- Vi tror att det är möjligt med en halv miljon nya jobb på sju till tio års sikt, säger Björn Lindgren, ekonom på Svenskt Näringsliv.
Den senaste krisen har gjort att den svenska sysselsättningsgraden har sjunkit. Vi är långt ifrån 1990 års toppsiffra, då 87 procent av de vuxna arbetade.
- De absoluta toppnivåerna på 80-talet kanske vi inte kan nå igen. Sysselsättningen var dopad med många anställningar inom offentlig sektor och vi nådde till slut skattetaket. Men vi ska sikta ditåt, säger Björn Lindgren.
Han håller med om att Sveriges och många EU-länders problem är att de stora företagen inte längre skapar jobb. De mindre företagen måste växa sig stora betydligt oftare än idag. Så vad bör förändras? Skatterna, anställningsskyddet och lönerna, hävdar Svenskt Näringsliv. Björn Lindgren lyfter särskilt fram lönerna som ett stort problem.
- Det är uppenbart att lönebildningen inte fungerar. Med RUT och ROT-avdragen skapas det nya jobb, jobb som tidigare slogs ut. Avdragen är väldigt tydliga exempel på att lönebildningen påverkar antalet jobb.
Är lönerna för höga?
- Arbetskraftskostnaden totalt sett är för hög. Dels beror det på skatten, dels är det lägstalönerna. RUT och ROT-avdragen har delvis kompenserat för detta.
Men styr man inte bara om konsumtionen med avdragen, och gynnar städning i stället för något annat?
- Det finns en sådan effekt, men om du tar städning som exempel så frigör du tid till att arbeta och utveckla dig på jobbet om du köper städning. Många kvinnor skulle tjäna på det.
Egentligen skulle Björn Lindgren vilja ha bort alla särlösningar och i stället ha en lägre skatt på alla tjänster.
- Med lägre skatter, ökad lönespridning och mer av inkomsten kvar hos hushållen skulle hushållen köpa tjänsterna. Att allt beskattas på ett likvärdigt sätt skulle ge en hel del jobb, hur mycket är svårt att svara på.
Han menar att tanken med den solidariska lönepolitiken är fel: att likadana jobb avlönas lika oavsett hur företagen går. Tanken med dagens modell är att de företag som inte kan betala lika mycket som den avtalade lägstalönen ska gå i konkurs. På så vis styr samhället över arbetskraften till andra mer lönsamma branscher.
- Den solidariska lönepolitiken fungerade aldrig. Det som har hänt är att jobb har slagits ut.
Svenskt Näringsliv vill att konfliktreglerna görs om, bland annat för att få till stånd en förändrad lönebildningsprocess. Fackens makt vid konflikter måste därför minska, anser Björn Lindgren.
- Problemet är att företagen inte kan använda sitt konfliktvapen. Du måste leverera till dina kunder och då kan du inte lockouta en massa anställda. Facken däremot kan åstadkomma stor skada med små medel. Man ska inte förbjuda strejk, men vi vill ha en proportionalitetsregel.
Svenskt Näringsliv vill att förhållandet mellan kostnaden för stridsåtgärden och kostnaden för företaget är mer proportionell. Det ska även råda en proportionalitet mellan stridsåtgärdens storlek och den förändring facket vill ha.
Mycket av det du vill se i Sverige finns i USA, och i viss mån England. Men där är arbetslösheten ungefär som i Sverige. Talar inte det emot recepten?
- I USA har man många som jobbar väldigt mycket och vissa som inte jobbar alls och BNP per capita är mycket högre.
- Man ska också komma ihåg att de har en stor invandring, och att de varje år måste skapa många nya jobb. De senaste 20 åren fram till att bostadsbubblan sprack har de levererat nya jobb så att det räcker och blir över. I Storbritannien har man också lyckats fram till krisen.
Vad är det som säger att de framgångsrika mindre företagen inte förlägger produktionen i Kina?
- Jo, så blir det nog också. Men har de huvudkontor och forskning och utveckling här så köper de in tjänster som IT, redovisning och telefoni. Även om de bara har 10 procent anställda i Sverige så skapar det jobb.
Många politiker pratar om offentlig upphandling av innovation, uppfinningar som kan sälja. Varför gör inte du det?
- Det går inte att kommendera fram framgång, och inte heller att ge en massa pengar till en viss sektor. Vi såg vad som hände med varvs- och textilindustrierna. Hur kan vi vara säkra på att till exempel green tech kommer att gå bra här? Ingen vet vad nästa exportsuccé kommer att bli. Att ta fram riktade lösningar är oftast pengar i sjön.