Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Risk för ny fördröjning av kompetenssparande

Möjligheten att spara i individuellt kompetenskonto kan bli ytterligare försenad då regeringens proposition dröjer.
Publicerad
Kompetenssparandet skulle egentligen införas i fjol, men datumet har hela tiden flyttas fram. Enligt den senaste tidsplanen skulle propositionen ligga klar under hösten varpå sparande kunde inledas den 1 juli nästa år. Men ännu saknas propositionen.
- Att det tar lång tid beror på flera saker. Ett problem är hur man tekniskt ska konstruera systemet. Kontona kommer att innebära en masshantering som måste vara lätt att kontrollera för staten. Vi måste också göra sparandet attraktivt för låginkomsttagarna, säger Anna Lynèl, departementssekreterare på Näringsdepartementet.
Hon tror att låginkomsttagare har mest att tjäna på ett kompetenssparande, men då måste sparandet vara rättvist. Därför är maxbeloppet för ett års sparande satt till det relativt låga beloppet 9 500 kronor.
- Vi vill att alla ska få samma chans och tror att alla klarar av att spara 9 500 per år, säger Anna Lynèl.
De sparade pengarna, som sätts in på ett konto, beskattas inte förrän de tas ut. Det innebär uteblivna skattepengar för staten vilket är en annan anledning till att maxbeloppet är så lågt.
- Visst är förarbetet komplicerat och tar lång tid men jag vill ändå framhålla att regeringen fortsätter jobba med propositionen, säger Anna Lynèl.
Eva-Maria Morin på TCO menar att alla kan vinna på kompetenssparandet. Arbetsgivaren behöver välutbildad, motiverad personal och arbetstagaren har behov av nya infallsvinklar och personlig utveckling. Men kompetenskontot ska användas till personlig utbildning och får inte ersätta arbetsgivarens insatser vad gäller kompetensutveckling, menar hon.
- Vi är mycket angelägna att detta ska bli av och anser att man borde ha prövat det allra första förslaget som lades fram för två år sedan. Regler och villkor kan alltid ändras i efterhand, säger Eva-Maria Morin
- Det är ett komplicerat system som ska sättas i verket. Vi måste vända på alla stenar innan vi börjar, så att kompetenssparandet inte bara medför administrativa kostnader för staten, säger Anna Lynèl.

PERNILLA MATTSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.