Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

TCO upprörs över regeringens uteblivna kompetenssatsning

Trots den borgerliga alliansens tidigare löften om att satsa på kompetensutveckling är den inte alls prioriterad i budgeten, konstaterar TCO besviket.<br />
Publicerad
- Med tanke på den stora vikt alliansen la på kompetensutveckling och kompetenskonton i retoriken innan valet är det märkligt att det inte finns en enda krona i budgeten till att bygga ett sådant system, säger Roger Mörtvik, TCO:s samhällspolitiske chef, efter att ha granskat budgeten.
- Det finns inte heller någon antydan om att det ska komma under mandatperioden. Det är fullständigt tyst.
TCO har länge förespråkat skattesubventionerade individuella kompetenskonton som ska öka anställdas möjlighet till utveckling och utbildning.
Under flera år avsattes också pengar till det i statsbudgeten.
Men 2004 beslutade den förra regeringen att skrota kontona varpå de hopsparade knappt sex miljarderna skulle gå till annat i stället.
Det blev hårt kritiserat av de borgerliga partierna, minns Roger Mörtvik.
- Det här är en fråga som man sedan också drivit på och lovat jobba med. Så vi hoppades naturligtvis att de skulle lyfta upp den nu. Och att idén med att bygga system för kompetensutveckling och individuellt kompetenssparande skulle förverkligas. Så det är klart vi är besvikna, säger han.
Vad gör ni nu?
- Just nu har vi allt fokus på att försöka få regeringen att tänka om när det gäller den slarviga förändringen av a-kassan så att man kommer med ett mer begåvat förslag. Men vi kommer att fortsätta driva frågan om kompetensutveckling vidare, säger Roger Mörtvik.
Enligt en nyligen presenterad Temo-undersökning kan var sjunde svensk tänka sig att satsa på att utveckla sin kompetens inom ett nytt område.
För förvärvsarbetande är ofta enda chansen att bredda sin kompetens att ta tjänstledigt.
En fjärdedel av dem som inte kan tänka sig ta tjänstledigt för att studera uppger det beror på att de inte har råd att göra det.

ANITA TÄPP






















Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.