I Sverige finns 54 fackförbund. De lägst avlönade medlemmarna i LO-förbunden får betala åtminstone dubbelt så mycket som de högst avlönade i SACO-förbunden. Medan Handels lågavlönade medlemmar betalar 722 kronor i månaden i fackföreningsavgift och a-kassa, betalar tjänstemännen i Unionen 439 kronor.

Bara två LO-förbund har en medlemsavgift som understiger 600 kronor i månaden. Båda finns i den offentliga sektorn. Ett enda akademikerförbund har en avgift högre än 400 kronor per månad. Inget tjänstemannaförbund betalar mer än 500 kronor per månad. Siffrorna avser förbundens maximala avgifter och inkluderar a-kassan.

Räknat i procent av inkomsten blir avgifterna skyhögt dyrare för lågavlönade jämfört med högavlönade.

En orsak till dessa skillnader är a-kasseavgiften som regeringen infört. Grafikernas medlemmar betalar 325 kronor i månaden till a-kassan. Unionens medlemmar betalar 214 kronor. De flesta akademikerförbund betalar 150 kronor i månaden. Förbunden ska själva stå för 33 procent av den utbetalda a-kasseersättningen och det slår hårt mot medlemmarna i de förbund som har hög arbetslöshet. Ju större arbetslöshet desto högre avgift.

Vi frågade Hanna Brandt González vid Unionens kansliledning hur det kan komma sig att Unionen har så låga medlemsavgifter?

- Vi har en effektiv organisation, vi är ett stort förbund och får viktiga samordningsvinster med många medlemmar. Dessutom har vi många duktiga klubbar som gör en stor del av det fackliga arbetet ute på arbetsplatserna. Det tror jag är de viktigaste faktorerna.

Unionen satsar på att bygga upp ett bra arbete via de lokalt förtroendevalda.

- Det bästa är när den fackliga  verksamheten fungerar nära medlemmarna utifrån de premisser som finns på det egna företaget.

En fungerande verksamhet ute på arbetsplatserna håller nere kostnaderna - och därmed medlemsavgifterna?

- Hela idén med facket bygger ju på att det finns ett lokalt fackligt engagemang. Vi är inne i en stor omställningsprocess för att dra nytta av samordningsvinsterna. Det är en effektiviseringsprocess där vi undersöker vad vi måste ha kvar för att kunna bibehålla de medlemserbjudanden vi ger idag, men inte behålla en massa överkapacitet. Vi vill fortsätta att ha en låg medlemsavgift, det är mycket viktigt, anser Hanna Brandt González.

- Jag tror att det finns en kulturskillnad. Tjänstemannaförbunden jobbar hårt på att folk ska klara sig själva - få hjälp till självhjälp. Medlemmarna vill inte bli omhändertagna. Det är klart att förbundet förhandlar om det behövs, men först när det kör ihop sig och inte går att lösa på annat sätt.