsminnet, alltså det som gör att du kan hålla flera saker i huvudet samtidigt, till exempel om du spelar ett strategispel och måste tänka flera steg framåt, eller hålla kvar en instruktion du fått. Långtidsminnet håller reda på vad du lärt dig tidigare. För arbetsminnet verkar en magisk siffra vara sju. Där går ofta gränsen för vad vi kan hålla i huvudet. Sju siffror i ett telefonnummer som upprepas för oss (inte det nummer vi lärde oss för länge sedan - det finns i långtidsminnet).

Det är arbetsminnet som störs när du blir distraherad av ett telefonsamtal vid skrivbordet bredvid. Den som har ett bra arbetsminne klarar bättre av att bli distraherad. De med dåligt arbetsminne, till exempel de som har koncentrationssvårigheter och fått diagnosen ADHD, har det svårare att hitta tillbaks till det de gjorde innan de blev störda.
Så den som har bra arbetsminne passar bättre i kontorslandskap, undrar jag?
- Ja, rent teoretiskt är det så. De som har bra arbetsminne kan lättare komma ihåg vad de skulle göra, om de blir störda av någon som går genom rummet.
- Men hur man upplever situationen känslomässigt är en annan sak, säger Torkel Klingberg.

Arbetsminnet är heller inget som är konstant. En småbarnsförälders störda nattsömn försämrar det radikalt till exempel. Och åt andra hållet - träning förbättrar det. Torkel Klingbergs egen forskning visar att arbetsminnet kan förbättras ungefär 15 procent av träning och i och med det förbättras också problemlösningsförmågan med 8 procent.
Det var under ett försök under en begränsad försöksperiod, och då kan man ju undra: finns det någon gräns för hur mycket arbetsminnet kan tränas upp?
- Nej, ingen vet var gränsen går, men det man vet är att om man tränar hjärnan genom att göra svåra saker, så fortsätter man sedan att göra fler svåra saker och tränar hjärnan ännu mer, och då vidmakthålls förbättringen. Åtminstone visar forskning på barn det. Att hjärnan är formbar är ett tveeggat svärd - både aktivitet och passivitet har effekt på hjärnan.

Schack, dans, sudoko, en hel del dataspel är några saker som förmodligen tränar arbetsminnet, men träningen måste utföras med tillräcklig intensitet, tillräckligt ofta. Det räcker till exempel inte med att spela ett parti schack i veckan, och tro att det ger någon förändring på hjärnan. Däremot kan ett parti per dag ge effekt. Eller ett dagligt spelande på datorn, något som tonårsföräldrar inte alltid tycker är önskvärt. Dags att tänka om?
Ja, åtminstone om man ska se till utvecklandet av koncentration och arbetsminne, och om man väljer rätt spel, tycker Torkel Klingberg och efterlyser kognitiva innehållsförteckningar på spelen (och varför inte på tv-programmen med?). Att den fysiska motionen kan bli lidande är en aspekt han inte lägger sig i.
- Dataspelandet har nog börjat påverka våra hjärnor, tror han.
- Men om man behöver dataspelandet beror på vad man är i för miljö. Jag, med min jobbsituation där jag utsätter mig för problemlösning, simultankrav, sortering av information, behöver snarare skydda mitt arbetsminne och fylla det med det som är mest relevant för stunden.
För det kan ju faktiskt bli för mycket.
- Det handlar om balans. Många upplever det som att de har symptom som liknar ADHD, men de kanske har normal kapacitet, men får för stora krav. Man kan töja lite på arbetsminnet, men inte hur mycket som helst, konstaterar han.

Men det kanske bara är att träna lite till? Lite mer mental hjärngympa, och dessutom skulle vi kunna ta samma medicin som okoncentrerade barn som diagnostiserats med ADHD tar, och öka vårt arbetsminne och koncentrationsförmåga. Vilken arbetsgivare vill inte det?

Får vi mentala friskvårdstimmar på jobbet i framtiden? Och kommer arbetsgivaren att kräva att vi tar vårt morgonpiller?
- Jag säger inte att det är önskvärt, men det är ett möjligt framtidsscenario. Att det blir ökad press som gör att fler ägnar sig åt mental fitness och tar farmaka. Att det inte är tillåtet att vara trött, ledsen, ha dåligt arbetsminne, säger Torkel Klingberg.

Själv vill han gärna ha många mentala friskvårdstimmar, men medicinering är han mer tveksam till. Det påverkar hela kroppen, och vad händer exempelvis med vår kreativitet? Går det lika lätt att bli förälskad om man tar medicin som påverkar hjärnan?
Så hjärnträna - javisst. Och det allra bästa är när kraven precis motsvarar kapaciteten, då kan man komma in i det som ibland kallas flow - att man är helt koncentrerad och absorberad i det arbete man utför. Själv dansade jag afrikansk dans häromdagen, det var en mängd nya steg att hålla i huvudet, arbetsminnet, samtidigt som kroppen fick motion. Månne detta är den perfekta träningen för både kropp och hjärna?
Torkel Klingberg stöder detta med forskningsresultat från The Einstein Aging Study, där dans, läsning, schack, musicerande visade sig vara bra för hjärnan och minskade risken för demens hos äldre. Och även om inte alla riskerar att bli dementa, så minskar vårt arbetsminne stadigt från 25-årsåldern. Det är ett faktum. Så det är bara att dansa på. Eller börja med strategispel på datorn. Om du inte har ett jobb som ger dig tillräckligt med mentala utmaningar förstås...

(Lön & Jobb 5-2007)