kollega.se logotyp
Sök
Arkiv

Tjänstemän vill ha flexiblare arbetstider

Publicerad

Tjänstemän vill ha flexiblare arbetstider

Många anställda vill ha individuellt anpassade arbetstider. Samtidigt inser de flesta att fria arbetstider ofta medför mer arbete.

Det är två slutsatser i en TCO-studie där anställda i nio olika yrken, däribland skadereglerare, kontorschefer, säljare och kabinpersonal, har fått besvara frågor om sina arbetstider och arbetssituation.
Eftersom studien är tänkt att ligga till grund för en större undersökning omfattar den bara 45 personer och ger knappast någon heltäckande bild av förhållandena. Några tendenser går dock att utläsa.
En är att många vill kunna anpassa arbetstiderna till livssituationen. Småbarnsföräldrar eftersträvar flexibla lösningar och möjlighet att vara hemma så mycket som möjligt, medan ungdomar och äldre anställda med vuxna barn ofta vill jobba mer än i dag.
Men det är inte bara ålder och familjesituation som har betydelse för synen på övertidsarbete. Även mellan branscherna skiljer det mycket. I attraktiva yrken med utbytbara medarbetare, till exempel kabinpersonal, accepterar man i högre grad arbetsgivarens önskemål om övertidsarbete.
En annan tendens är att ju mer inflytande man får över arbetstiden, desto mer arbetar man. Den extra arbetstiden upplevs dock inte lika negativt som i de grupper där övertiden är beordrad.
Det verkar finnas en stor medvetenhet om sambandet mellan fria arbetstider och en större arbetsinsats. De som vill ha fria arbetstider är ofta beredda att jobba mer än 40 timmar i veckan. På motsvarande sätt är de som eftersträvar reglerade arbetstider mest negativa till övertidsarbete.
Att kraven på de anställda har ökat under det senaste decenniet är en genomgående uppfattning. "Förr i tiden kunde man alltid lägga i en överväxel när man behövde. Nu kör man konstant på överväxeln", som en anställd uttrycker det. En av undersökningens slutsatser är också att problemet i dagens arbetsliv inte är övertidsarbetet utan den generella tempoökningen och effektivitetsjakten.

NIKLAS HALLSTEDT © siftidningen 1999

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.

Läs även