Tillfälliga anställningar
gör rehabilitering svårare

Att allt fler har tillfälliga anställningar är en viktig orsak till varför arbetsrehabilitering så sällan fungerar. Det säger Staffan Marklund, professor i sociologi i Umeå.

Ett flertal undersökningar under senare år visar att rehabilitering inom arbetslivet sällan fungerar som det är tänkt.
Målen har varit stora - att minska sjukskrivningstiden och att undvika onödig förtidspensionering.
- Visst fungerar en del rehabilitering, men utfallet är inte alls så positivt som man skulle önska sig, säger Marklund.
Visserligen har antalet förtidspensionerade minskat kraftigt de senaste åren, men det beror inte på att man har lyckats få sjuka att bli friska. Utan på att kraven från försäkringskassorna har skärpts, menar Marklund.
En orsak till att rehabilitering sällan fungerar är den höga arbetslösheten. En annan är att allt fler har tillfälliga eller osäkra anställningsförhållanden.
- En engagerad arbetsgivare är oerhört viktigt för att rehabilitering ska fungera, säger Marklund.
- Vi ser att allt fler personer saknar ett stabilt anställningsförhållande. Under sådana omständigheter är det betydligt svårare att komma tillbaka till arbetet. Det här är egentligen ett problem för hela den svenska modellen. Den bygger på att man har en fast arbetsgivare. Det är mycket som kommer att påverkas av de förändringar vi ser just nu.
För att få rehabilitering att fungera bättre har Marklund två konkreta förslag. Han menar dels att man ska prioritera hårdare och helt enkelt ge bättre rehabilitering till ett mindre antal.
- Den bästa åtgärden är utbildning. Antingen vidareutbildning inom samma yrke, eller omskolning till ett helt annat.
I linje med detta anser Marklund att försäkringskassorna, som handlägger dessa ärenden, i större utsträckning bör samarbeta med utbildningsväsendet.
- Dessutom behöver man nog bevilja fler förtidspensioner igen. I en del fall är det den bästa och rimligaste åtgärden, säger han.

MAGNUS A JACOBSSON © SIF-tidningen 1998