Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Svenskar pensionssparar mest i Norden

- Om man ska pensionsspara eller inte beror bland annat på vilka krav man har för sin levnadsstandard som pensionär. <br />Det säger Sifs pensionsexpert Gunilla Dahmm.
Publicerad
Drygt sex av tio svenskar mellan 18 och 52 år har ett privat pensionssparande. Det är avsevärt fler än i grannlandet Norge, där bara 13 procent sparar privat. Även i Danmark och Finland sparar färre, 47 respektive 22 procent. Det visar en undersökning som Nordea låtit göra.
- När vi gjorde om det allmänna pensionssystemet ökade medvetenheten om pensionen och många började pensionsspara. Men jag tycker inte att man enbart med ledning av detta kan avgöra om svenskarna är mer oroliga än andra, säger Gunilla Dahmm. Det privata pensionssparandet i olika länder påverkas också av bland annat avdrags- och skatteregler.
Lika många svenskar som danskar känner oro för hur stor inkomsten kommer att bli när man blir pensionär, runt 33 procent.
- Man ska vara medveten om att inkomsten blir lägre. I allmänhet blir den totala pensionen cirka 65-70 procent av tidigare lön och går man i pension före 65 år blir det ännu lägre, säger Gunilla Dahmm.
Sifs pensionsexpert ger några råd till dig som funderar på pensionssparande:
1. Ta reda på hur hög din pension kommer att bli. Glöm inte att räkna med tjänstepensionen. Läs innehållet i det orange kuvertet och pensionsbeskeden från Collectum.
2. Fundera över i vilken ålder du vill pensionera dig, och se om pengarna kommer att räcka till den levnadsstandard du vill ha.
3. Tidigt pensionssparande kan ge en bra pension även med en låg månadspremie. Ju senare sparandet börjar, desto högre sparbelopp krävs för att få en likvärdig pension. Om du är ung, tänk efter om det är andra saker du vill eller behöver spara till först. Det kan vara dumt att binda kapital om du till exempel går i hustankar.

LINDA SVENSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.