Holger Leipe har jobbat åt Röda Korset i 36 år. Vid det här laget har han sett en mängd krigshärdar och konflikt­områden med egna ögon.

– Ibland säger folk far åt helvete. Då säger jag, att jag redan har varit där.

Någon enskild händelse som skakat om honom extra mycket har han svårt att peka ut. Det finns många att välja på.

Det var rena vilda västern!

En av dem var Somalia 1991. Det var inbördeskrig och Holger Leipe åkte dit och byggde upp en bas med sjukhus och hjälpmöjligheter. En dag skulle arbetet utvärderas, men när folket från Genève landade var det första som hände att de överfölls och rånades på allt av värde. Och detta av basens egna säkerhetsvakter.

– Alla var skärrade, folk fruktade för sina liv, det var rena vilda västern. En del ville bara hoppa på planet och sticka direkt.

Holger Leipe såg till att få dit dem som verkligen bestämmer, områdets tre klanledare. De kom och blev upprörda när de hörde vad som hänt i ett område där de trodde sig ha full kontroll. Det slutade med att de bestulna fick tillbaks varenda dollar.

– En vecka senare kom några äldre damer och bad oss om hjälp, deras söner hade fängslats som straff för rånet. Vi tog filtar, tvål, tandborstar och tandkräm och åkte till den högste klanchefen. Han satt med öppen mun och förstod inte varför vi ville hjälpa dem som hade rånat oss. Men efter detta steg respekten för oss, ryktet spreds i hela nordöstra Somalia.

Den som tjänar mest betalar.

För tillfället arbetar Holger Leipe med att se över säkerheten för Röda Korset-anställda på olika platser runt om i världen. Sin bas har han i den kenyanska huvudstaden Nairobi. Här finns två stora faror: trafiken och kriminaliteten. Krockar med plåtskador som följd sker hela tiden i en kaotisk stad där de flesta satsar på att komma först för att inte tvingas vänta.

– När det sker en olycka är ofta många bilar inblandade. Hälften av dem är oförsäkrade. Då brukar man lösa det så att det är den som tjänar mest som får betala. Det spelar ingen roll om det är någon som kör rätt in i dig med full fart, det är du som brukar få betala, säger Holger Leipe.

I Nairobi är därför taktiken att alltid släppa fram den andra trafiken först. Att man förlorar tid är ett mindre problem. Och är det möten och tider som ska passas använder man sig av lokalanställda chaufförer. De kan trafiken och kan argumentera på traktens språk om man råkar ut för en olycka eller blir stoppad i en poliskontroll.

– Jag vet att jag inte kan påverka hotbilden, därför måste jag fundera på hur jag minimerar min sårbarhet. Som till exempel när jag ska åka till flygplatsen. Den närmaste vägen går genom Nairobis största slum­område. Där är hotbilden mot mig som vit enormt hög. Därför tar jag alltid en timme extra på mig och väljer en säkrare väg.

Skulle rädslan försvinna skulle jag gå i pension.

Även risken att utsättas för brott går att minska. Röda Korsets utsända bor inte i villor, utan i lägenheter i samma bostadshus. Där finns det ett säkerhetsbolag som sköter kontrollen. Lägenheterna ligger på andra till femte våningen, vilket gör det svårare för tjuvar att klättra in samtidigt som brandkårens stegar når upp. I varje lägenhet finns också en panikknapp kopplad direkt till vaktbolaget.

Men hur man beter sig är också viktigt.
– Livet är inrutat. Ibland träffas vi och tar en öl på kvällen – vi har ett litet ställe dit vi åker taxi. Däremot skulle vi aldrig gå på nattklubb. Vi har ingenting där att göra. Där hänger prostituerade, människor som vi ska hjälpa, det skulle vara moraliskt fel att gå dit.

– Hur vi uppträder är A och O. Vi är hela tiden ett slags ambassadörer för Röda Korset. Dessutom är risken att bli utsatt för brott stor. Någon kan lägga rohypnol i din drink och råna dig, eller så kan du bli anklagad för att ha attackerat någon kvinna, säger Holger Leipe som erkänner att det händer att han är rädd.

– Skulle rädslan försvinna skulle jag nog gå i pension. Jag är militärt tränad och har lärt mig att lyssna till magkänslan. Det händer att jag känner på mig att jag inte ska gå och handla just där och då, eller att jag ska köra en annan väg hem från gymmet på andra sidan av staden. Då gör jag det även om det tar en timme extra.