Man skulle också kunna säga att Sifs ordförande uttrycker sig väl försiktigt. Vad är naturligare än att två fack på den privata tjänstesektorn diskuterar ökat samarbete och på sikt en fusion? Förvånansvärt lite har hänt på den här fronten trots flera försök, både inom LO och TCO, att gifta ihop lämpliga kandidater. Den svenska fackliga strukturen har visat sig seg och förändringsobenägen.
Vi är inte ensamma. På Island har tre små ingenjörsförbund med vardera tusen medlemmar pratat äktenskap i elva år!
Visst finns det skäl att skynda långsamt. Sif brände fingrarna för ett tiotal år sen när planer på ett samgående med statstjänstemännen i ST underkändes. HTF har en färskare erfarenhet. Deras planerade fusion med offentligförbunden ST och SKTF sprack med några få rösters marginal. Därför måste nya närmanden förankras bland såväl medlemmar som förtroendevalda.
HTF och Sif har organisationspolitiska likheter. De verkar på den konkurrensutsatta privata marknaden och organiserar alla tjänstemän på en arbetsplats - inte bara vissa yrkesgrupper. HTF har under hösten profilerat sig som Sveriges bredaste fack. Så kunde även Sif karakteriseras. Och Sifs långsiktiga mål "ett företag - ett fack" skulle också kunna vara HTF:s.
Det finns förstås också skillnader. Sifs demokratiska problem med för få klubbar på arbetsplatserna är ännu mer påtagligt hos HTF, där flertalet medlemmar jobbar på små arbetsplatser med få anställda.
Det kanske starkaste skälet för ett samgående är en växande gråzon inom Almega tjänsteföretagen, där båda förbunden har medlemmar. Det gäller bemanningsbranschen och fristående serviceföretag som tillförs personal, när industriföretag knoppar av hela verksamheter. Dels uppstår då problem med den fackliga gränsdragningen, dels kan arbetsgivaren välja motpart och spela ut facken mot varandra.
Facken har då att välja mellan att skärpa konkurrensen om medlemmar eller samarbeta för att öka sitt inflytande. Ytterst handlar det om att slåss eller bygga facklig enighet. Vägvalet borde inte vara särskilt svårt.
Efter sommaren flyttar Finansförbundet in i lediga lokaler hos Sifs förbundskansli i centrala Stockholm. Samboförhållanden kan som bekant övergå i äktenskap. Ett nytt storförbund skulle räkna mellan en halv miljon och 600 000 medlemmar. Det skulle bli landets största fack efter Kommunal. Även nyfusionerade Industrifacket Metall skulle distanseras.
Storlek innebär styrka men inte nödvändigtvis ökad medlemsnytta. Bara om medlemmarna gynnas ska HTF och Sif slå ihop sina påsar. Det är en bra lärdom av kritiken som riktats mot svårbedömda synergieffekter av näringslivets stora fusioner.
HTF och Sif har hittills bara enats om en förstudie. I mars kommer besked om en eventuell fortsättning. Skulle förbunden enas om ett samgående fattas nog inte de avgörande kongressbesluten förrän 2008. Så det är gott om tid för utredning och debatt.
BJÖRN ÖIJER