Fresenius Kabi sade under våren 2004 upp en kvinnlig Sifmedlem sedan hennes tjänst
som arbetsmiljötekniker dragits in.
Sif stämde då bolaget i arbetsdomstolen. Tvisten i målet gällde om uppsägningen varit sakligt grundad alternativt om den skett i strid med turordningsreglerna.
Innan kvinnan sades upp hade hon avböjt både avgångsvederlag och ett erbjudande om tjänst inom produktionen. Hon hade tidigare även erbjudits studier med bibehållen lön, men tackat nej.
Sif menade att uppsägningen inte varit sakligt grundad därför att bolaget inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Enligt Sif fanns det vid tiden för uppsägningen ett ledigt arbete som logistikoperatör som kvinnan haft tillräckliga kvalifikationer för, och därför skulle ha erbjudits. Företaget bestred det, och hävdade att kvinnan redan var uppsagd när tjänsten blev ledig.
Domstolen anser inte att det är klarlagt att tjänsten som logistikoperatör var ledig när kvinnan blev uppsagd. Någon skyldighet att ta reda på vilka tjänster som eventuellt är planerade eller vilka som eventuellt skulle komma att tillsättas har inte ålegat bolaget, menar domstolen.
Sif yrkade i andra hand skadestånd därför att man ansåg att bolaget gjort sig skyldigt till turordningsbrott. Sif menade att kvinnan sades upp trots att hon hade längre anställningstid än flera anställda vars arbete hon hade tillräckliga kvalifikationer för.
Domstolen menar att turordningsreglerna är tillämpliga bara då det blir aktuellt att välja mellan olika arbetstagare, det vill säga då flera arbetstagare vid en uppkommen arbetsbrist konkurrerar om de arbetstillfällen som kommer att finnas kvar hos arbetsgivaren. Domstolen anser inte att turordningsreglerna är tillämpliga i det här fallet eftersom kvinnan avböjt ett erbjudande om omplacering. Bolaget hade ju inte behövt säga upp kvinnan om hon godtagit erbjudandet, och har därför inte brutit mot turordningsbestämmelserna, menar domstolen.

HANS PETTERSSON