Stor press på fackliga företrädare

När företagen skär ned på personalen är det de fackliga företrädarnas uppgift att försöka hitta lösningar. Men det är inte alltid lätt.

- Hade jag vetat vad jag skulle utsättas för hade jag aldrig gått in i det, säger Berit Sparrman Lernefalk, vice ordförande i SIF-klubben på det kommunala bostadsbolaget Huge i Huddinge.
Huge bostäder genomförde en omorganisation 1996 som innebar att antalet tjänster minskades från 380 till 180.
- Jag har aldrig upplevt något så fruktansvärt, säger Berit Sparrman-Lernefalk.
Klubbordförande vid neddragningarna var Birgitta Lundqvist som instämmer med sin kollega.
- Det var en oerhörd psykisk press. Oron fanns där hela tiden, man vet att det man gör påverkar en människas liv. Det är jättejobbigt.
Rollen som facklig företrädare och förhandlare kan vara svår att kombinera med den som arbetskamrat. Speciellt svårt tycks det ha varit för kollegorna. Vissa är bittra och vägrar ha någon som helst kontakt med Birgitta och Berit. Men de flesta hade förståelse för vad de olika rollerna förde med sig.
- Man är både arbetskamrat, medmänniska och någon som ska göra det bästa möjliga av en jobbig situation. Vi hade mer information än våra arbetskamrater men vi kunde ju inte gå ut med den. Pressen var så stor, så snart jag bad att få tala med någon så trodde de att det var för att de stod på listan, berättar Birgitta.
Stödet från avdelningens ombudsman var bra, men det saknades ett forum där de fackliga företrädarna kunde tala om sin egen oro och ångest.
- Det hade varit skönt att ha någon att ventilera med. Man vill visa sig stark i en sådan här situation, men man är ju svag.
Både Birgitta och Berit lämnade sina uppdrag efter neddragningarna.
- Jag avgick ett år i förtid. Jag insåg inte vilket oerhört jobbigt arbete det är, jag vill inte vara med om det igen. Jag har fortfarande enormt dåligt samvete för att jag inte tycker att jag gjorde ett bra jobb. Folk var ju tvungna att gå, säger Birgitta.
Om du vetat det du vet i dag, skulle du tagit uppdraget som klubbordförande?
- … Jag hade nog försökt hålla mig undan, det tar så hårt mentalt. Men samtidigt vill man ju vara med och påverka, så jag vet inte.

LINDA SVENSSON © siftidningen 1999